Utflykt i Alperna…

2250 meter över havet (Stubnerkogel, nära Bad Gastein)


Vandrar en kort del av Alpinmaran i Liechtenstein på cirka 1800 meter, nära målet i Malbun. Sista milen klättrar löpama närmare 1000 höjdmeter. Tufft! Nästa chans blir i juni 2018…


ALPJOGG (Bad Gastein-Böckstein)

 

 

Sydkusten marathon (del 3)

I solsken och fläktande medvind (!) betade jag idag av den tredje och sista etappen av Sydkusten Marathon – 14 195 meter från Trelleborgs central till Smygehuk där en stor och kall mjukglass väntade som belöning!

FÖRSTA ETAPPEN: FALSTERBO FYR-FALSTERBOKANALEN
ANDRA ETAPPEN: FALSTERBOKANALEN-TRELLEBORG C

Denna gången fick jag sällskap längs vägen av vane långlöparen Olle Svalander, som har en tuff utmaning framför sig i sommar: att springa en sträcka på 176 mil eller 42 marathonlopp på i princip lika många dagar. Det kan låta knasigt, men det är för en god sak, nämligen att dra in pengar till välgörenhetsprojekt i Västsahara och jag kommer att hålla alla tummar jag har för att det ska gå vägen (jag vet ju hur fräsch jag brukar känna mig i kroppen dagen efter en mara, så blotta tanken på att springa 41 lopp till får mig att känna mig liten och klen…). Hursomhelst, vill du följa hans väg eller stötta projektet kan du göra det via  Olles blogg Hitta hem – 42 maraton för Västsahara eller via Jogg.se. Lycka till och tack för trevligt sällskap på dagens etapp!

Vi möttes vid Trelleborgs central och gav oss in bland bebyggelse, två gator ”upp” från hamnstråket, med målsättning att följa den rutt som använts under de senaste årens Sydkustlopp. Det innebär bland annat asfalt, grus, gräs, sand, lös sand, båtbrygga, kaninhålor, lite nässlor och så ännu mera sand. Den här gången hade vi – tack och lov – vinden i ryggen (till skillnad mot Sydkustloppet i fjol då det blåste snålt i nyllet hela vägen…) och det fläktade stundtals skönt.

Sista biten, efter att ha sprungit genom mysiga Böste, går på asfalterad cykelväg längs landsvägen mellan Trelleborg och Ystad och där var det förstås extra skönt att slippa den där motvinden. I hamnen väntade sedan en stor, kall mjukglass och den satt fint, det vill jag lova.

Har nu sprungit hela ”maran” från Falsterbo till Smygehuk – check på den – med en sammanlagd tid på 4.20:42 (att jämföra med höstens båda maror på 4.28 och 4.44, fast det var ju i ett sträck. Om än utan kaninhålor och sand…).

RunTobyRun!

Följ mig även på Facebook.com/runtobyrun!

 

Avslutar träningsåret i Småland – igen

På måndag är det fem år sedan jag återuppstod som löpare efter 16 år av dåliga ursäkter. Avslutar detta femte träningsår precis som i fjol och i förrfjol, i terrängen utanför Jönköping.

Varför åka till Småland för att lufsa i skogen, tänker kanske någon, ja den främsta anledningen är förstås att jag för tredje året i rad agerar taxi för att köra sonen till Dreamhack. Och vad kan vara bättre sätt att slå ihjäl tiden på än att ge sig ut i skogen?

Det blev en halvmara i skogen vid Hallbystugan fast i raskt gångtempo eftersom jag varit öm i knäet även denna vecka (efter Malmöloppet) och ville känna efter hur det skulle reagera av lite lindrigare belastning än att springa. Funkar planen, ja då kan jag förhoppningsvis springa klart tredje etappen av Sydkusten Marathon på tisdag innan jag tar ett par veckors vila från löpningen. Ska sedan testa att springa lite lätt, men får jag ont igen efteråt får jag nog gå och kolla vad det är som spökar.

Dags alltså att summera träningsår fem, ett märkligt sådant. Hösten var härlig och problemfri, träningsdosen på 15-17 mil i månaden och jag hade ork att ta mig till mållinjen både i Helsingborg Marathon och Athens Authentic Marathon.

