Löpning när den är som allra bäst

Egentligen är det inte så svårt… Ut i friska luften, ut i skogen, följ en stig där vårtecknen står i kö. Inte för varmt, inga insekter, bara riktigt skön löpning. Svårslaget!

RunTobyRun!

Publicerat i 2020 | Etiketter | 1 kommentar

Följeslagaren som aldrig ljuger

Den hjälper mig att lägga upp och variera min träning, följa upp och jämföra över tid. Den ljuger aldrig utan skvallrar obönhörligen om träningen gått bra eller dåligt.

Den peppar och har förstånd nog att inte ge mig dåligt samvete, för om det saknas kilometer och mil är det sällan av lättja utan på grund av skador eller sjukdomar.

Med andra ord: vi har en speciell relation till varandra, min träningsdagbok och jag. Jag sliter, dagboken konstaterar. Jag hoppas och drömmer om enastående prestationer, dagboken håller sig till fakta.

Under min tunga höst och vinter har jag petat in några kilometer här och där, kanske en mil innan jag drabbats av ett nytt bakslag och tvingats börja om igen. Dagboken har snabbt konstaterat att jag ligger såååå eller såååå mycket på minus, både jämfört med träningsmålet och med året innan. Men trots denna uppkäftighet inser jag att det inte är lönt att bli förbannad, för jag vet ju att besserwissern har rätt. Det är inte den som varit problemet utan en rygg och ett knä – fram till nu, för under mars släppte det äntligen med träningen och vips blev det roligare att titta i dagboken:

Jag nådde mitt träningsmål (10 pass/100 km per månad) för första gången sedan augusti. Jag lyckades också, även det för första gången sedan i augusti, svettas ihop fler kilometer än jag gjorde under motsvarande månad året innan. Slutligen noterade jag i lördags mitt längsta pass sedan början av juli. Så nu ger dagboken mig en härlig boost: det går framåt, det finns hopp!

Mitt träningsår: 19/6-18/6. Blir tufft att hämta hem 31 mil fram till träningsårets slut…

Samtidigt inser jag ju att jag har ganska långt kvar till formen och att det – egentligen – var rätt skönt att den där VM-halvmaran i Polen sköts upp till den 17 oktober. Om loppet hade gått i söndags, som det var tänkt, ja då är jag ganska säker på att jag inte hade orkat springa hela sträckan utan att behöva börja gå någonstans efter 15 kilometer. Förmodligen hade det smartaste varit att köra hela loppet som Run-Walk-Run, men det får vi aldrig veta.

När jag anmälde mig till VM skulle man fylla i vilken tid man siktade på, eller om det möjligen var sin senaste tid på halvmaran. Jag skrev 1.52, som på Kongens Lyngby förra året, men med tanke på dagsformen hade det förstås varit korkat att gå ut i ett så högt tempo. Att greja två timmar hade också känts orimligt, det hade snarare handlat om att försöka kämpa mig i mål under 2.15.

Räknat i kilometer är halvmaran 21.1 oavsett om jag springer på 1.52 eller 2.15. Utifrån förutsättningarna kanske 2.15 skulle varit en starkare prestation än den jag gjorde i Kongens Lyngby, men jag tror ändå att det skulle kännas rätt snopet att göra en så pass långsam tid just på ett världsmästerskap. Så för min del gjorde det inget att loppet flyttades till oktober – tvärtom. Det ökar förhoppningsvis mina chanser att göra ett lopp och en insats jag är nöjd med efteråt.

Givetvis med brasklappen att krisen är över då och att loppet verkligen blir av… Och att jag lyckas hålla mig frisk och skafefri…

RunTobyRun!

Publicerat i 2020 | Etiketter , | Lämna en kommentar

LBU – i stället för VM-debut

Nej, det blev ju ingen tur till Polen denna helg och VM-debut på halvmaraton. Ej heller någon åskådarplats på dotterns region-DM i cheerleading men väl mitt längsta träningspass sedan i somras!

Tjugo i åtta var det fortfarande frost i gräset vid Lomma Motion & Marathonklubbs stuga vid Habo utanför Lomma. Men den morgonpigga solen började redan göra jobbet och redan några kilometer in på slingan var det dags att börja lätta på klädseln.

Skulle ju egentligen åkt till Gdynia idag för att springa IAAF World Half Marathon Championships – men det säger ju sig själv att det inte blir någon tävling utan vi får hålla tummarna för att loppet blir av i oktober i stället. Plan B denna helg var att se min dotter tävla i cheerleading, men det arrangemanget har förstås också ställts in. Alltså hamnade jag i Lomma, där jag joinade ett 20-tal andra löpare och en hund för att testspringa Lommas Backyard Ultra-bana.

