Toby tipsar 2: fotopauser

Falsterbonäsets sydvästra spets.

Om jag kommer hem med mobilen full av nytagna bilder – då vet jag att det varit en lyckad löprunda!

Veckans tips: FOTOPAUSER

Kollar in gamla blogginlägg och noterar att jag redan för fem år sedan bestämde mig för att försöka variera min träning bättre – inte bara genom att komma bort från det slentrianmässiga asfaltsgnuggandet utan genom att bli bättre på att variera längd, underlag och hitta nya upplevelser längs vägen.

”Ett annorlunda pass i månaden, det borde inte vara omöjligt. Inte ens i januari”, konstaterade jag i december 2015 – uppenbart inspirerad av att ha läst Markus Torgebys bok om hur han hittade sig själv, ensam i vildmarken på fjällsluttningar och myrar, även om just hans berättelse kanske är i extremaste laget…

2019 gick jag lite längre och bestämde mig för att göra målet mätbart; att minst 50 procent av träningspassen skulle vara utanför byn eller min ”vanliga” landsväg, helt enkelt för att tvinga mig själv att testa nya rundor, nya spår, ny terräng. Till en början gick det jättebra, jag låg länge över 70 procent men under höstens rehabpass höll jag mig inomhus vid löpbandet och då sjönk andelen till precis 50 procent. Men jag nådde i alla fall målet!

Skåneleden har varit en guldgruva i detta sammanhang. Hittills har det blivit 23 expeditioner om totalt 22 mil, vilket innebär att det finns 83 procent kvar att utforska. Leden bjuder på allt från skog till slättlandskap, klippor och sköna stränder, där upplevelsen står i fokus och kilometertiden är fullständigt oväsentlig. Och så inbjuder den att ta fram mobilen och knäppa några bilder – om inte annat som ursäkt för att få ta igen sig en liten stund på ett helt annat sätt än om man springer den vanliga milrundan i högt tempo. Eller ett lopp.

Så ju fler stopp längs vägen, desto mer lyckad har utflykten och sträckan varit! Veckans tips blir således att våga testa nya rundor – men inte att ha för bråttom utan se dig omkring. Och ta med mobilen!

Kan du dessutom klämma en fikapaus någonstans – eller efteråt – blir det ju ännu bättre!

RunTobyRun!

PS. Veckan som gått sedan senaste rapporten har bjudit på träning varje dag, antingen styrka eller powerwalk men ingen löpning. Det ömma, som dök upp i höjd med knävecket efter förra tisdagens milpass på löpbandet, har gjort att jag tagit det försiktigt.

Det innebär i sin tur att jag den senaste månaden tränat drygt 18 mil – vilket är bra – men där bara drygt hälften varit löpning. Målet nästa månad, om det ömma går över, är således att öka mängden löpning och minska på powerwalk till 80-20 eller så…

Vinodling utanför Brösarp.
Sucka inte över eventuella hinder längs vägen – fotografera!
Skåneleden mellan Kåseberga och Hammars backar.
Vår i Törringelund.
Minimal skivbutik (för möss) i Lund.

Toby tipsar 1: Backyard

”Hade tur att få möta morgonen ihop med en räv, en jättetjock fasan, lammungar, svanfamiljer, en grodsymfoni av rang och så naturligtvis vildkaninerna längs gång- och cykelvägen tillbaka ut mot Albäcksvallen. Alltid vildkaniner!”

Veckans tips: BACKYARD ULTRA

Inledningen ovan är från ett inlägg den 23 maj, efter en av mina träningsrundor runt BUS-banan i Trelleborg (Backyard Ultra Sydkusten).

En av fördelarna med den här banan – precis som den i Lomma – är ju att den är öppen året runt, bara att åka dit och träna när andan faller på. Fast ta med pannlampa om det börjar bli mörkt för på vissa delar av banan är det väldigt mörkt… Och även om du tänkt dig att springa själv, så kommer du garanterat inte att vara ensam. Du har ju naturen. Och kaninerna. Alltid kaninerna.

Har du precis anmält dig för att springa din första Backyard, ja då finns det all anledning i världen att träna lite extra – framför allt på att springa långsamt, gärna en minut långsammare än du brukar för att inte bränna krafter i onödan. Run-Walk-Run kan också vara en bra taktik för att orka fler varv, vilken variant som är smartast är förstås högst individuell men bra att testa i lugn och ro innan det är dags för första loppet.

Klart för start på BUS 2019. ”Vackraste varvet”, enligt arrangörs-Marcus (men det säger han om alla varv).

För några år sedan var Backyard fortfarande ett okänt fenomen i Sverige, men så kom den stora ”boomen” och numera lär det finnas ett 30-tal olika lopp i Sverige. Och jag förstår varför – det är en fantastiskt trevlig tävlingsform: social och ostressig samtidigt som det inte bara handlar om att springa utan även om att springa taktiskt för att tackla utmaningen på bästa sätt.