Sen bröt ryggontet ut på självaste julafton. Och sen förkylningarna och jaja, vi ska inte tugga det där en gång till, men alla hostor och skavanker gick förstås ut över träningen och hade jag inte varit envis och kämpat mig ut på alla substitut-gångpass så hade träningsdosen knappt letat sig upp över 100-milastrecket.

Nu blev det till slut 143 mil, klart bättre än mitt förstahandsmål på 120 mil, men inte i närheten av att nå Sveriges längd (157 mil) som var mitt andrahandsmål och som jag hade inom räckhåll, åtminstone till mitten av februari. Det är också bara 22 km från mitt ”rekord” på 1454 km under ett träningsår, vilket jag garanterat hade kommit upp i om jag inte hade fått ont i knäet på slutet.

RunTobyRun!

HALLBY – sprang här även i fjol men kände inte riktigt igen mig i början. Kan vara så att de dragit om slingan något eftersom det var nya banmarkeringar. Milrundan är skönt kuperad och bjuder in till ett sköntflow och bjuder dessutom på olika typer av underlag. Riktigt fint blir det efter 4 km när man kommer in i granskogen även om det var lite klafsigt på några ställen. Och rätt vad det var, på andra varvet, stod det ett brudpar i vägen för att bli fotograferade. Trevligt (även om det blev en suddig bild, tagen halvt i smyg…). Klicka på bilderna för att se dem i större format!

Statistikhörnan: koll på milen

I början av året skrev jag ett inlägg om Milens magi – som med 1 618 visningar är mitt tredje mest lästa inlägg på jogg.se under 2017 – och i går dök den upp igen, den där speciella känslan av att springa just 10 000 meter.

Men vi börjar med det väsentligaste: vänster knä. Jo, det gjorde lite ont när jag gick upp i morse men det känns ändå bättre än vad det gjorde för en vecka sedan. Däremot är jag stel i vadmuskeln på samma sida, antar att den tyckte det kändes orättvist att hålla på i det tysta utan att få någon större uppmärksamhet. Frågan är nu förstås hur mycket vila det kommer att krävas – har bara tre planerade pass kvar innan löpskorna ska få lite sommarvila och det hade ju varit skönt att kunna genomföra dessa som planerat.

Gårdagens främsta målsättning var förstås att springa runt utan att få ont i knäet. I andra hand hade jag som mål att springa i mål under 54:52, min långsammaste milnotering hittills, eller en genomsnittlig tid på 5:29/km. Och det klarade jag ju med råge.

Det har ju som bekant inte blivit så många milar i år på grund av alla förkylningar och skavanker och därför har det heller inte gått särskilt fort. Har fortfarande som mål att springa snabbare i år än jag gjorde i fjol (24:50 på 5 km, 50:19  på 10 km) men hittills har det varit omöjligt.


Bild: Photamera

Tiden igår var årets näst snabbaste, bara 13 sekunder långsammare än Monaco, ett lopp som även det var klart godkänt med hänsyn till bristen på form. Visst hade det varit kul att putsa den tiden igår men det är inget att gräma sig över utan jag får vara nöjd med insatsen – speciellt som jag gick ut för hårt och lika gärna hade kunnat gå in i väggen på slutet.

Har sprungit 38 lopp sedan 2012, varav 12 varit just på milen med en snittid på 50:43. Här är hela listan:

47:27 #2 (Trelleborg 2013) *
47:34 #6 (Skanör 2014) *
48:17 #5 (Trelleborg 2014) *
48:46 #4 (Malmö 2014) *
50:33 #7 (Malmö 2015) *
50:43 #8 (Köpenhamn 2015)
51:38 #9 (Blentarp 2016)
51:49 #10 (Uppsala 2016)
52:02 #3 (Köpenhamn 2013)
52:21 #11 (Monaco 2017)
52:34 #12 (Malmö 2017)
54:52 #1 (Skanör 2012)

* På topp 10-listan över mina snabbaste milar återfinns de fem översta på listan ovan samt öppningsmilen på Malmö halvmarathon 2014 (49:12), Trondheim halvmaraton 2014 (49:15), Nytårslöb Köpenhamn 2013 (49:45), Nytårslöb Köpenhamn 2014 (50:09) samt Veberödsrundan 2016 (50:19).