Loppet hade premiär förra året och ska – enligt planerna – arrangeras igen den 9 maj och med tanke på att man satt ett tak på bara 70 löpare har det sett ganska ljust ut. I alla fall tills igår, då regeringen kom med beskedet att man skärper reglerna och förbjuder folksamlingar över 50 personer.

Håller alla tummar jag har för att klubben kan arrangera sin backyard ultra. Det här är gräsrotslöpning när den är som allra bäst, en grundpelare i den svenska idrottsrörelsen och nog så viktig för den svenska folkhälsan. Men nu är det som det är, det finns ett allvarligare hot där ute och som måste besegras och gör vi bara det spelar det kanske inte så stor roll om vi får vänta på LBU till nästa år. Men som sagt: än är det inte kört!

Första 2.5 går på asfalt, ner mot havet och över den lilla strängen mellan havet och den lilla sjön. Första varvet var det nästan vindstilla och en fantastisk känsla av vår. Efter en bit genom ”nya” Lomma kom vi in på en liten grusväg där vi följde ån. Lite ruffigt än så länge men blir säkert fint om några veckor. Sista biten av ”åttan” – 3 kilometer – går på den så kallade kommunslingan genom Habo fure. En fin, lättlöpt stig som jag testat tidigare och gärna springer igen. Och se där, strax före mål dök det också upp en massa vitsippor – fast det bara är mars. Ja, det finns till och med raps som börjat blomma på fälten och det är kanske tur det, att våren är tidig,.. Vi behöver något att glädjas åt i dessa tider!

Totalt blev det i dag 3,5 varv runt banan eller 23 km, vilket faktiskt är mitt längsta träningspass sedan juli på grund av skador och annat elände. Så jag har all anledning att vara nöjd!

RunTobyRun!

Dags för start!
Kände att jag inte skulle orka ett fjärde varv, så jag varvade ner på kommunslingan genom skogen och kom upp i totalt 23 km.
Dagens trevlioga runda blev den för dessa New Balance som nu får gå i pension.
Publicerat i 2020 | Etiketter , | Lämna en kommentar

Veckans knäppaste

Klart det är knäppt, men ändå… Snacka om bedrift att få ihop 42 km på balkongen, speciellt som utsikten tydligen inte var något vidare…

RunTobyRun!

Publicerat i 2020 | Lämna en kommentar

Corona-postivt

I december invigdes ett nytt utegym precis bakom vårt hus. Kändes ju som en ganska olämplig tid på året för den här typen av aktiviteter och det har också varit rätt tomt där tills nu, när det börjar bli vår.

Sedan förra veckan har oxå det riktiga gymmet fått begränsa sina gruppträningar inomhus för”coronan” men erbjuder istället pass utomhus. Så nu har det, hastigt och lustigt, blivit fullt på kvällarna med folk som springer runt gröningen – på andra sidan vår häck – och kör på utegymmet. Kul och onekligen en positiv effekt av denna globala farsot, som jag hoppas att världen lyckas få stopp på så snabbt det bara går.

Själv har jag ännu inte blivit kvitt min onda axel. Smärtan kommer och går och flyttar sig, precis som jag skrev för en vecka sedan, mellan axel, nacke och överarm. Värst är det på natten. Har i regel vaknat runt 02:00-02:30 och sedan inte kunnat somna om för att det gjort så j-kla ont. Är ju till råga på allt den sida jag normalt sover på (ja, jag har försökt sova på andra sidan men det funkar liksom inte…). De senaste två nätterna har det i alla fall känts hyfsat, så jag hoppas att eländet är på väg att försvinna.

Bäst känns det när jag står upp och jobbar eller när jag rör på mig. ”Gå är bra”, sa massören, ”springa går också bra, så länge det inte gör ont så kan du göra nästan vad som helst”. Så idag blev det två varv runt ”Krumeluren”, en kringelikrokig bana genom byn som jag ritade upp för några år sedan för att kunna springa någorlunda skyddat när det stormar eller fyker snö på tvären. Utmaningen var att göra banan så lång som möjligt utan att behöva korsa mina egna fotspår. Det blev 4.8 kilometer, en runda som funkar även en dag som denna när solen skiner, fåglarna kvittrar och folk gör en paus i trädgårdsarbetet för att fika utomhus.

RunTobyRun!

Publicerat i 2020 | Etiketter | Lämna en kommentar

Ny vecka – nya krämpor

Fortsätter kämpa mig tillbaka mot ”storformen”, men det är alltjämt två steg framåt och ett bakåt. Ny vecka, nya krämpor…

Förra lördagen hade vi en underbar vårdag på Söderslätt, vilket jag firade med att springa en mil utan avbrott, ungefär hälften asfalt och hälften grusväg. Det var gott om vårtecken längs vägen och när solen tittade fram fick jag knäppa upp löparjackan för att inte bli för varm. Härligt, både vad gäller vädret och känslan av att äntligen vara på gång igen.

