Easy gåing

Har börjat variera träningen genom att lägga in en snabb promenad i veckan vilket känns som bonusmotion de dagar då kroppen är för trött för att springa.

Egentligen tycker jag att det är ganska trist att gå ut och gå och att det, jämfört med att springa, känns som att man står stilla. Men jag börjar vänja mig… Har klämt in ett extra promenadpass i veckan under hela augusti (6.5 km i snitt) och siktar på att fortsätta så året ut och även få till några längre pass längs Skåneleden tillsammans med en gammal kompis. Vackra Söderåsens nationalpark, utanför Röstånga, blir första stoppet om några veckor.

Sedan får vi se vad det leder till nästa år. Det hade varit kul att göra något extra av promenadträningen typ att använda den som förberedelseträning till att knalla uppför Kebnekaijse.

En gammal kollega tog sig just uppför Kebnekaijse för ett par veckor sedan, en imponerande bedrift med tanke på att hon opererade ryggen för ett år sedan och dessförinnan knappt kunde ta sig ur sängen eller soffan. Starkt jobbat, Anette!

Under året har jag också blivit allt mer sugen på att åka till Tanzania och försöka bestiga Kilimanjaro, 5892 meter över havet. Kanske borde jag blivit avskräckt i torsdags när SVT:s Anne Lundberg knallade upp på toppen i sällskap av två fotografer (varav jag jobbat med en, Marcus) i programmet Landgång men tvärtom, jag blev bara ännu mer sugen.

Men Kilimanjaro är ingenting man betar av på en kafferast… Det tar 5 1/2 dag upp, 1 1/2 dag ner och i programmet var det flera deltagare som tvingades ge upp på vägen. Det är onekligen en utmaning som måste antas med respekt och som kräver goda förberedelser – fast när det kommer till kritan så spelar det kanske inte så stor roll om du ”bara” är bra tränad eller elitidrottare för det som avgör om man når toppen är hur man reagerar på den tunna luften och vem som grejar det är omöljligt att säga på förhand.

Nåväl – drömma går ju… Och så länge nöjer jag mig med kortare promenader, i hyfsat högt tempo och utan packning på ryggen. Och laddar för Helsingborg Marathon, nu är det bara sex dagar kvar. Ska jag klara det?

RunTobyRun!

Springa, gå eller sitta stilla?

Med bara 10 dagar kvar till Helsingborg Marathon är det många tankar som snurrar i mitt huvud: Ska jag ställa upp? Ska jag hålla mig till min plan att testa Run-Walk-Run? Eller är det bara dumt? Bättre att sitta hemma och ta det lugnt?

Det som spökar är förstås ryggskadan i maj, som kostade mig tre veckors träning och sedan minst lika mycket för att försöka komma ikapp. Det där tappet har förföljt mig hela sommaren och även om träningen gått jättebra i juli och augusti så är det fortfarande ett stort steg att gå från ett 27 km-pass till att springa 42.

På halvmaran  i lördags kände jag efter 13 km att ”nu skiter jag i Helsingborg”, det kommer ändå aldrig att gå. Men redan en dryg timme senare, när jag hade gått i mål och sedan fortsatt jogga 4.5 km började det kännas bättre. Helsingborg, varför inte? Det värsta som kan hända är förmodligen att jag tvingas bryta…

Alltså: har jag inte åkt på någon skada eller förkylning innan den 3:e så tar jag tåget upp till Helsingborg och gör ett försök. Men som det ser ut just nu kommer jag inte att försöka följa min planerade taktik (Run-Walk-Run) utan försöka springa i ett måttligt tempo.

Problemet är, att även om jag testat RWR vid sex tillfällen så känner jag mig inte säker på vilket tempo jag ska hålla när jag springer. Det är helt enkelt för stor risk att jag går ut för hårt efter varje ”walk” (45 sekunder vid varje kilometerpassering) och att det blir något slags intervallpass av alltihopa och att jag bränner mer energi och ork än jag lyckas återhämta genom att gå.

Som sagt: vi får se hur det känns om en vecka…

RunTobyRun!