RunTobyRun!

MALMÖLOPPET: över förväntan


# 38 – 170610
Malmöloppet, 10 km
52:34 (5:15/km)

Förra lördagen sprang jag 17 km längs sydkusten utan problem men dagen efter började vänster knä göra ont igen och det har hållit i sig hela veckan. Men i morse kändes det okej igen och därför bestämde jag mig för att,  trots allt, springa Malmöloppet men ta det hyfsat lugnt.

Tidigare sprangs Malmömilen så här års, ett lopp jag sprang 2014 men som av olika anledningar försvann från kalendern. Sedan förra året avgörs i stället Malmöloppet samma helg men med en lite annorlunda rutt: start och mål i Pildammsparken, vilket är betydligt mysigare än ute på Roskildevägen, sedan en runda ner genom Erikslust till Ribersborgsstranden, som kanske inte känns allt för speciell. Men halvvägs in i loppet blir det riktigt trevligt, först genom lummiga Slottsparken, sedan in i centrum via Lilla Torg och gågatan innan banan bjuder på mera grönska genom Kungsparken och sedan upp bakom Gamla IP til målet i Pildammsparken. Helt klart en trevligare runda än föregångaren!

Planen var, som sagt, att ta det lugnt och försöka spara på knät men jag gör ändå det klassiska misstaget att gå ut för hårt i värmen: 5:06, 5:04, 5:12… Enligt klockan på armen passerar jag halvvägs på 25:37 och det är på tok för snabbt, jag känner att det kommer nog att straffa sig så jag sänker tempot något till strax under 5:30/km och går i mål på 52:34. Klart sämre än de tider jag skulle vilja göra men ändå helt okej med tanke på allt strul under våren.

Även om jag tappade nästan 1.5 minut på andra halvan, jämfört med den första, tjänade jag ett antal placeringar så det måste varit fler än jag som blev trötta i värmen!

RunTobyRun!

PS. Bilden överst är tagen på Lilla Torg vid cirka 6.6 km när jag började känna mig trött. Samtidigt var det min snabbaste km (4:49/km). Gäller ju att ta i där det är mest publik 🙂

Fusk-mara blir fusk-ultra?

Laddar nu upp för sista etappen, 14 195 meter, till målet i Smygehuk för min tredelade träningsmara. Och jag börjar redan fundera över fortsättningen och att göra min ”fusk-mara” till en fusk-ultra”.

För varför stanna i Smygehuk när man kan fortsätta följa kusten österut? Till Abbekås är det 17 km, till Ystad ytterligare 16, Kåseberga 17 och till Sandhammarens fyr drygt 10. Sammanlagt skulle det innebära runt 103 km från Falsterbo längs vår sydligaste kust till kusinfyren i öster – onekligen en skön utmaning. Som dessutom skulle innebära en bra anledning för mig at använda Skånetrafikens sommarkort.

Sträckorna Smyge-Abbekås och Abbekås-Ystad går nämligen hyfsat lätt att ta sig till och från med allmänna kommunikationsmedel, slutetapperna till Kåseberga och Sandhammaren kräver lite mer planering eller bil. Men det får i så fall bli i slutet av sommaren, så det finns all tid i världen att planera rutten. Men först ska jag ta mig till Smygehuk…

RunTobyRun!

Sydkusten marathon (del 2)

Äntligen dags för andra etappen av min sommarutmaning att springa Sydkusten Marathon, uppdelad som tre sköna träningspass. Hittar bara ett fel på dagens 17 kilometersrunda: motvinden…

FÖRSTA ETAPPEN: FALSTERBO FYR-FALSTERBOKANALEN

Tar vid där jag slutade i söndags, vid Falsterbokanalens östra fäste, och tar sikte på ett lugnt och mysigt promenadstråk in bland tallskogen och Per Albinlinjens gamla stridsvagnshinder från andra världskriget.

