Hur går det egentligen?

Jo tack, träningen har gått rätt bra efter nyår – i alla fall fram till igår, då det började ömma i vänstra knät igen. Ryggen, däremot, verkar i alla fall må bra…

Vid det här laget borde jag lärt mig, att inte ta ut segrar i förskott när det gäller skador och skavanker. För det har ju hänt förr, att jag bloggat om att ”nu går allt bra igen” och så har det bara varit en tidsfråga innan jag råkat ut för något bakslag. Så även denna gång…

Började skriva på detta inlägg i går förmiddag, efter ännu ett pass på gymmet, och hade tänkte inleda texten med att konstatera att jo tack, träningen går faktiskt riktigt bra nu. Känner ingenting i ryggen (ta i trä) vare sig när jag springer eller styrketränar. Så nej, den är jag egentligen inte särskilt oroad över utan det känns som att höstens och vinterns styrkepass har börjat göra nytta. Däremot är jag lite oroad över vänsterknät, som började göra ont under mellandagarna och som kanske är kedjans svaga länk.

Ja, så hade jag alltså tänkt skriva… Och tametusan, bara några timmar senare började det ömma i knät igen. Inte akut-ont på något sätt utan litet och irriterande. Och det märkligaste är, att precis som i mellandagarna då jag vaknade på natten och hade ont, så kom det till synes utan anledning och mer än 24 timmar efter senaste löpning. Då gick det i alla fall över rätt snabbt. Skitskumt!

Extra surt är att det kommer nu, när jag äntligen hade börjat se ljuset i skadetunneln och lagt upp och påbörjat en plan med 35 träningspass fram till årets första tävling som – förhoppningsvis – blir av den 29 mars, IAAF World Half Marathon Championships i polska Gdynia.

De första tre passen gick i alla fall över förväntan:

  • 19/1: 8 km lugn löpning på Skåneleden
  • 22/1: Intervaller (totalt 9.2 km)
  • 24/1: 10,5 km i jämn fart

So far, so good, tänkte jag i fredags efter det blåsiga och blöta passet, lätt överraskad över att jag redan nu orkade springa milen på 57 minuter utan att känna av några problem.

Nu blir det lite halv-halt i planen, så jag får väl nöja mig med att träna styrka ett tag och kolla med Medicinmannen om det är läge för att köra en stötvågsbehandling eller något annat mysigt för att inte riskera att tiden springer i väg fram till VM. Vore ju onekligen jättesurt att missa ännu ett lopp som jag sett fram mot.

Årsplaneringen förresten, ja den rymmer – hittills – bara tre lopp:

  • 29/3 IAAF World Half Marathon Championship (VM) i Gdynia, 21.1 km.
  • 6/6 Björkö runt (bilden), cirka 23 km.
  • 27/9 Berlin Marathon, 42.2 km.

Det blir kanske ett eller två till så småningom – gärna en Backyard Ultra. BUS krockar dock med annat, Lommas likaså, men det skulle vara bra om jag lyckades tajma in en B-U någonstans innan Berlin så att jag får möjlighet att springa en bra distans utan att det sliter för mycket på kroppen. Plus att det ju är en fantastiskt kul tävlingsform!

RunTobyRun!

Publicerat i 2020 | Etiketter | Lämna en kommentar

Skåneleden (del 8)

Idag blev det ytterligare en sträcka på Skåneleden, den åttonde i ordningen för min del. En lättlöpt etapp öster om Holmeja, i huvudsak längs en skogsväg.

De varnade för pågående jakt, men jag varken såg eller hörde något så jag frågade för säkerhets skull en annan löpare med hund om han hade sett eller hört något innan jag gav mig ut på Skåneleden österut.

Den officiella etappen heter 17 och jag betade av delar av den för två veckor sedan. Nästa gång blir det förhoppningsvis resterande bit mellan Eksholm och Sturup/Malmö Airport (har inte vant mig än, trots att det är flera år sedan de bytte namn…).

Läs mer om mina etapper på Skåneleden och se bildgalleri HÄR.

RunTobyRun!

Rofyllt vid Eksholmssjön
Publicerat i 2020 | Etiketter | Lämna en kommentar

Firar #1000 från Marathon till Athen

42 195 decimeter – en tiondels mara – så långt är det mellan Marathon och Athen, i alla fall i Lund.

