aug 11

Inte sannolikt att det blir någon expedition till Nord-Polen

Den 17 oktober, det vill säga om bara 66 dagar, är det meningen att jag äntligen ska få göra min efterlängtade VM-debut i halvmaraton i polska Gdynia – men det troligaste är att det inte blir något VM den här gången heller…

Tidigare idag kom beskedet från Frankfurt Marathon, som skulle gått helgen efter VM i Gdynia, att ännu ett stort lopp ställs in. Trist förstås, för de som sett fram mot att springa, men knappast någon överraskning.

När det gäller IAAF World Half Marathon Championships har de polska arrangörerna utlovat besked om hur det blir senast vid månadsskiftet, men med tanke på att Coronasmittan nu tagit fart och noterat rekordnivåer i landet så är det väl ingen högoddsare om även detta lopp ställs in – i alla fall för oss som inte ens i den vildaste fantasi kan kalla oss elitlöpare.

Min gissning är att man kommer att försöka göra som på Tokyo Marathon och bara låta eliten springa för att göra upp om ära och berömmelse och ädla medaljer.

Vi andra 25 000, som skulle göra festen i Gdynia till den största halvmaran i Polen någonsin, lär få boka av våra resor och se fram mot någon annan löprunda den helgen.

I mitt fall kanske jag tar tåget ner till Trelleborg för att sedan springa hem via Hallongården och ÖG. Blir 21.1 kilometer det också. Fördelen blir ju att jag kan göra halvmaran i mitt eget, lugna tempo. Även om jag får rita min egen medalj, om jag nu vill ha någon…

Men det är som det är. Vi är alla drabbade av detta på något sätt och då hjälper det inte att deppa ihop över en världslig sak som att få springa ett VM.

RunTobyRun!

Fotnot: var anmäld till det första öppna VM-loppet i halvmaraton, 2014 i Köpenhamn, ett lopp som jag missade på grund av sjukdom. Frågan är om det blir några fler chanser. Nästa mästerskap 2022 ska, enligt planerna, gå i kinesiska Yangzhou och dit tänker jag inte åka.

aug 08

Böste 10:02

aug 02

Utforskar södra sidan av Falsterbonäset

Sandstrand, golfbana, kohage och campingplats – där har du några kryddor längs dagens löpning på Skåneleden runt Falsterbonäsetliksom utsikten och den fina naturupplevelsen!

Skåneleden har en slinga (SL5/20) som går runt Falsterbonäset och som, till viss del, utgör första biten på gerillaloppet Sydkusten Marathon och som jag sprungit eller gått tre gånger.

Dagens expedition följde istället leden söderut, på Falsterbokanalens västra sida, sedan längs Ljunghusens fina sandstrand till golfbanan där jag tappade bort markeringarna och kom fel. Efter en stund sprang jag på en löpare i Ironman-tröja, som visade mig rätt längs ena kanten på golfbanan, som lustigt nog ligger mitt i ett naturreservat. Hur det nu kan gå ihop… Oavsett är det förstås bussigt av golfklubben att låta vandrare, löpare och till och med cyklister passera inne på banan och sedan fortsätta ut längs en stor ljunghed.

Nästa hinder bestod av en stor kohage. De första kossorna såg klart kossiga ut men så småningom stod jag öga mot öga med lurviga djur med imponerande horn. Hade de verkligen juver? Jo, det hade de – tack och lov – men det var inte lätt att se på håll…

Efter kohagen går Skåneleden rakt igenom Falsterbo camping innan man kommer ut på stranden igen – ytterligare några kilometer skön löpning på fast, fin sand innan det tar slut vid Måkläppen. Sälreservatet är avstängt stora delar av året men kan besökas vintertid, men det är en rätt lång vandring och det gäller att bylta på sig ordentligt. Någon sälgaranti finns det förstås inte heller utan de gör ju som de vill.

Kom upp bakvägen till Falsterbo fyr, där vi startade Sydkusten Marathon förra helgen, och sedan vidare upp till Skanör där jag får ta vid en annan gång för att beta av den norra slingan,.

Summa summarum skön löpning och en fin naturupplevelse – betydligt vackrare löpväg och utsikt än den gamla banvallen som Sydkusten Marathon följer i cirka 4 kilometer.

Pröva södra sidan du också!

RunTobyRun!

