Lördag i New York

Är i USA för att bland annat titta på hockey men det blir ju förstås även till att låta sig inspireras inför höstens marathon i New York.

Började dagen med 6 km på hotellets löpband. Sedan har jag fyllt på med över 10 km till fots och hinner nog med lite till i kväll även om det är tunnelbana som gäller till matchen i Brooklyn mellan NY Islanders och Edmonton.

Har bland annat hunnit med ett besök hos New York Roadrunners på 57:e gatan. Förstärkte garderoben och kollade in hur medaljernas design sett ut och förändrats genom åren.

Förändrars har även löpmodet även om jag måste säga att få moderna tröjor slår den här tröjan ftån 1977. Snacka om klassisk design! 100 % kult!

RunTobyRun!

Lyssna på dagsformen!

Det var tungt igår. Blött och blåsigt och till råga på allt var kroppen seg efter en sen men trevlig lördagskväll i goda vänners lag. Det hade verkligen inte varit svårt att dra fram en eller två godbitar ur ursäktskatalogen och stanna hemma men istället trotsade jag rusket och gav mig ut längs åkrarna.

Men visst. Det satt hårt inne. Det var allt annat än lockande att klä på sig för ett långpass i rusket, men ut skulle jag. 20 kilometer, minst. Så stod det ju i min planering men den har jag aldrig följt särskilt slaviskt så varför börja just nu?

Det handlar förstås om att lyssna på sin kropp och låta den bestämma tempo och distans. En bra dag springer jag lite längre eller snabbare, en tung dag som i går kan man inte göra något annat än att sänka ambitionerna så efter första kilometern valde jag att ställa om klockan till intervaller (3.5 minut/1 minut) och köra resten av passet som Run-Walk-Run, vilket funkade jättebra.

17.5 kilometer blev det till slut, årets längsta träningspass hittills. Visst hade jag kunnat pressa mig runt byn ett varv till för att komma upp i 20 km, men benen började kännas ganska stumma så det kändes bara onödigt. Sparar det till en annan gång!

RunTobyRun!

Central Park, here I come…


Central Park 1988

(Fortsättning på föregående inlägg)
Efter några dagars betänketid har jag nu bestämt mig för att förlänga säsongen med ytterligare åtta veckor till den 3 november, då jag förhoppningsvis kan pricka av världens största löparfest på min ”bucket list” genom att springa in i Central Park.

Presentkortet på 5 000 kronor i all ära, men det var den garanterade startplatsen i New York City Marathon som avgjorde saken. Jag kände helt enkelt att det var now or never. Och har jag lyckats beta av bergen på Färöarna, så har jag förhoppningsvis rätt bra förutsättningar för att ta mig runt New York också.

55 000 löpare, 300 korsningar, upp mot 2 miljoner åskådare. Kommer att bli så coolt. Så Central Park… Here I come!

RunTobyRun!

Countdown 4: när målet är nått då?

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig… Texten nedan lade jag ut i går på bloggens parallella universum (löparcommunityn Jogg) tillsammans med race-rapporten från Köpenhamn. Föga anade jag då att jag redan idag skulle behöva skriva till ett helt nytt slut på texten…

Visit Faroe Islands på Instagram – ett konto som frossar i fantastiska bilder!

Så har ytterligare en månad gått, nu är det BARA sju kvar till höstens stora löpäventyr på Färöarna. Men sen då, när målet förhoppningsvis är nått, vad ska man då sikta på för att undvika att den stora tomheten infinner sig?

Ta en ordentlig titt på bilden ovan och tänk dig sedan att du kommer från andra hållet, uppifrån någon av sluttningarna och blickar ner mot den lilla pittoreska byn Tjörnuvik. Du vet att det är nära, men att det är för tidigt att ta ut något i förskott även om det bara är en backe kvar. En enda lång, jättebrant nerförsbacke där mjölksyran kommer att pumpa i dina utarbetade lårmuskler. Men där nere vid stranden, där väntar belöningen. Medalj. Vila. Lite mat. En kall öl. Kanske till och med ett bad om du är på det humöret. Det är den 7 september och du har precis klarat ditt stora mål för året, 21 km trail med många höjdmeter på Färöarna.

Men sen dä? Vad händer sen? Vad blir nästa mål – när målet är nått? Själv har jag ingen aning…

Jag läste någonstans att det tydligen är ganska vanligt att maratonlöpare firar sin målgång med att anmäla sig till ett nytt lopp – redan inom 24 timmar – och om detta kan man förstås bara spekulera varför. I vissa fall är det kanske revanschlusta, i andra fall ett sätt att fylla upp tomrummet som riskerar att uppstå när man äntligen uppnått det där målet man tränat så länge för. Det kan förstås också funka som en belöning – så gjorde jag själv 2016 då jag lovade mig själv, att om jag bara klarade mig i mål på Helsingborg Marathon så skulle jag fira detta genom att anmäla mig till Athen och det mest klassiska av alla lopp. The Authentic.