I höstas invigde AF Bostäder sitt nya studentbostadsområde Marathon med ett eget motionslopp för 300 studenter. Via Sparta – av många ansett som Lunds fulaste hus – hamnade löparna så småningom i Lundagård vid Athen, som är ett legendariskt cafe i den så kallade AF-borgen.

Marathon 2020

42 195 decimeter, studentikost så det förslår men ett kul initiativ av AF Bostäder och, utifrån vad jag erfar, finns det planer på att göra loppet till ett årligen återkommande inslag som ett slags kick-off på den nya terminen.

Jämfört med Lundaloppets 5 km är det dock en rätt tråkig bana, i alla fall första halvan runt Ekonomihögskolan, Ideon och Sparta. Där hade jag behövt en och annan glad studentorkester som pepp.

Andra delen är betydligt trevligare och målet i Lundagård klassiskt vykortsvackert. Som alltid i Lund får man se upp för cyklister, speciellt de som inte har vett att investera i en lampa, och som kan dyka upp där man minst anar det. Men det hör liksom till här.

Hursomhelst en kul utflykt och ett kul jubileum for mitt tusende träningspass sedan 2012.

RunTobyRun!

AF Bostäders film från loppet: https://youtu.be/VDnAe0fPdJU

Passande tröja för dagens runda
Marathonas 2016
Athen 2016
Lundamarathon (”Marathon marathon”)
Publicerat i 2020 | Etiketter | 2 kommentarer

# 999 – Skåneleden (del 7)

Grusvägen strax väster om Holmeja och rv 108.

Mitt 999:e träningspass (sedan midsommar 2012), innebar också årets första löpning längs Skåneleden – en lättlöpt sträcka mellan Bokskogen och Holmeja.

Förra året hann jag med sex pass på leden, från Trelleborg i söder till Kullaberg i norr. Tanken är att det ska bli ytterligare några under 2020 utifrån samma förutsättningar, det vill säga när andan faller på och låta humör och dagsformen bestämma vart jag ska bege mig. På köpet räknar jag med att få bra träning, bra omväxling och bra möjligheter att uppleva ”ny” skånsk natur. Ett enkelt sätt att upptäcka Skåne, helt enkelt.

Årets första etapp blev 4.8 kilometer Run-Walk-Run på asfalt, grusväg, skogsväg samt en bit på något slags ridspån. Den korsade bland annat Bokskogens golfklubb, ett område där krigarkungen Karl XII lär ha stannat till och låtit sina hästar vila.

Vände i ett kors, där en del av leden går in mot friluftsområdet vid Torup och den andra fortsätter söderut mot Svedala och som jag testade i våras. Väl tillbaka i Holmeja, efter 9.6 kilometer, avrundade jag med ett par vändor nerför bygatan som nedvarvning och kom därmed upp i årets första mil. Än så länge känns det bra i knäet, håller tummarna för att det gör det i morgon också!

TIDIGARE ETAPPER + BILDGALLERI SKÅNELEDEN

Holmejas gamla stationshus – numera en förskola vilket eventuellt kan förklara ”grangubben” utanför.

RunTobyRun!

Publicerat i 2020 | Etiketter | Lämna en kommentar

Maraton – love to hate you

Två gånger har jag sagt ”aldrig mer” – ändå kan jag inte släppa tanken på att en gång i livet få göra en perfekt mara och håller alla tummar jag har för att drömmen blir verklighet i Berlin i höst.

Med sex maror i bagaget handlar det inte om att bevisa något, varken för mig själv eller för andra. Jag har klarat av den legendariska sträckan och behöver inte göra det fler gånger – om jag inte vill. Ändå ligger den hela tiden i bakhuvudet och lockar…

42 195 meter – en sträcka att älska och hata. Fantastiskt skön efteråt, även om benen värker och man tänker att ”fan, jag skulle tränat ännu mer”. Otroligt häftig medan man springer, speciellt om det är så mycket publik att man nästan kan ta på stämningen runt banan. Men samtidigt, ack så jobbig… Speciellt om träningen och uppladdningen fått törnar av skador eller sjukdomar för startsträckan blir ju inte precis kortare med åren – tvärtom.

Men den 27 september är det alltså dags igen. Berlin. Jösses. Hur kunde det bli så här, egentligen?

Efter Barcelona 2014 sa jag ju att det var min sista mara, ett ”löfte” som jag bröt i Helsingborg två år senare. Väl där bestämde jag mig för, att om jag bara tog mig runt Helsingborg skulle jag ”fira” det genom att anmäla mig till den klassiska maran mellan Marathonas och Aten, två månader senare. Men sen skulle det nog inte bli fler maror – det var ju så jag lovade mig själv innan jag satte mig på planet ner till Grekland.