Blått: första delen på Sydkusten Marathon, cirka 10.5 km till kanalen.
Rött: dagens etapp, min 17:e totalt på Skåneleden. 17.8 km till Skanör.
Orange: den del av Skåneleden SL5/20 som jag har kvar att utforska.
Var tvungen att gå riktigt nära för att kolla att vissa kossor hade juver…

jul 30

Dags för ny modevisning

Sommaren 2016 gjorde jag en första djupdykning i byrålådan med träningskläder för att rensa ut bland alla tröjor jag fått i samband med olika lopp. Samtidigt lade jag upp ett inlägg där jag satte betyg på tröjorna. 2018 var det dags igen och nu har det blivit dags för modevisning nummer tre!

Alla betygen – 2016, 2018 och 2020 – hittar du HÄR

RunTobyRun!

jul 28

Vilka nya upptäcker gör du idag?

Upptäckte en ”ny” grusväg igår och kände direkt att den där måste jag testa!

De senaste åren har jag försökt variera min löpning så mycket som möjligt och komma ut i ”ny” natur, exempelvis på Skåneleden. Men ibland behövs det inga halvdagsexpeditioner för att utforska ny mark – den kan ju lika gärna ligga precis runt hörnet. Eller i alla fall inom några kilometers radie…

I går, när vi gick i bra tempo till medeltidsruinen Månstorps gavlar upptäckte jag en ”ny” grusväg som letade sig upp norrut. Det visade sig vara en skön, böljande väg mellan fält och hästhagar och bjuda på flera backar. Tyvärr tog den slut efter cirka två kilometer vid en gård, där jag blev tvungen att vända, men det blev ändå en oväntad och trevlig krydda i träningen. Totalt blev det en mil idag, varav drygt hälften på grus. 

Vart går din nästa upptäcksfärd till fots?

RunTobyRun!

Månstorps gavlar – ruin av medeltida borg med vallgrav.

jul 25

Sydkusten marathon VI

Ett trettiotal löpare samlades i morse vid Falsterbo fyr för att ta sig an kuststräckan mot Smygehuk – vi talar om Sydkusten marathon, Sveriges kanske vackraste mara!

Egentligen är Sydkusten marathon ett ”gerillalopp” som kan springas när som helst under året men de senaste åren har ”Mr. Sydkusten”, Fredrik Davidsson, bjudit in andra löpare till ett event runt årsdagen för att springa sträckan tillsammans. Det blir ju roligare då!

Ett trettiotal löpare hade hörsammat hans inbjudan och stod redo vid fyren klockan 9. Ytterligare några valde att starta lite tidigare för att komma iväg innan det blev för varmt och därmed undvika risken för att behöva springa hinderbana över sandslott och treåringar längs Kämpingestranden. Längre österut väntade ett annat gäng på att hoppa på och springa sista biten.

Själv hade jag sedan länge bestämt mig för att kliva av i Trelleborg, efter två tredjedelar av loppet och det är en del av tjusningen med loppet, man gör det till sitt efter sina önskemål: spring snabbt, jogga eller gå, håll dig till vägarna eller sök dig ner på strandstigarna eller strandremsan för att hålla dig så nära vattnet som möjligt. Du bestämmer! Det enda som krävs för att du ska ta en plats i loppets ”hall of fame” är att du tar dig hela vägen till Smyge och att den avklarade sträckan blir minst 42.2 km.

Fotograferade starten till ett kommande reportage och gav mig sedan i väg, fem minuter efter klungan. Dagens taktik var att köra Run-Walk-Run med fyra minuters löpning och en minuts gång.

Första milen gick på drygt 1.03 vilket innebar att jag tamjade broöppningen vid Falsterbokanalen perfekt och kom fram lagom när trafiken släpptes på igen. Några kilometer senare var det dags för toastopp, vilket jag så när som på några sekunder lyckades pricka in under intervallen för gångvila.

Cirka 13.5 km – ingen hinderbana i dag.

Sen fortsatte det österut: längs Kämpingestranden, som i dag var rejält socialt utglesad (till skillnad för några veckor sedan då det var äckligt knökfullt överallt), genom den fina beteshagen, fiskeläget Skåre och vidare förbi Trelleborgs golfklubb in mot Trelleborg.

Jämfört med tidigare pass längs sträckan valde jag nu delvis nya spår – först den västra stigen längs Falsterbokanalen (istället för den östra, som är något bredare och mer lättsprungen) och sedan stigen in i Skåre som jag missat två gånger förut för att det varit högt gräs eller säd. Valde även strandstigen ut ur Skåre för att slippa springa så mycket på asfalt, blir ju en del av den varan ändå när man ska runda golfbanan. Nej, jag vågade inte ta risken och springa längs vattnet… Är knappast hälsosamt att få en golfboll i huvudet!