Natten till tisdag, däremot, hände något. Jag vaknade med en öm axel och tänkte först att jag måste legat snett – det är den sida som jag normalt sover på. Men det släppte inte, tvärtom blev det värre och dessutom vandrade smärtan runt, först upp mot nacken, sen ner på överarmen, ibland på två ställen samtidigt. Prövade både smärtstillande och vetevärmare men utan resultat.

Efter tre nätter med minimal sömn gick jag igår till massören, som tryckte till vid högra skulderbladet och förklarade att det var en muskel på latin, vars namn jag omöjligen kan recitera. Kunde bero på vad som helst, konstaterade hon. Att jag suttit snett eller gjort något annat dumt.

Behandlingen gjorde i alla fall lite nytta. Jag överlevde resten av dagen på jobbet och somnade ovanligt snabbt igår, däremot vaknade jag upp vid 3-tiden med rejält ont i nacken. Gick ner och åt macka, lade på vetevärmaren igen men det ville inte släppa utan gjorde bara mer och mer ont. Till slut, vid 5-tiden i morse, gav jag upp och klädde på mig för att gå ett varv runt byn; ett bonustillfälle att gå in mina nya löparskor. Inget konstigt alls.

Det var några krispiga minusgrader ute och folktomt, så när som på tidningsbudet som kom körande två gånger i sin bil. Väl hemma hade nacken slappnat av lite och jag kunde gå och lägga mig igen.

Massören hade förvarnat om att jag skulle få ”träningsvärk” efter behandlingen, men det var nog inte så här hon menade. Vi får väl se hur det blir i natt, men förhoppningsvis kan jag ge mig ut och springa ett varv i morgon.

RunTobyRun!

Nya skor – ett vårtecken!
Publicerat i 2020 | Etiketter , | Lämna en kommentar

Njet

Igår ställdes Paris Marathon in och idag kom, föga överraskande, beskedet att ”mitt” VM i halvmaraton oxå skjuts upp till i höst.

Tanken är att VM ska hållas den 17 oktober, bara tre veckor efter Berlin Marathon och det kommer kanske att bli tufft. Å andra sidan slipper jag att tokträna för att komma i form till den 29:e. Alltid något…

I förrgår lyckades jag komma upp i en mil igen i min fjärde omstart sedan oktober. Den tog en timme och var tungt; hade inte varit kul att behöva springa dubbelt så långt…

RunTobyRun!

Publicerat i 2020 | Etiketter , | Lämna en kommentar

Corona

Polen har – hittills – inga konstaterade Coronafall, men nu börjar oron sprida sig inför VM i halvmaraton om fyra veckor (som jag fortfarande hoppas kunna springa).

Fick mejl från arrangörerna i Gdynia i morse, där man konstaterar att man följer utvecklingen men att det än så länge inte finns någon anledning att ställa in loppet. Men för allas säkerhet kommer en rad åtgärder att vidtas:

  • Tempen kommer att mätas på alla, som är på väg in på Expon för att hämta sina nummerlappar (exakt hur framgår dock inte)
  • Löparnas väntetid i startfållan minimeras till max 15 minuter
  • Alla funktionärer kommer att bära handskar
  • Vid målgång får löparna sin medalj i handen, inte runt halsen
  • och vid misstanke om Corona kommer personen i fråga att tas till speciella tält för provtagning och – i värsta fall – invänta transport till sjukhus. Tälten kommer att finnas både vid Expon, vid start och vid mål.

Jag är inte särskilt orolig men det här visar att det är allvar nu – även för oss som bor långt, långt från Kina. I helgen ställdes Tokyo Marathon in för alla utom eliten, halvmaran i Paris ställdes in helt och hållet och vem vet hur det blir med VM i Gdynia?

De polska VM-arrangörerna har uppenbarligen råd att bygga upp en organisation för att kunna upptäcka och ta hand om eventuella fall av Corona. Men hur blir det med alla mindre lopp? Tja, en inte allt för vild gissning är att många kommer att dra i nödbromsen för att vara på den säkra sidan.

Det är, med andra ord, stor risk att vi kommer att få uppleva en vår och sommar med långt färre lopp och arrangemang än vanligt. Om så blir fallet är det förstås trist på alla sätt och vis – men det är som det är. Hälsan måste förstås gå först.

RunTobyRun!