Inga fler maror… Och det blev det inte heller, inte förrän i maj förra året när jag återigen bröt mitt löfte för att springa ett andra Copenhagen Marathon, ett lopp som jag egentligen mest såg som träning inför New York i november men väl där gick jag förstås in i ”race mode” i alla fall.

Nu blev det ju inget New York för att ryggen krånglade och ska man vara ärlig så var ju inte Köpenhamn heller någon hit eftersom jag blev tvungen att gå en fjärdedel av sträckan med en ömmande vad. Men det såg ju väldigt bra ut, i alla fall första 27…

Så med facit i hand väntar jag fortfarande på det perfekta loppet, den perfekta maran, om den nu någonsin blir av… Men jag tänker att Berlin, sista helgen i september, hade ju varit ett bra tillfälle att få till det på. En erkänt snabb bana, som sett många världsrekord och som väl även borde kunna gynna en medelmåtta som mig?

Publikplats i New York 2019 (cirka fem kilometer kvar).

I den bästa av världar passerar jag genom Brandenburger Tor och kubbar sista 500 med ett stort leende på läpparna efter ett väl genomfört lopp. Det handlar inte om att slå någon speciell tid utan om att få till det och orka prestera hela vägen. Om att undvika den beryktade väggen och andra dippar längs vägen, helt enkelt att springa smart och följa planen hela vägen in i mål. Och väl där ha tillräckligt med ork i benen så att det skulle räcka till både en och två kilometer till. Har jag den känslan i kroppen när jag passerar mållinjen, då spelar det ingen roll vad klockan stannar på.

Drömmen vore att kombinera mina första 32 km i Köpenhamn 2013 (passerade 30 km på 2:49) med sista milen i Aten 2016 (1:06). I så fall skulle jag landa rätt nära den tid jag gjorde i Stockholm 1987, när jag var ung och smal och hyfsat snabb. I alla fall på kortare sträckor…

I själva verket hade jag snudd på noll koll på hur man förbereder sig för att springa en mara utan trodde väl att det räckte med lite löpning då och då och sedan en rejäl pastamiddag kvällen innan loppet. Efter trängseln i starten försökte jag hålla ett tempo om fem blankt per kilometer – för att det skulle vara lätt att hålla räkningen vid kilometerskyltarna. I övrigt hade jag bara en taktik och det var att gå uppför Västerbron på båda varven. Så mycket mer tänkte jag inte utan bara sprang. Och gick. Och sprang. Och gick uppför Odengatan. Och sprang till slut i mål på 4.06:35.

Barcelona 2014 (cirka 13 km – so far, so good…)

Sedan dess har det blivit ytterligare fem starter och förhoppningsvis har jag blivit lite klokare på kuppen:

4.24:52 (Köpenhamn, maj 2013) – helt okej
4.53:22 (Barcelona, mars 2014) – jobbigt i värmen sista 17 km
4.44:44 (Helsingborg, september 2016) – kroknade vid 36 km.
4.28:53 (Athen, november 2016) – helt okej
4.52:59 (Köpenhamn, maj 2019) – fick ont i vaden

Berlin. Häftig stad, lär vara ett häftigt lopp, en häftig upplevelse men tack och lov är det nästan nio månader dit. Efter höstens rehabträning gäller det först att bli kvitt krämporna och sedan få till lite flow och träna på ordentligt med variation och kontinuitet. Om detta, mot förmodan, går planenligt vore det frestande att ställa upp i Köpenhamn igen i maj för att försöka få revansch på det som höger vad ställde till med förra året. Men det är väl bäst att låta bli…

Revansch… Ja kanske är detta ordet jag söker för att beskriva min hatkärlek till distansen. Att jag vill få till det en gång för alla och vara så nöjd med min insats att jag sedan kan tala om för mig själv att nu får det vara slut, nu blir det inga fler maror. Och den här gången menar jag det. Fast risken är väl snarare att jag sätter upp ett nytt mål – som råkar vara 42 195 meter långt.

RunTobyRun!

Publicerat i 2020 | Etiketter , | Lämna en kommentar

Gott nytt (och ett bättre) löpår!

2019 är snart till ända – ett år, som jag gick in i med förhoppning om att få vara skadefri, springa så varierat som möjligt och långsiktigt träna mot årets stora utmaning, halvmaran över bergen på Färöarna. So far, so good men sen var det slut på det roliga….