Med dryga tre kilometer kvar till Trelleborg började det ömma lite under högra hålfoten. Antar att det hade gått bra att springa resten av sträckan men valde att sejfa och gå sista biten. Fram till dess låg jag på 6:45/km i snitt, i och med gången på slutete landade jag totalt på 7:04. Helt okej, det är ju inte precis något salsgolv att springa på!

Summerar jag dagen så var det ändå mitt längsta pass i år och juli har varit den bästa träningsmånaden på länge så det går framåt. Samtidigt är jag faktiskt lite glad över att ”slippa” springa Berlin marathon om två månader – nu får jag ju ett helt extra år på mig att komma i form! 

Har skrivit det förr, men gör det igen: har du inte testat sträckan längs sydkusten? Gör det! Ett tips är att göra det i tre etapper, som jag gjorde 2017.

RunTobyRun!

Cirka 8 km.
Cirka 13 km.
15 km – skön löpning
21.1 km – halvvägs till Smygehuk (om man orkar springa hela vägen)
Bra löpväder för att vara i juli, kunde möjligen varit ett par grader svalare. Men skönt att slippa motvind i mulen!

jul 21

Äntligen på plus!

Kolla! Så här fin utsikt har man från fågeltornet i Silvåkra, som är växlingspunkt mellan två av Skåneledens etapper (etapp 12 och 13 på Nord till Syd-leden).

Tornet blev också vändpunkten för dagens löpning mellan Torna Hällestad och Silvåkra – 10.4 kilometer tur och retur längs en gammal banvall från 1910. Här gick det att åka tåg ända till Bjärsjölagård, vad det nu skulle vara bra för. Kanske var det betor och annat som transporterades men med tågets hjälp lär också Torna Hällestad blivit ett populärt utflyktsmål för Malmöbor. Kanske var det den spännande trollskogen som lockade med sina knotiga små träd som lockade, kanske var det något helt annat?

För min del innebar dagens löpning inte bara att jag bockade av ytterligare en liten pusselbit av Skåneleden – nej, den innebar oxå att jag nu, för första gången sedan 8 januari, ligger på plus i träningsdagboken jämfört med mitt träningsmål om minst 10 mil per månad *:

Tappet i början av året beror förstås på att jag ägnade stor del av tiden åt rehabträning. I grafen ovan syns även midsommarveckan tydligt, där jag tappade en dryg veckas träning på grund av sjukdom. Då var jag nästan nere och tangerade årets bottennotering från den 20 mars, då jag låg hela 94 kilometer back. Men nu är jag alltså ikapp!

De närmaste veckorna kommer jag att fortsätta med en mix bestående av löpning, run-walk-run och promenader i bra tempo – känns som en bra blandning för att inte överanstränga någon väsentlig kroppsdel samtidigt som jag får ihop många kilometer.

RunTobyRun!

*för mig är 100 km/månad = OK. 125 km = bra och 150 km= väldigt bra. Men det senare händer inte så ofta eftersom kroppen brukar säga från…

Tänk, här gick det tuff-tuff-tåg till Bjärsjölagård!

MER OM MINA ETAPPER PÅ SKÅNELEDEN

jul 19

Sydkusten ”ultra” – del 7

Närmare en mil längs strandbrynet med lätt fuktig, fast sand under fötterna – finns det något härligare?

Solen sken men vinden fläktade lätt, så det kändes inte för varmt när jag började gårdagens löpning vid Borrby strandbad med sikte söderut mot Sandhammaren och sedan vidare förbi Löderups strandbad till Kåseberga.

Jag kände mig nästan som en del av öppningsscenen i Triumfens ögonblick (Chariots of Fire, världens bästa löparfilm) när jag betade av kilometer efter kilometer medelst Run-Walk-Run i den lätt fuktiga, men fasta sanden som innebar mjuk, skonsam löpning samtidigt som det inte var något problem med greppet. Klarade mig dessutom en hel mil utan att bli blöt om fötterna, en mil som gick på 1:06 (6:36/km) vilket ju inte är mycket långsammare än när jag kör RWR på normalare underlag.

Se upp runt hörnet, där lurar nakenbadarna!

Tanken med min fusk-ultra längs Sydkusten – ja, vi får väl kalla det sydkusten även om Borrby och Mälarhusen per defintion ligger på Skånes östra sida – bygger på att följa vattnet i så stor utsträckning som möjligt och därför valde jag att följa stranden ner till Löderup (11 km) istället för att ta av där Skåneleden viker inåt land mot Sandhammarens fyr och ett naturreservat. Detta innebar i sin tur att jag sprang förbi ett stort gäng nakenbadare. Som de glodde, har de aldrig sett en löpare på stranden förut…?