Två månader senare gick jag överlycklig i mål på den antika gamla stadion i Athen, men där och då var det inte tal om att anmäla mig till någon ny mara – tvärtom lovade jag mig själv att nu fick det vara nog. Inga fler maror för min del, halva sträckan räcker bra. Fast det sa jag å andra sidan 2014 också… Och då som nu tänker jag bryta mitt löfte för den 19 maj ställer jag mig på startlinjen till 40-årsjubilerande Copenhagen Marathon. Men i år kommer loppet ”bara” att vara ett träningspass av många på vägen till Färöarna. Men med lite tur kan den inställningen visa sig bli min framgångsformel till ett bra lopp. Annars är det inte hela världen.

Färöarna, förresten. Ett par månader efter att Ola och jag anmälde oss till strapatserna på Utiliv Festival visade det sig att lotten ordnade så att Sverige ska EM-kvala i fotboll mot Färöarna på bortaplan den 5 september, samma dag som vi kommer till Torshavn. Snacka om bingo!

Två dagar senare väntar 21 km över bergen på fårstigar och andra härliga underlag. Men sen då? Ja, det är förstås frestande att anmäla sig till Växjö Marathon eller Paris eller något annat spännande lopp men jag ska försöka hålla mig så länge som möjligt innan jag anmäler mig till något efter Färöarna. Återstår att se hur bra jag lyckas med det…

Ja, så var det alltså tänkt att texten skulle sluta. Att jag tänker vänta in i det sista med att anmäla mig till något lopp eller sätta upp något nytt drömmål efter Färöarna, att jag helst skulle vilja gå in i ”framtiden” utan något inbokat alls. Men så går jag och vinner ett presentkort hos Springtime på 5 000 kronor med garanterad startplats till New York Marathon den 3 november. Förutsatt att jag köper resan genom dem förstås, vilket skulle kosta typ 17 000 kronor efter vinstrabatten.

Tyvärr gick det inte att byta presentkortet mot något annat lopp, exempelvis Paris Marathon 2020, utan det är NYCM som gäller. Så nu har jag fått något att grunna på. Det hade ju varit superhäftigt att få springa i New York och med tanke på att det bara är ungefär var sjätte svensk som drar någon vinstlott i startplatslotteriet så kommer det kanske inte så många fler chanser…

(fortsättning följer)

RunTobyRun!

KÖPENHAMN 10K: första delmålet nått


# 58 – 190203
Marathontest 1, Köpenhamn 10 km
54:14 (5:25/km)

Årets första delmål är avklarade – både träningsmässigt och på dagens utflykt till Köpenhamn och årets första träningslopp tillsammans med 1300* andra löpsugna. En bra start på året!

Är väl egentligen inte så mycket att säga om loppet – efter gårdagens lätta snöfall och morgonens regn blev det uppehåll och några plusgrader, med andra ord rätt bra förutsättningar för årstiden.

Eftersom jag i år siktar på längre distanser fanns det ingen anledning att ta ut sig och försöka springa fort. Istället tog jag rygg på ett gäng farthållare med röda ballonger i 5:30-gruppen för att sikta på en sluttid strax under 55 minuter och det flöt på bra första nio, då vi stadigt hade 6-10 sekunder tillgodo vid varje kilometerpassering.

Sista kilometern ökade jag på stegen och passerade mållinjen på 54:14, klart under dagens målsättning. Jag hade utan problem kunnat springa ett par minuter snabbare men det var inte min avsikt, istället gläds jag åt att kunna sätta ”check” på årets första delmål.

5 km: 27:20
10 km: 54:14 (26:54)

Uppdatering (*): av 1717 anmälda var det cirka 1 300 som kom till start och fullföljde loppet. 

Sammanfattning Januari:
Min målsättning är, som tidigare, att springa i snitt 10 pass och 100 kilometer per månad, varav hälften ”på bortaplan” det vill säga bortanför byn och riksväg 101. Dessutom har jag varje månad ett tidsmål. Denna månad gick detta ut på att springa milen under 57:30 (5:45/km).

Inom parantes den träningsmängd eller det mål jag planerade för januari:

√ Antal pass: 11 (10)
√ Antal kilometer: 102.3 (89.0)
√ Antal pass ”på bortaplan”: 8 (5)
√ Månadens tidsmål: JA (klarades första gången den 13/1)
√ Lopp: 0 (0)

TBT #5: Tre länder på två timmar

Min femte och sista TBT (ThrowBack Thursday) – i alla fall för den här gången – handlar om en härlig dag i mars 2016 när jag fick min belöning för sju månaders elände och slit.