VEBERÖDSRUNDAN: bra avslutning på byaloppsturnén

16 veberöd

sverige
32 – 160820
Veberödsrundan 21.1 km
1.50:39 (5:14/km)

Avslutar min skånska byaloppsturné med en ”utrotningshotad” halvmara på asfalt i Veberöd, rejält trött på slutet men ändå avsevärt snabbare än i fjol.

Ja, Veberödsrundans framtid är osäker och arrangerande Björnstorps IF har haft en arbetsgrupp igång för att undersöka alternativ och det är inte helt otänkbart att loppet kommer att återuppstå i någon annan form, exempelvis som trail uppe på Romeleåsen och det tycker jag skulle vara ett spännande förslag.

Dagens bana är nämligen inte särskilt skoj. Den ursprungliga banan, som gick utåt Blentarp och storkhängnen var trevligare men också mer vindkänslig och utsatt för trafik. Sedan några år tillbaka avgörs loppet på en 7-kilometersslinga, som springs tre varv och första biten är väl okej men den andra halvan på varje varv har varit i tristaste laget. I år gjordes några små förändringar, bland annat för att få bort en illa omtyckt 180-gradersböj, men banan blev knappast skojigare för det – tvärtom.

Det är ändå en speciell känsla att komma tillbaka till Veberöd – där jag bott och med en liten hejaklack bekvämt parkerad på en parkbänk vid 4-kilometerspasseringen – och jag har all anledning att vara nöjd med årets insats:

  • Gick inte i fällan att gå ut för fort första kilometern
  • Putsade mitt årsbästa på milen med en minut
  • Sprang hela vägen (förra året var jag tvungen att stanna och gå vid 17 och 19 km)
  • Slog förra årets tid med 5 minuter och 40 sekunder.
  • Orkade dessutom jogga vidare 4.5 kilometer efteråt.

Förra året var det stekhett i Veberöd – typ 25 grader – i år var det bara runt 18 grader vid starten, mulet och några hotande regnstänk innan start, i princip utmärkt löpväder.

Öppnade på 4:57 och höll sedan ett tempo runt 5 min/km första milen och det kändes väldigt bra, speciellt med tanke på att jag i vanlig ordning känt mig lite skum dagarna innan loppet. Men nu kändes det bra – fram till 13 km när tröttheten kom över mig som en kall hink vatten och med ens sjönk kilometertiderna med 20-25 sekunder. Hade jag gått ut för hårt, trots allt?

Vid 20-kilometerspasseringen insåg jag, att jag med en snabb avslutning faktiskt hade chans att gå in under 1:50 men jag var för trött för att orka klämma fram någon vidare spurt utan missade den möjligheten med 39 sekunder. Är ändå jättenöjd för även om jag var trött så var jag inte lika trött som i fjol när jag sprang i mål på drygt 1:56.

Passertider:
5 km: 24.50
10 km: 50:19 (25:29)
15 km: 1.16:24 (26:05)
20 km: 1.44:36 (28:13)

Rundan innebar också att jag klarade att springa samtliga fem lopp på min skånska byaloppsturné och att jag – bortsett från Gylleboloppet – är nöjd med mina insatser och de tider jag presterade:

29/6 Blentarpsmilen (10 km tg, 51:38, 5:10/km)
3/7 Gylleboloppet (8 km tg, 47:02, 5:41/km)
29/7 Sankt Olofsloppet (9.2 km kuperat, 46:22, 5.02/km)
5/8 Kullaloppet (11 km tg, 53:51 kuperat, 5:08/km)
20/8 Veberödsrundan (21.1 km, 1.50:39, 5:14/km)

RunTobyRun!

Läs mer:
VEBERÖDSRUNDAN 2015 – race report
Nära-döden-upplevelse i Veberöd (februari 2016)

Imponerande kraftprov

bryggan

Klockan 8 i morse gick starten på Långa bryggan i Bjärred för årets upplaga av Trans Scania; en nätt liten utflykt på 246 kilometer längs Skåneleden till Simrishamn och tillbaka västerut till målet i Lund.