Efter en stund kommer jag ner till Kanalbadet, dit familjen ofta åker för att bada. Eller rättare sagt: jag brukar ta igen mig på en filt medan min dotter Vattendjuret härjar runt i vattnet. Svänger vänster och bestämmer mig för att försöka hålla mig borta från själva stranden, som är lös och sandig, och det innebär en stunds irrande upp och ner mellan sanddynerna medan jag letar efter små stigar nedanför badhytterna. Här och var går det bra men så sticker det fram hus eller staket och jag tvingas upp på dynerna igen. Känner att det inte är optimalt utan ”ger upp” och söker mig ner till vattenbrynet, där jag får riktigt bra fäste i den sand som varit blöt under natten.

Fram till kommungränsen, vid ungefär 6.5 km, är det mjuk löpning på allehanda underlag. Ett tag är det riktigt bra grusväg och stig, ett tag gräs genom en stor hage där jag stannar och noga läser igenom bondens defintition av att passera ”på egen risk” men eftersom det inte är några tjurar i sikte klättrar jag över en trappstege och fortsätter österut tills jag gör ett ödesdigert vägval. I min iver att undvika landsvägen läser jag terrängen fel och kommer ner på en smal, stenig strandremsa full av tång och ovanför det meterhöga blommor och gräs och sedan ett stängsel. Bara att bita ihop – eller vända.

Tappar åtminstone en minut på kilometern i djungeln och tycker mig höra något gammalt lumparbefäl mala ”i terräng nedgår ofta marsch-hastigheten”. Hinner också oroa mig för fästingar innan jag kommer upp på landsvägen, där motvinden är extra påtaglig,

En tappad minut på en sån här nöjesrunda betyder ju egentligen ingenting, men i det här fallet hade det kunnat få en avgörande betydelse… Återkommer till det, men först passerar jag genom Skåre, där hamnen bjuder på ett litet mysigt byahus och ett lika litet fiskemuseum. Kommer vidare till startplatsen för Sydkustloppet 2016, men väljer att lyssna på Sydkusten Marathons goda råd att hålla mig på vägen istället för att ge mig ut i grönskan och följa kustlinjen, över golfbanan. En annan dag hade det kanske gått bra, men idag är det fullt med bilar på golfklubbens parkering och jag vill inte bjuda golfarna på möjligheten att öva prickskytte på moving targets.

Kommer upp till E6:an och svänger av längs cykelvägen in mot Trelleborg. Äntligen lite grus under fötterna igen! Börjar tittar lite oroligt på klockan. Med 2 kilometer kvar till mål inser jag att jag fortfarande har en teoretisk chans att hinna med Pågatåget – om jag spurtar… Så jag lägger på en rem… Har legat på runt 6:10/km hela passet – förutom ovan nämnda djungelsträcka – men höjer nu tempot. 15-16 km går på 5:50, 16-17 km på 5:25 och när skjutdörrarna öppnar sig på stationen har jag bara 5 sekunder tillgodo på min klocka. Springer genom vänthallen, ut genom nästa skjutdörr och, jo, det står två tåg inne… Men ska jag hinna… ? Vore väl så j-la typiskt om tåget skulle börja rulla i exakt samma stund som jag trycker på knappen för att öppna dörrarna…

Men jag hinner ombord. Dörrarna stängs och tåget börjar rulla… Jag hann alltså med typ sju sekunders marginal… Så nära var det alltså att den där djungelrutten hade kostat mig en halvtimme i väntan på nästa tåg.

Spurten innebar också en liten revansch på kollektivtrafiken, som snodde en halvtimme av mig i morse när jag åkte först tåg och sedan buss till starten vid Falsterbokanalen. Hade ursprungligen tänkt göra detta en vardag, då tar det 40 minuter att åka till starten – vilket är helt okej – men på helgerna är turerna inte synkade med varandra utan det tog över en timme.

Nästa runda går från Trelleborg C till Smygehuk och då måste jag alltså komma upp i 14 195 meter för att det ska bli full marathondistans. Hittills visar klockan 2.48:37.

Bäst i dag: mer omväxlande än första etappen, många olika underlag, i alla fall första delen av sträckan (se bilderna nedan). Går att springa med utsikt mot vatten nästan hela vägen, speciellt om man väljer att börja rundan med att följa Falsterbokanalen söderut istället för att, som jag gjorde, springa genom tallskogen. Vädret i dag hade varit idealiskt – om det varit vindstilla…

RunTobyRun!