Nej, det blir som bekant inte alltid som man tänkt sig… Det såg ju så bra ut, hela året från januari till september, men ödet ville annorlunda och såg till att löpåret 2019 fick ett lika trist slut som 2017. Då var det ledbandet i vänstra knäet som protesterade, nu var det ryggen som högg till och gjorde jävligt ont.

När jag nu summerar året är det inte ryggontet i september som smärtar mest utan ”återfallet” en månad senare, bara 10 dagar innan New York City Marathon och som punkterade min dröm om att springa NYCM. Så jäkla surt. Det kändes ju så bra, som att jag var på rätt väg och med naprapatens hjälp fått ordning på det onda. Och så högg det till igen…. Bara att bita ihop och börja om igen, från ruta ett.

Efter New York har jag kört två ordentliga styrkepass i veckan, samtidigt som jag gått, joggat och börjat löpa efterhand som det känts bättre – tills natten mot annandag jul, då det plötsligt började göra ont i vänstra knäet igen, någonstans vid samma ledband som för två år sedan (men som jag inte haft någon känning i sedan maj förra året). Jag hoppas att det bara är en lättare överansträngning och att jag kan springa snart igen.

Men…

Fortsätter det så här med skador är det väl snart bara att inse att jag kanske måste tänka om och fokusera på att springa mindre och bara kortare sträckor. Trots allt är det bättre att kunna springa 4-5 kilometer och må bra av det, än att inte kunna springa alls eller lägga tid och energi på rehab och sucka över krämpor. Men det hade ju varit kul om det dröjde några år till innan jag behöver fatta ett sånt beslut… Jag har ju så mycket löpning kvar som jag vill hinna med först!

Min önskelista för 2020:

  • Att jag, om en vecka ungefär, får fira mitt träningspass #1000 genom att faktiskt kunna springa. Står nu på 996…
  • Att jag sedan får vara skadefri resten av året.
  • Att jag lyckas genomföra årets stora mål, Berlin Marathon, nöjd med både tid och prestation och hur jag lyckats disponera krafterna under loppet. Mer om marathon i kommande inlägg!
  • Att jag motstår frestelsen att anmäla mig till en massa lopp utan springer färre lopp än 2018 och 2019. I nuläget har jag, utöver Berlin, bara två inplanerade lopp och det känns rätt lagom. Även om det säkert kommer att bli några fler…

Här är några höjdpunkter och missräkningar från året som gick:

Trelleborg, 6 januari: årets första träningspass utanför byn och väg 101. Hade ju som mål att minst hälften av alla pass skulle vara på ”bortaplan” och låg som mest på 73 procent, men sedan kom ryggskadan och tvingade mig till gymmet, där det av förklarliga skäl varit smidigare att fortsätta passet på löpbandet än att försöka ta sig ut och iväg någonstans bara för att försöka ”rädda” statistiken. I slutändan blev det i alla fall ungefär 50 procent.

Uppdatering: Vid Albäcksskogen i Trelleborg (bilden) avslutade jag också året med ett sista träningspass innan träningsdagboken börjar om på noll.


Kongens Lyngby, 28 april: ”den gröna halvmaran” blev min bästa prestation under året, sett till ork och disposition. Plockade 237 placeringar från 10-kilometerspasseringen in till mål och noterade årsbästa på 1.52.


Köpenhamn, 19 maj: Copenhagen Marathon fyllde 40 och jag ville förstås vara med på festen men intalade mig själv att det ”bara” var som träning inför höstens utmaningar (Färöarna och New York). Efter Kongens Lyngby och Lundaloppet kändes det väldigt bra i kroppen, så jag bestämde mig för att gå ut i 5:56-tempo med förhoppning om att kunna slå min bästa tid i Köpenhamn (4.23), ja kanske rent av springa in under 4.15.

Följde planen i princip på sekunden i 27 kilometer innan det började göra ont i vaden och efter 30 km och drygt 3 timmar (3.01:12) insåg jag att det var kört. Men skam den som ger sig, jag ville ha den där jubileumsmedaljen även om det skulle innebära att jag skulle bli tvungen att promenera ”hem” i värmeböljan. Inte det slut på loppet jag hade hoppats på men onekligen en erfarenhet rikare.


Skåneleden: mars, april, maj, juli och augusti. Sammanlagt blev det sex etapper från Trelleborg i söder till Kullaberg i norr över slätten, genom rapsfält och vårgrön bokskog, längs branta stup samt förbi nyfikna kossor, kalvar och får. Blir förhoppningsvis fler sträckor nästa år!