Fjolårets vinnarduo grejade sträckan på 37 timmar och var då hela 9 timmar före trean. Hur går det i år, ja alla som tar sig i mål är onekligen vinnare. Lycka till, tappra kämpar som alltså löper lika mycket denna helg som jag gör på två månader :-)

Uppdatering: det blev delad seger även i år genom Martin Scharp och Mikael Hedman, som sprang i mål på 33 timmar och 33 minuter, en imponerande putsning av det gamla banrekordet. Starkt jobbat!

RWR – hur går det egentligen?

Med mindre än fyra veckor kvar till Helsingborg Marathon börjar nedräkningen gå väldigt fort och frågan är om jag kommer att få till något riktigt långpass för att på allvar testa Run-Walk-Run.

Hittills har det blivit sex testpass: 28 mars (13 km), 3 april (21.3 km), 29 maj (11.2 km), 5 juni (17.6 km), 15 juli (21.1 km) och i går, 8 augusti (15 km, terräng) – däremot har det tyvärr inte blivit något riktigt långpass på 28-30 km, som jag hade hoppats kunna genomföra redan i maj men så blev det inte och förmodligen blir det svårt att hinna med det innan Helsingborg. Trots allt är det ju mindre än fyra veckor kvar och ”mitt i” denna period ligger dessutom halvmaran i Veberöd. Plus att kroppen inte bara behöver träning utan även hinna med lite vila..

Men hur har det då gått med mina försök? Funkar RWR? Vilka erfarenheter har jag dragit hittills av metoden? Läs mer om Run-Walk-Run HÄR!

När tempot blir en samvetsfråga

4:54 per kilometer eller 5:08? Ja, hur snabbt sprang jag egentligen Kullaloppet i fredags?

För några veckor sedan skaffade jag mig en pulsklocka av känt märke och med den på armen har jag nu betat mig igenom ett antal träningspass och tre terränglopp och det känns som att den anger ett tempo som matchar mitt upplevda tempo.

Dock: klockan tyckte att Gylleboloppets 8 km i själva verket var 8.3, att Sankt Olofs 9.2 km var knappt 9.1 och att Kullaloppets 11 km i själva verket bara var 10.5 – vilket ju gör viss skillnad om man ska räkna ut snitthastigheten, där klockans 5:08/km låter som ett rimligare tempo än att jag skulle betat av Sträntemöllabackarna på 4:54/km.

”Problemet” är att många mindre lopp på landet inte är officiellt kontrollmätta, så att ett 11 kilometerslopp är 10.9 eller 11.1 får man nog räkna med – men 500 meters skillnad låter i mesta laget. Fast å andra sidan, vad är det som säger att min GPS inte fick spunk i backarna eller tappade kontakten med satelliten för en stund? Kan ju vara ett måndagsexemplar även om jag tycker den visar rätt när jag springer på hemmaplan.

IMG_2972

Vi får väl se vad klockan säger om två veckor på Veberöds halvmara, som har status som DM och veteran-DM på distansen och som garanterat stämmer på metern när – konstigt vore det väl annars med en tävlingsledare som jobbar som officiell banmätare åt friidrottsförbundet.

Så vad skriver jag då in i träningsdagboken? Ja, mäter klockan en längre distans än loppets officiella så tar jag förstås med den – inte för att längre sträcka ger ett bättre tempo per kilometer (det är inget jag bryr mig om) utan för att jag vill veta hur långt jag springer på en månad eller ett år och vill att den statistiken ska vara så exakt som möjligt. Men om det gynnar mig att skriva in 8.3 istället för 8.0 i Gyllebo så måste jag ju också, i ärlighetens namn, korrigera även åt andra hållet. Som i Rörum.

Kollade vad några andra löpare hade angett i sina träningsdagböcker på Jogg och eftersom flera skrivit in runt 10.5 km så utgår jag från att min klocka nog hade rätt i alla fall. Men som sagt: vi får se i Veberöd om den har lika bra koll som Per Månsson & c:o. I så fall är den bra!

RunTobyRun!