Publicerat i 2020 | Etiketter | 1 kommentar

Nitlott

Som väntat var intresset rekordstort för att springa årets upplaga av New York City Marathon. Någon plats över för mig blev det förstås inte och det är kanske lika bra det, med tanke på skador och annat som stör träningen.

Enligt uppgift var det betydligt fler än vanligt som anmälde sig ”på tid”. För oss andra, som inte har chans att kvala på tid återstod således lotteriet – som lockade 50 procent fler, jämfört med i fjol. Men 4 262 platser till drygt 185 000 ansökningar, ja det säger ju sig själv att man ska rejäl tur i så fall och det hade inte jag.

Det är bara att inse att jag hade min chans i höstas att springa NYCM och att det nog är ett lopp jag bara kommer att få springa i fantasin. Å andra sidan har jag idag 3500 kronor mer på banken än jag skulle haft om jag hade fått en av vinstlotterna.

Dessutom har jag ju Berlin att se fram mot. Sju månader dit, så jag ska väl förhoppningsvis få igång kroppen tills dess. Men som det känns nu kommer det att krävas en liten ”bragd” för att ta mig runt och då är det förstås skönt att slippa fokusera på ytterligare en mara, fem veckor senare.

Fast jag hade ju inte tackat nej…

RunTobyRun!

NEW YORK 2019 BILDER

Publicerat i Uncategorized | Etiketter , | Lämna en kommentar

En bortkastad månad

Det har nästan gått en månad sedan mitt senaste inlägg och träningsmässigt har det varit en bortkastad månad, vilket även gått ut över min lust att blogga. Samtidigt har jag fått en brutal påminnelse om att det finns betydligt viktigare saker i livet än inställda träningsrundor.

Men vi tar det kronologiskt… Ryggen mår bra, men vänster knä har gjort sig påmint igen – ja så skrev jag i förra inlägget. Sedan dess har jag ägnat mig åt stretchövningar i carporten med ”gummisnodden”, fått stötvågsbehandling hos Medicinmannen samt testat lite lättare Run-Walk-Run på löpbandet för att ge knäet en mjukstart. Det kändes ganska bra, så jag såg fram mot att komma igång igen men åkte istället, precis som så många andra så här års, på en förkylning…

Det har inte varit något allvarligt utan en sån där envis liten skitförkylning, som ligger och slaskar så att man ständigt är trött, men som aldrig bryter ut ”på riktigt” så att man måste stanna hemma från jobbet. På måndag blir det två veckor och en inte allt för vild gissning är att det nog inte blir någon löpning nästa vecka heller. Med januariförkylningen inräknad innebär det i så fall att jag missar träningen fyra av årets åtta första veckor – plus de pass jag fick ställa in för att knäet protesterade. Inte konstigt att det ser tomt ut i träningsdagboken!

Nöjer mig med att konstatera detta faktum, tänker inte klaga över oflyt utan det är som det är, inte så mycket att göra något åt, kan drabba vem som helst. Dessutom känns det lite fjuttigt att klaga över missade träningspass för häromveckan fick jag en brutal påminnelse om att det finns betydligt viktigare saker i livet. En av våra vänner drabbades nämligen av en hjärnblödning och det hade kunnat sluta riktigt illa, men tack och lov fick han vård hyfsat snabbt. Vägen tillbaka kommer att vara lång och jobbig för hela familjen, men han är en kämpe och jag håller alla tummar jag har för att han ska komma tillbaka till sitt vanliga positiva jag, både fysiskt och mentalt. Kämpa!

Detta sammantaget gör också att årets första lopp, VM i halvmaraton den 29 mars, inte känns så viktigt längre. Kommer att bli svårt att hinna få upp något flås, ens om jag får vara frisk, och då är det förstås ingen idé att åka ner till Polen för att plåga mig runt eller stå vid sidlinjen och glo, som på New York Marathon. Visst, det är ett VM och det hade varit fantastiskt kul att få springa, speciellt med tanke på att jag missade min förra VM-chans för att jag blev sjuk (2014 i Köpenhamn). Men det är bara ett lopp.

Det är också bara att inse att jag inte kunnat träna ordentligt sedan mitten av september – på grund av rygg och knä och förkylningar – och att det är väldigt kort om tid dit. Men blir jag bara av med förkylningen innan månadsskiftet och sedan klarar av att träna tre veckor utan att åka på någon ny förkylning eller skada – ja då kanske det går att ta sig runt VM-banan i sakta mak. Vi får väl se…

Viktigast nu är förstås att vänta ut förkylningen och inte köra igång för tidigt. Trapporna på jobbet brukar vara en bra värdemätare – så länge jag blir andfådd av att gå upp till fyran ska jag givetvis inte köra igång någon träning.

RunTobyRun!

Publicerat i 2020 | Etiketter , | 2 kommentarer