Tjörnuvik, Färöarna, 7 september. Årets stora mål, som genomfördes i bästa tänkbara väder, infriade alla förväntningar och gav ordentlig påfyllning på upplevelsekontot. Tack Ola för sällskapet över bergen!


Och så årets största missräkningar….

Trelleborg, 6 juni: Det regnade och blåste och var allmänt otrevligt väder på BUS (Backyard Ultra Sydkusten) men det kändes ändå bra i kroppen och jag lyckades springa ett varv längre än jag gjorde året innan (5/33.5 km). Men det borde blivit minst ett varv till, kanske två, om inte vinden tagit tag i mitt tält och slitit av överdraget. Försökte fixa till detta innan starten på det sjätte varvet men hann inte, så jag blev tvungen att ge upp och det kändes förstås oerhört surt.

Självklart hade jag kunnat strunta i tältet och sticka ut på varv sex, men i så fall hade jag nog fått leta i halva Trelleborg efter den där överdelen… Och jag ska inte skylla på vinden. Det var förstås mitt eget fel att jag bara hakat fast övertältet utan att knyta fast det ordentligt med dubbelknutar. Kände mig som en riktig klantskalle – men den missen tänker jag inte göra om fler gånger…

Käglinge, 19 oktober: En bra dag, men tyvärr blev detta årets sista pass på över en mil. Två dagar senare högg det till i ryggen igen och så var drömmen om New York Marathon över för den här gången – och vem vet om det blir några fler chanser?

Men vi löpare är ju som grodor, vi lever på hoppet, så jag packade förstås ner mina löparskor i handbagaget och hoppades på ett mirakel, men det var förstås kört, och jag fick uppleva loppet från sidlinjen istället. Men det var en häftig upplevelse, det med.

Gott nytt år!

RunTobyRun!

Publicerat i 2019, 2020 | Etiketter | Lämna en kommentar

Årets mest lästa inlägg

Så har det återigen blivit dags för den årliga sammanställningen över mina mest lästa inlägg på RunTobyRun – och vinnare blev ett inlägg vars slutknorr fick skrivas om, bara några dagar senare…

Under året har det blivit nästan 100 inlägg på denna sajt, som jag tyvärr inte har någon tillförlitlig statistik på. Siffrorna nedan anger istället antal visningar för de 61 inlägg som jag publicerat på Jogg.se. Av dessa har mer än en tredjedel – 24 – lockat över 1 000 visningar och det är klart fler jämfört med förra året (9) och detta trots att bloggen, liksom min träning, tappade rejält med fart under höstens ryggont.

Tack alla ni som läser, ni som hittat hit under året och ni som stannat kvar!

Flest visningar (2 701) fick ett inlägg från den 3 februari om att årets första delmål var i hamn – ett inlägg som avslutades med hur skönt det skulle bli att klara årets stora mål, på Färöarna, utan att sedan ha något mer lopp inbokad inom överskådlig tid. Tjoflöjt, bara några dagar senare gick jag och vann en startplats till New York City Marathon. Som jag sedan, ironiskt nog, inte kunde ställa upp i på grund av ryggen.

Här är årets topp 10:

2 701: KÖPENHAMN 10 KM – årets första delmål nått (3/2)
Länk till inlägget
74:e plats totalt i statistiken över alla inlägg sedan starten 2014.

2 026: COPENHAGEN MARATHON: antiklimax (19/5)
Länk till inlägget

2 021: TBT #3: bästa sättet att uppleva en ny stad (17/1)
Länk till inlägget

1 834: TBT #2: Österlens bästa runda? (16/1)
Länk till inlägget

1 703: TBT #5: Tre länder på två timmar (31/1)
Länk till inlägget

1 695: STÄVIE TRAIL: när skogen blev extra vacker (3/3)
Länk till inlägget

1 693: Vilket är det bästa raketbränslet? (6/1)
Länk till inlägget

1 529: Ett lopp var tredje vecka (15/4)
Länk till inlägget

1 407: Hjälp, bara en vecka kvar! (12/5)
Länk till inlägget

1 358: Lördag i New York (16/2)
Länk till inlägget

Värt att notera: samtliga på topp-10 är från första halvåret, tre av inläggen är ”race reports” och ytterligare tre är flashbacks (”Throw Back Thursday”) som jag lade ut under januari när många, liksom jag själv, ägnar sig åt uppbyggnadsträning och att planera den kommande säsongen. Kanske rent av drömma sig bort till ett fjärran lopp eller två… Tanken var att bjuda på lite inspiration, vilket det uppenbarligen gjorde eftersom fyra av fem flashbacks haft över 1 000 visningar.