PS. Skrev en liten praktisk guide till de lopp jag sprungit sedan 2012 och hur jag uppfattat exempelvis information på hemsidor, kvalitet på arrangemangen och upplevelsen av själva banan. Se toppmenyn under ”Loppen” eller klicka HÄR. DS.

RÖRUM: tufft gå ut som nummer ett…

16 RÖRUM
Hamnade överst på i alla fall en lista… Synd bara att det inte var resultatlistan :-)
Foto: Trailflirt-Märta Johansson. Bra blogg. Läs :-)

sverige

#31 – 160805
Kullaloppet, Rörum (10.5 km enligt Garmin)
53:49, 5:08/km
18.9 grader

Mysigt arrangemang och en minst sagt kuperad och utmanande bana – ja, så har jag fått Kullaloppet beskrivet och nu var det äntligen upp till bevis på det fjärde och näst sista stoppet på min skånska byloppsturné. Till råga på allt med nummer 1 på bröstet…

Om du kör in en liten grusväg förbi äppellundar, ett skogsparti och en Skånegård, ja då kommer du till Kulla Nöjesplats. En sån där charmig liten dansbana, inklämd i en sänka med lövskogen runt omkring, prydligt uppmålade parkeringsrutor i gräset, affischer för spelningar med band som Drifters och Lasse Stefanz och så löpare i alla tänkbara färger. Unga och gamla, män och kvinnor också legenden Magnus från Malmö som brukar ta tåget till Simrishamn och sedan springa upp till Rörum som uppvärmning och sedan ta samma väg tillbaka till tåget efteråt.

Redan vid nummerlappsutdelningen känner jag att det här loppet kommer att bli extra tungt – för första gången någonsin ska jag springa med nummer 1 på bröstet och jag känner genast press att leva upp till förväntningarna…

Loppet är som sagt backigt värre, men 11-kilometersbanan går till största delen på asfalt och grusvägar och då kan det ju inte vara hur kuperat som helst, tänker jag. Inte som ekotrailen i våras där det ibland var så brant och trångt att det inte gick att springa och framför allt inte springa förbi.

Öppnade i vanlig ordning för snabbt (4:39) och får skylla på att grusvägen är lättlöpt och fin och sluttar lätt nerför, men när vi fortsätter lätt utför genom centrala Rörum – förbi Gunilla Manns kända ateljé – så håller jag medvetet igen. För jag vet vad som väntar runt hörnet på vägen upp mot Östra Vemmerlöv: en lång, härlig uppförslöpa som varar gott och väl 2 kilometer och förflyttar oss typ 75 meter uppför åsen. Men stärkt av förra veckans backar i Sankt Olof håller jag igen, tar rygg på en blå tröja som håller ett lagom tempo och betar mig sakta men säkert uppför backen utan att ta ut mig och har sedan gott om krafter kvar trots att jag passerade halvmilen på 25:30.

Den sista branta backen, 1.5 kilometer från mål, hade jag dock inte räknat med så den kom verkligen som en otrevlig överraskning. Och efter den kom sanden… för vägen in mot mål går på blöt, packad sand och tack och lov går det utför, annars hade det kunnat bli riktigt jobbigt. Tar mig slutligen i mål under 54 minuter, en riktigt bra tid efter förutsättningarna så jag är klart nöjd. Problemet är bara att min klocka visade 10.5 km (5:08/km) medan den officiella sträckan är 11 (4:54/km) och det är ju frestande att bokföra den snabbaste tiden även om den inte känns rätt. Fast i det här fallet vore det ju kul om min klocka visade fel :-)

Med detta fick jag också till mitt femte pass i rad över 11 kilometer så äntligen har det lossnat ordentligt på löpfronten, något jag också är väldigt glad över.

Min planerade sommarturné:
29/6 Blentarpsmilen (10 km tg, 51:38, 5:10/km)
3/7 Gylleboloppet (8 km tg, 47:02, 5:41/km)
29/7 Sankt Olofsloppet (9.2 km kuperat, 46:22, 5.02/km)
5/8 Kullaloppet (11 km tg, 53:51 kuperat, 4:54/km)
20/8 Veberödsrundan (21.1 km)

RunTobyRun!