Efter glass-stopp på Löderups camping vek jag av norrut genom ett svalkande skogsparti för att ansluta till leden norr om samhället.

Rundade byn innan jag så småningom kom ner på stranden igen, där jag rätt så snabbt insåg att det var slut på den sköna, mjuka löpningen. Nej, sista 2-2.5 innan Kåseberga bjöd på ett underlag av den otrevligare sorten, hårt, ojämnt och allt annat än lättlöpt.

Något egentligt alternativ till klapperstenarna finns inte, eftersom åsryggen sluttar brant ner mot vattnet, så det var bara att sänka tempot och noga hålla koll på var jag satte fötterna så att jag inte skulle stuka en fot eller två.

Men bortsett från det – en härlig sträcka!

RunTobyRun!

BILDGALLERI SYDKUSTEN ”ULTRA”
BILDGALLERI SKÅNELEDEN

Trist underlag för löpning
Betydligt behagligare underlag

jul 11

Sydkusten ”ultra”- del 6

Sommaren 2017 sprang jag från Falsterbo till Ystad i fem etapper. Tanken var då att jag skulle fortsätta min ”fuskultra” till Sandhammaren, men det hanns inte med innan det blev höst. Men i dag, tre år senare, har jag äntligen lagt till ytterligare 20 kilometer mot Kåseberga!

Av logistiska skäl valde jag dock att ställa bilen i Ystad, ta regionbussen till Kåseberga och springa sträckan åt ”fel” håll. Förutom att den byggde på min ”fuskultra” till cirka 10 mil, så innebar det även två nya mil på Skåneleden SL4, Österlen.

Det är också samma sträcka som ett antal tappra löpare sprang non-stop under midsommarhelgen, med start i Falsterbo vid soluppgången och med målsättning att hinna upp till Ales stenar innan solen gick ner. Har full respekt för dessa ultralöpare och deras kämpainsats, men tänker inte gå i fällan och försöka – för mig räcker det bra att dela upp längre sträckor i etapper!

Mina sex etapper hittills längs sydkusten (sträcka i km)

Dagens löpning började med brutalbacken upp från Kåseberga hamn till Ales stenar, även om den inte var riktigt lika jobbig som jag minns den från tidigare besök.

Stenarna i all ära, men tyvärr är det nog många besökrae som vänder tillbaka mot bilen eller bussen efter att ha gått ett varv runt skeppsättningen och tittat på utsikten. Kom gärna hit tidigt på våren, då finns det en bra chans att himlen fylls av ejdrar på väg upp mot Kalmar sund! Och gå absolut inte tillbaka till bilen direkt. Fortsätt istället västerut över Hammars backar – Skåne är inte platt här heller – och njut av terrängen, utsikten, fåglarna, kossorna, fåren…

Efter en knapp halvmil tar det tyvärr stopp – militärt skjutområde – vilket innebär en omväg på utsidan av skjutfältet som till stor del går på en rak asfaltsväg. Det höjer tempot i löpningen men är förstås inte lika kul som att kunna följa vattnet.

Efter Kabusa bjuds det på sandig strandstig fram till en camping, där jag provianterade med glass och godis, sedan lite asfalt igen innan det bjuds på skön löpning genom Ystad sandskog. Sluttampen inne i Ystad, när man rundar färjeterminalen, är väl inte den roligaste men det är ändå en varierad och fin sträcka!

RunTobyRun!

BILDER FRÅN MINA ETAPPER PÅ SKÅNELEDEN

BILDER FRÅN MINA ETAPPER PÅ SYDKUSTEN ”FUSKULTRA”

jul 08

Skånes häftigaste natur?

Om vi tillsammans, helt objektivt, skulle lista Skånes fem mest spännande natur-upplevelser så är jag rätt säker på att Söderåsens nationalpark skulle platsa på listan.

Få ställen i Skåne kan mäta sig med terrängen mellan Skäralid och Kåveröd. Branta sluttningar, klorofyllgröna bokskogar, porlande bäckar och till råga på allt har det gått runt massor av dinosaurier i de gamla vulkankratrarna.

Stigningen upp till Kopparhatten är närmare 110 meter, men det är den värd för utsikten är hänförande och så totalt oskånsk. Det är en oerhört vacker runda – rekommenderas!

RunTobyRun!

ALLA BILDER FRÅN SKÅNELEDEN

Tidigare inlägg «