Fler bilder: klicka på ikonerna för att se dem i stort format!

30 år sedan…

I dag är det exakt 30 år sedan jag genomförde min första mara!

Enligt Stockholm marathons arkiv var det bara 7 grader ”varmt”, vilket till stor del kan förklara varför 5800 anmälda löpare aldrig kom till start. Själv tog jag mig runt på tiden 4.06:35, vilket räckte till placering 6 440 av de 8 873 som tog sig i mål. Sedan dess har det blivit ytterligare fyra maror: Köpenhamn (2013), Barcelona (2014), Helsingborg (2016) och Athen (2016).

Läs mer om maradebuten HÄR

RunTobyRun!

Sydkusten marathon (del 1)

Hett eftertraktade badhytter på Falsterbonäset, ett bunkerslag bort från golfbanan.

Inspirerad av gerillaloppet Sydkusten Marathon, som går ut på att ta sig till fots från fyren i Falsterbo till dess ”kusin” i Smygehuk, antar jag nu utmaningen fast uppdelad på tre etapper: 11 + 17 + 14 km.

Gillar initiativet men orkar inte springa hela vägen, speciellt inte en dag som denna när termometern visade upp mot 24 grader. I stället ser jag möjligheten att få tre bra träningspass i nya miljöer, nära naturen och havet och dessutom på allehanda roliga underlag.

Dagens runda startade vid Skandinaviens äldsta kända fyrplats, i Falsterbo, ett tillhåll för fågelskådare och golfare – ja för att komma ner till fyren måste man korsa ett par fairways vilket innebär fara för flygande golfbollar.

Turen går norrut längs sanddynerna och Skåneledens orange markering, ömsom gräs, ömsom sand och efter 1.6 km inser jag att jag tappat stolparna ur sikte, springer upp bland badhytterna och ser en välgrusad väg som leder norrut mot Skanörs hamn.

Genom Skanör går rutten på asfalt och någonstans bakom ICA villar jag bort mig lite bland husen där jag tror att det ska dyka upp en stig, parallellt med genomfartsgatan men det gör den inte. Konstaterar nöjt att charmen med den här typen av lopp eller utmaningar är att det inte spelar någon roll om man tappar en minut här eller där, det vore väl konstigt annars med tanke på att det inte finns någon fast bana utan man kan löpa lite på känn. Vill man ha teknisk löpning i dynerna eller på stranden kan man välja det, vill man spara på krutet kan man leta rätt på en stig eller väg lite längre upp på land, det viktiga är att man följer havet österut och gör man bara det så är målet i Smyge svårt att missa.

Efter Skanör följer ännu en lång grusväg, som går på en gammal banvall. Jag passerar ett naturreservat, med ljunghedar som tidvis kan locka till sig en och annan främmande fågel, följd av hundratals fågelskådare beväpnade med kikare och långa kameraobjektiv i hopp om att kunna bocka av sin sibiriska pipsångare. Men i dag är det lugnt på fågelfronten, däremot ser jag en flock får och några lurviga hästar, som står och betar i en hage intill det gamla stationshuset i Ljunghusen.

Kommer upp på bron över Falsterbokanalen och konstaterar att jag är nära mitt mål; 11 km i 5:44-tempo, inte så illa med tanke på formen och den lite jobbiga inledningen bland sanddynerna.

Nästa etapp blir den längsta, från kanalen till Trelleborgs station. En del av utmaningen går ut på att utnyttja kollektiva färdmedel. I dag tog jag bilen till kanalen, buss ner till Falsterbo, promenerade drygt 2 km till fyren och tog sedan bilen hem efter avslutat pass. Nästa gång räknar jag med att enbart använda mig av kollektiva färdmedel som tåg och buss.

När det blir? Ja, det beror lite på hur knäet mår i morgon eller övermorgon men än så länge känns det okej!

RunTobyRun!


Dagens etapp bestod i runda tal av 6.5 km grusväg, 3 km asfalt och 1.5 km sandig strandstig. Nästa etapp blir inte bara längre utan borde även vara tuffare löptekniskt sett. Vi får väl se 🙂


Fler bilder (klicka på ikonerna för att se dem i större format!):