PS (uppdatering 9/8). Verkar som att det är en jättestor efterfrågan på inlägg om Sankt Olof… Inlägget om hur loppet 2015 förändrade min syn på löpning (20/7) klättrade snabbt upp till 5:e plats på listan över mina mest lästa inlägg med över 1600 visningar på Jogg.se men som snabbt brädades av fredagens racerapport från nämnda lopp (29/7) som nu kommit upp i 2069 visningar och därmed är mitt mest lästa inlägg någonsin. Fantastiskt! DS.

 

 

Ung, smal och hyfsat snabb

Uppsala1985

Jag har gjort mitt bästa för att förtränga alla gamla personliga rekord från tiden när jag fortfarande var ung, smal och hyfsat snabb. Men ibland händer det att det förflutna poppar upp som popcorn – som i starten på Sankt Olofsloppet i fredags…

Att andra springer snabbare må vara hänt – konstigt vore det väl annars – och vid det här laget borde jag lärt mig att inte bry mig. Ändå känns det fortfarande lika svårt att hitta mitt eget tempo i starten avett lopp, omgiven av en massa snabbfotade löpare. Såvida det inte finns farthållare, förstås, som bromsar.

Men några sådana fanns det inte i Sankt Olof, där den lilla flocken löpare satte av nerför backen mot kyrkan och sedan vidare ut på grusvägen ner till 1-kilometersmarkeringen vid den gamla bondgården. 4:35 visade klockan – gott och väl 40 sekunder snabbare än det utgångstempo jag hade planerat för att inte riskera att gå ut för hårt och det var förstås inte optimalt.

En gång i tiden var jag ung och smal och hyfsat snabb – inte så snabb att jag vann några lopp för de enda lopp jag någonsin vunnit är de jag gått mot mig själv – men faktum är att ju snabbare man kommer iväg i starten, desto mindre störd blir man av att andra löpare pinnar iväg i full fart, till synes helt oberörda av tempot.

Mitt gamla jag hade garanterat fortsatt ge järnet men med åren – och 16 års löpuppehåll – har jag insett att jag blir ju inte ung igen. Inte smal heller, förmodligen, och garanterat inte lika snabb som då: milen på 36 och halvmaran på 1:27, vilket är ganska exakt 10 respektive 20 minuter snabbare än vad jag mäktat med sedan 2012.

Men egentligen är det inte tiderna jag saknar mest utan att jag kunde träna 5-6 mil i veckan, 10 km åt gången och alltid gå på max utan att behöva oroa mig för skador eller träningsvärk (oj, vad skönt det hade varit…). Dessutom, springer man i ett tempo på 3:45-4:00 per kilometer i stället för 5:00-5:30 så kommer man ju också bevisligen fram mycket snabbare. Vilket är extra skönt de dagar det regnar, blåser eller bara är allmänt jobbigt här ute på Söderslätt.

Tro mig, jag har verkligen gjort mitt bästa för att försöka radera alla gamla personliga rekord och bara jämföra mig med nuet. Men ibland är det svårt att låta bli – som när man blir omsprungen i starten…

RunTobyRun!

SANKT OLOFSLOPPET: äntligen tillbaka!

16 stolof
Uppvärmningsrundan bjöd på flera vackra hus, däribland detta!

sverige

#30 – 160729
Sankt Olofsloppet 9.2 km
46:22 (5:02/km)
20 grader

Mer än 1500 gånger har det visats, förra veckans inlägg där jag hajpade Sankt Olofsloppet och vad det betytt för min egen syn på löpning. Och nu var det äntligen dags att komma tillbaka och springa loppet en gång till och den stora frågan var förstås: skulle det kännas lika fantastiskt?