Det började med sju veckors förkylning. Sedan var jag så ringrostig att det kändes som att jag fick lära mig att springa igen, från scratch, och fick kämpa mig igenom passen med min tunga kropp. Efter ytterligare några veckor fick jag dessutom lägga mig på operationsbordet och plocka bort gallblåsa. Och sen, ja när det bara var några veckor kvar till resan söderut, så åkte jag förstås på ännu en förkylning. Typiskt!

image
Fastnade på en officiell bild efter målgången 🙂

Men det gick – trots två brutalbackar och trots att förberedelserna gått allt annat än planenligt lyckades jag springa Riviera Classics 23.8 klometer från Ventimiglia (ITA) via Menton (FRA) till Monaco i ett högre tempo än jag räknat med. Utsikten var magnifik längs vägen och känslan när jag ökade på stegen in i Monacos välkända ”F1-tunnel” och sedan rundade hamnbassängen, ja den var enorm.

Nyckeln till att klara loppet bestod i att jag satte upp väldigt tydliga mål, från den 11 oktober när jag kände mig klar med 7-veckorsförkylningen och fram till loppet den 13 mars. Planen gick ut på att springa en viss sträcka i mitt tänkta racetempo (5:30/km), först 6.7 km, därefter byggde jag på sträckan månad för månad tills jag var uppe i 20 km. Och sedan var det äntligen dags för finalen, slutmålet på DLVT, Den Långa (och krokiga) Vägen Tillbaka. En fantastisk dag. Och ett fantastiskt minne!

LÄS MER OM DEN LÅNGA VÄGEN TILLBAKA
(där hittar du även länk till själva race rapporten)

RunTobyRun!

Snygg nummerlapp men inga säkerhetsnålar att fästa den med – gav mig ut på en ”rolig” expedition bland butikerna i centrala Nice för att hitta nålar. Mon dieu! Räddades till slut av en brasiliansk löpare, som hade ett par nålar över och sedan dess tar jag alltid med mig några extra. Vem vet, någon annan kan ju behöva dem!

Ventimiglia: 15 minuter till start.

Menton – i det rosa huset rakt fram (från 1650) har vi bott under tre semesterveckor.

F1-tunneln i Monaco. Nu är det nära!

Hundra meter kvar!


Bubbel och en favoritmedalj i samlingen.

 

TBT #4 – följ vattnet!

Årets fjärde TBT (ThrowBack Thursday) handlar om ett träningsprojekt, som jag sjösatte för två somrar sedan och som jag är väldigt glad över att ha genomfört eftersom det verkligen fyllde på upplevelsekontot!

Pröva du med!

Projektet gick ut på att springa maratondistansen från Falsterbo till Smygehuk, uppdelad på tre etapper och med en sammanlagd tid på 4.20. Men på en sån här sträcka, där underlaget snabbt växlar från fast till mjukt, torrt till blött, är det inte tiden som är det intressanta utan upplevelsen. 

Inspirationen hämtade jag från gerillaloppet Sydkusten Marathon, som går ut på att ta sig från fyren i Falsterbo till dess kusin i Smygehuk – en sträcka som blir ungefär 42 kilometer beroende på vilken väg man väljer att springa. I mitt fall handlade det om att försöka springa så nära havet som möjligt.

För det är det som är grejen, i det här loppet finns det inga banmarkeringar, inga funktionärer, inga vätskekontroller, inga medaljer och framför allt ingen gemensam start. Istället springer du när du vill, hur du vill och väljer själv om du vill ta tiden eller bara springa för ditt eget nöjes skull.

TILL BILDSIDAN SYDKUSTEN MARATHON/ULTRA

Etapp 1: Falsterbo fyr-Falsterbokanalen 11 km BLOGG
Etapp 2: Falsterbokanalen-Trelleborg C 17 km BLOGG
Etapp 3: Trelleborg C-Smygehuk 14.195 km BLOGG

Stärkt av erfarenheten, intrycken och naturupplevelsen sjösatte jag sedan projektet att bygga på ”fuskmaran” till en ”fuskultra” längs Sydkusten:

Etapp 4: Smygehuk-Abbekås 19.7 km   BLOGG
Etapp 5: Abbekås-Ystad 16.2 km  BLOGG

RunTobyRun!

Redo för BUS!

Yes, fick en av de 200 åtråvärda startplatserna till sommarens Backyard Ultra Sydkusten i sommar.

I söndags hade medlemmar i Sweden Runners chans att tjinga de första 75 startplatserna till BUS – som tog slut på 7 (!) minuter. Så det gällde att vara laddad framför datorn klockan 21 i kväll, redo med kreditkortet, skön australiensisk progrock som soundtrack, fullt fokus på klockan i nedre högra hörnet och redo att klicka på musen för att lägga beslag på någon av de sista 125 platserna…

Men det gick – så nu är det bara att se fram mot ännu en upplaga av detta fantastiska lopp. Läs om 2018 års lopp HÄR!

RunTobyRun!

Uppdatering: det tog 2,5 minuter innan de 125 platserna tog slut! Otroligt! Missade du en plats? Ge inte upp utan håll utkik efter väntelista och den byteshandel som brukar uppstå veckorna innan loppet när skadade eller semestrande löpare erbjuder andra sina platser. Funkade för mig i fjol, fick till och med rätt storlek på tröjan!