Och så har vi Färöarna – mitt stora mål för året och självklart också den största löpupplevelsen. Lade upp rapporten därifrån som en dagbok under fem dagar, varav det inlägg som lockade flest hade 1 178 visningar. Men sammanlagt kom de fem rapporterna upp i hela 3 338 visningar. Kul!

Bästa prestationen under året, sett till disposition och tid, var annars halvmaran i Kongens Lyngby i slutet av april där jag gick ut i måttligt tempo för att ta mig runt på strax under 2 timmar. Efter en halvmil höjde jag tempot och efter 13-14 km hann jag ikapp 1:55-gruppen. Fortsatte sedan att plocka placeringar och gick så småningom i mål på 1.52:03. En skön boost!

RunTobyRun!

Bloggen all-time-high
(med datum och fjolårsplacering)

6722: Lite ont 150412 (1)
5938: Varför ska man springa ett lopp på hemmaplan? 170422 (9)
5204: KNUTSTORP: fem lopp på en dag! 161029 (3)
5171: Eländet som gjorde mig starkare 161011 (2)
4984: Fortsatta problem 150426 (10)
4870: S:T OLOF – tredje loppet på skånska byloppsturnén 160729 (4)
4790: Avslutar träningsåret i Småland 170618 (5)
4639: HELSINGBORG MARATHON: helnöjd med första 33 km 160904 (6)
4603: Avslutar träningsåret med dubbla pass i Småländsk terräng 160618 (-)
4359: Mer stafett åt folket!170226 (8)

Inlägg med fler än 4000 visningar: 20
Inlägg med fler än 3000 visningar: 57
Inlägg med fler än 2000 visningar: 139
Inlägg med fler än 1000 visningar: 251

Publicerat i 2019 | Etiketter | Lämna en kommentar

Bättre lycka nästa gång…

Blev ju inte så mycket New York Marathon som jag hade hoppats. Ingenting alls, faktiskt. Förutom från sidlinjen.

Men skam den som ger sig – nästa år tar jag sikte på nästa stora lopp på min ”bucket list” – Berlin. Håll tummarna för att jag har bättre tur med ryggen och andra väsentliga kroppsdelar den 27 september.

RunTobyRun!

Publicerat i 2019 | Etiketter | Lämna en kommentar

November

Nej, det blev ingen rolig statistik den här månaden heller utan jag var förstås långt, långt från att nå mina träningsmål. Och det lär jag inte göra i december heller…

Nej, att komma upp i minst 10 mils löpning under november var förstås bara att glömma, speciellt som jag inledde november med att missa en mara. Men jag är börjar i alla fall bli bättre i ryggen, så i januari – då jäklar…

* Antal träningspass: 10 (8)
Totalt i år: 130 (111) + 19 pass
* Antal kilometer: 43.4 (107.9)
Totalt i år: 1104.1 (1099.8) + 4.3 km
Antal pass ”på bortaplan”: 3 av 10 = 30 % (mål: 50 %)
Totalt i år: 71 av 130 = 54.2%. + 4.2 procentenheter
Antal lopp: 0 (1).
Totalt i år: 13 (12) + 1 lopp

Detta innebär att jag har 96 kilometer kvar till årsmålet om 120 mil men dit lär jag knappast kunna nå – för även om jag skulle komma igång ordentligt med löpningen redan innan jul så måste jag också avsätta ordentligt med tid till styrketräning på gymmet, en investering som förhoppningsvis ska minska risken för nya skador framöver.

RunTobyRun!

Publicerat i 2019 | Etiketter | Lämna en kommentar

Reportage på gång!

Höstnumret av Magasin Spring är på väg till tryckeriet med bland annat mitt stora reportage från Färöarna och Atjan Wild Islands Festival. Skoj!

Spring är numera medlemstidning för ”Springklubben” och säljs därför tyvärr inte längre i butik. Lösnummer kan dock beställas via https://springlfa.se/losnummer/ (senast den 19:e). Du kan också testa två nummer för samma pris, 79 kr, via http://spring.prenservice.se/KodLandning/Index/…

Publicerat i 2019 | Etiketter , , | Lämna en kommentar