Racerapport 2015
Sankt Olof – loppet som förändrade min syn på löpning

Så var det alltså dags för det tredje stoppet av fem på min skånska sommarloppsturné och jag hade huvudet fullt av frågor när jag parkerade bilen vid den gamla Möllan. Hur mycket ork fanns det egentligen kvar i mina ben efter semesterveckan i Frankrike och därtill en vecka med usel nattsömn? Och tänk om jag skulle bli besviken för att återkomsten inte skulle kännas lika rolig som fjolårets premiärrunda – och att jag skulle få åka hem och känna att jag hajpat ett lopp ”i onödan”…?

Men jag behövde inte vara orolig. Det var samma goa stämning på Kvarnvallen i år också och det kändes som att nästan hela byn var på plats. Grillen gick varm vid den lilla dansbanan, högtalarna varvade musik och den knastriga speakerrösten från innerplan. I vimlet hittade jag fyra läsare och det var förstås lite extra festligt.

16 stolof2
Dags för start i det första av tre barnlopp med hinderbana runt idrottsplatsen.

Började värma upp medan barnklasserna tog över innerplan och fick värma upp lite mer än normalt – kroppen har känts seg hela veckan efter träningspasset i måndags men med lite extra jogg och lite extra stretch kändes det som att den vaknade.

Lärde mig några saker under förra årets lopp och den första glömde jag i samma sekund som loppet blåstes igång: ta det lugnt i början… Tog väl närmare 2 km innan jag insåg att tempot var på tok för högt och fick slå av på tempot, samtidigt kom vi ut på asfalt som också bjöd på några sköna lätta nedförslöpor så där hittade jag mitt flow.

16 stolof4
Ner mot första kilometerskylten (vid bondgården, där det i år inte satt någon gubbe eller katt och tittade på oss)

Den andra lärdomen hade jag inte glömt: det är andra halvan av loppet som är backigast och här tänkte jag till – tog inte ut mig i uppförsmoten och försökte sträcka ut och slappna av så fort det gavs möjlighet. På så sätt sprang jag sakta ikapp, om och ifrån en annan löpare – som inte orkade svara i backarna – ett skönt kvitto på att jag tänkte rätt. Således trodde jag också att jag hade extra ork kvar när jag kom fram till benknäckarbacken upp mot idrottsplatsen, men den var lika jobbig som i fjol och knappast någon njutning…

Tiden i mål blev 46:22, det vill säga 10 sekunder långsammare än i fjol. Samtidigt kändes det som att jag sprang mycket smartare och gjorde en betydligt bättre insats utifrån förutsättningarna. Ni som läst föregående inlägg kanske minns att jag siktade på en tid under 50, förra året hoppades jag på en tid under 45 (men det var förstås innan jag insåg hur kuperad banan var…).

Hursomhelst: återigen ett trevligt arrangemang och kul att äntligen få komma tillbaka.

Nästa planerade stopp på sommarturnén är i Rörum nästa vecka – Kullaloppet – vars banprofil är ännu mer skräckinjagande med bland annat 75 meters stigning mellan 2 och 3.5 km. Kommer att bli tufft – men bra träning. För det är så jag kommer att ta loppet, tänker inte tokrusa..

Min planerade sommarturné:
29/6 Blentarpsmilen (10 km, 51:38, 5:10/km)
3/7 Gylleboloppet (8 km, 47:02, 5:41/km)
29/7 Sankt Olofsloppet (9.2 km, 46:22, 5.02/km)
5/8 Kullaloppet (11 km)
20/8 Veberödsrundan (21.1 km)

RunTobyRun!
Finns numera även på Facebook!

16 stolof3Möllan som gett Kvarnvallen sitt namn.

16 stolof5
Så vackert!

Franskjogg och bloggrekord

cannes mtfl
Montfleury, Cannes. 52 höjdmeter.

Är hemma i Sverige igen efter en vecka i Cannes, en vecka då bloggen slog nya rekord och det är förstås jättekul!

frankrike

Har i år haft privilegium att upptäcka tre nya städer med löparskorna på: ReykjavikMontreal och nu Cannes, som bjuder både på backiga små gator och flärdfull löpning längs lyxhotellen och ”museibutikerna” på strandpromenaden Boulevard de Croisette (inte croissant…).

Det är verkligen något visst att se en stad vakna upp, de första morgonbadarna vända hemåt, välklädda franska damer som rastar sina små hundar (inga linnen och mjukisbyxor där inte) och äldre herrar sätta sig på en strategisk plats med morgonens kaffekopp och en tidning.

Strandboulevarden är också ett eldorado för den som gillar fina bilar: Bentley, Ferrari, Lamborghini… Påfallande många av lyxbilarna är reggade i länder som Kuwait, Saudiarabien och Förenade arabemiraten (som den gula Lambon nedan), hur de nu kommit dit kan man ju bara spekulera om.

Lambo

Noterade också åter att det finns nog ingenting i hela världen som låter mer självsäkert än en fransman som försöker förklara något för en icke-fransktalande. Lika kul varje gång även om jag måste säga att den språkliga spänsten var större i Cannes än den var exempelvis i Nice i våras – kommer nog aldrig att glömma känslan när jag skulle ut och leta efter en säkerhetsnål (vad f-n den nu heter på franska) inför Riviera Classiclöpningen mellan Ventimiglia och Monaco.

Det blev totalt tre lätta morgonrundor om totalt 20 km i Cannes  – trots allt var det ju inget träningsläger utan en slappa-vid-poolen-semester :-)

Cannes
Boulevard de croisette

Under den senaste veckan har oxå bloggen slagit flera rekord och för en liten amatörbloggare som mig är det förstås jättekul att locka nya läsare. Tack alla ni som läser!

  • Mitt förra inlägg om Sankt Olof boostade som en raket och toppar nu Joggs lista över de mest lästa inläggen just nu – för sjätte dagen i rad. Det är första gången jag toppar denna lista.
  • Inlägget behövde bara 3 1/2 dag för att nå 1000 visningar (= rekord).
  • Idag, det vill säga efter en vecka, har det visats 1500 gånger och är därmed redan mitt femte mest visade sedan starten (av totalt närmare 150).
  • Mitt hittills mest lästa inlägg visades i helgen för 2000:e gången, även det en statistisk milstolpe!
  • Förutom Sankt Olof har flera andra färska inlägg gått oväntat bra i sommarvärmen, däribland Blentarpsmilen (nära 900 visningar) och Nostalgirundan i Uppsala med jobbiga minnen från högstadiet (535) som båda nådde andraplatsen på Joggs lista.
  • Över huvudtaget är det kul att titta på besöksstatistiken, där det dagligen tickar in nya klick på gamla inlägg – till och med på de äldsta från september 2014. I ena änden av listan finns ett gäng inlägg som inte lockat mer än 100-200 visningar, i andra änden de 22 som visats mer än 1000 gånger varav alla utom tre är äldre än ett år. Dessa är, förutom Sankt Olof, Stekhet halvmara i Veberöd och Måste alla vara så himla smala och snygga (båda från augusti förra året).
  • Förutom den anmärkningsvärda boosten på Jogg har puffen om Sankt Olof på facebook spritts till 1360 personer, även det rekord.
  • I andra sammahang kanske 1500 visningar inte är så mycket men man kan/bör bara jämföra med sig själv och för mig är detta jätteroliga siffror. Så återigen: stort tack, jag lovar att fortsätta :-)

Det verkar som om många nya läsare, i alla fall de som kommenterat och delat, är bosatta på Österlen så jag misstänker att jag kanske kommer att springa på någon eller några av er i startfållan i Sankt Olof på fredag. Ni som springer snabbt (Fredrik med flera) behöver inte vara oroliga, jag kommer inte att ta täten ut från Kvarnvallen :-)

Formen var dålig redan innan Frankrike och har knappast blivit bättre av att fyllas på med en massa god mat och dryck. Visserligen kändes det rätt hyfsat i måndags när jag genrepade inför Sankt Olof (9.2 km, 5:13/km) men det kommer inte att räcka för att matcha fjolårets tid på långa vägar. Får försöka klämma mig in under 50 blankt, det blir nog så tufft. Rapport följer givetvis så småningom!

RunTobyRun!
Publiceras även på Jogg.se. Du hittar mig även på facebook

Bloggtopp