Det låter kanske inte så märkvärdigt att springa 6.7 kilometer på en timme, kvalificera sig till ytterligare ett varv, men tävlingen går inte ut på utan att springa ett varv utan att orka så många som möjligt och det är just detta som är kryddan på en Backyard: du tävlar framförallt mot dig själv (såvida du inte tillhör de där fyra-fem långkubbarna ”längst fram” som kan tänka sig att springa 25, 30 eller 35 timmar för att vinna). Klarade du sju varv förra gången? Ja, då är det givna målet att klara minst åtta?

Själv har jag på mina tre Backyardtävlingar bara mäktat med 14 varv – totalt – men att jag börjat försiktigt innebär å andra sidan att jag ökar chansen att ”slå personligt” nästa gång:

BUS Trelleborg 2018: 4 varv BLOGG
BUS Trelleborg 2019: 5 varv BLOGG
LBU Lomma 2020: 5 varv BLOGG

Målet nästa gång, som förhoppningsvis blir på BUS i Trelleborg i sommar (om det blir av, om jag får någon plats, om jag är i form…) blir således att lägga på minst ett varv så att den totala distansen blir 40.2 kilometer. Gärna 2 kilometer till, så det blir full maratondistans, men då är det fortfarande bara sex varv som räknas.

Oavsett känner jag, att om jag någon gång i livet ska klara av att springa 50 kilometer så är det just på en Backyard!

RunTobyRun!

PS. Just nu: vitt på marken i södra Skåne. Ska nu ge mig ut på promenad i rask takt och känna hur det känns i bakre lårmuskeln, strax ovanför knäet, som började protestera efter gårdagens pass på löpbandet. Annars var det kul att konstatera årsbästa på milen – redan nu!

BUS-varvet inleds med den berömda ”Gåbacken” – här tar alla det garanterat lugnt uppför..
Med Olof på BUS 2018.
Belöningen efter ett varv på BUS: high-five med arrangörs-Marcus.
LBU 2020: starten på sjätte varvet.
2020 var tyvärr vallen längs havet avstängd, vilket tvingade arrangörerna av LBU att ändra varvet något.
Habo fure – vackraste delen av LBU-banan i Lomma.

Nere på noll igen

God fortsättning – denna brutala dag, när huvudet känns lite extra trött och den välfyllda träningsdagboken nollställts över natten. Så var man nere på noll igen…

Sällan har väl förhoppningarna varit så höga på ett nytt år som efter det globala skitåret 2020 och det råder väl knappast någon tvekan om vad de flesta önskade sig vid nyår: att den här pandemin ska gå över.

Nej, jag ska inte grotta ner mig om Coronan eller vad jag skulle vilja göra med den där kinesen som åt något olämpligt från matmarknaden i Wuhan och sedan smittade ner en hel värld i en pandemi som blivit värre och värre, utom just i Wuhan för där påstår ju myndigheterna att de inte haft några dödsfall sedan i våras. Hur det nu är möjligt…

Social distansering.

Det blev förstås också ett tufft år för alla löpare. Visst, det är klockren social distansering att springa ensam eller i mindre grupp ute i det fria… Men visst kändes det tomt utan alla lopp att samlas kring eller ha som morot under alla slitiga träningspass i regn och motvind? Arrangemang, som i mångt och mycket utgör ryggraden i den svenska idrottsrörelsen och dessutom är ett viktigt tillskott i kassan för våra föreningar – som väl knappast kunnat ta del av några statliga kompensationer för uteblivna intäkter.

Men kanske kan 2021 bli småföreningarnas år – trots allt?

Beroende på vad som händer med smittspridningen kan det kanske bli svårt att kunna eller få lov att arrangera stora lopp som Stockholm Marathon och Göteborgsvarvet och samla 10 000-tals löpare på ett och samma ställe, för att inte tala om all publik. Att däremot få lov att samla några hundra personer på en mysig idrottsplats på Österlen känns betydligt mer sannolikt och förmodligen det alternativ som Anders Tegnell och Folkhälsomyndigheten skulle föredra om de fick välja.

Vi får göra vad vi kan: hålla i, hålla ut, hålla samman, hålla tummarna och fortsätta hålla den där distansen till varandra, hur jobbigt det än känns så går den här skitpandemin förhoppningsvis över.

Får vi uppleva lokala löpfester som denna i sommar?

När champagnekorkarna flugit i taket, de sista fyrverkeripjäserna briserat och nyårsklockorna klingat ut, ja då uppstår ofta ett vacuum mellan det gamla och det nya, mellan nyårsaftonens glädjeyra och det lite tröttare huvudet när man vaknar upp igen på nyårsdagens morgon (eller förmiddag).

Till råga på allt har den välfyllda träningsdagboken nollställts brutalt från 2020 års slutställning på 1524 kilometer, varav 1000 under andra halvåret, till en hänsynslös dubbelnolla:

0 pass. 0 kilometer.

För egen del finns det i alla fall tröst i att jag även för bok över träningsåret 19/6-18/6, som grundar sig i att det var den 19/6 2012 som jag började träna löpning igen efter 16 års uppehåll. Visst, det är lite merjobb att räkna dubbelt men för mig är det en viktig markör – det var inget nyårslöfte att börja träna 🙂

Denna träningsdagbok ser, av förklarliga skäl, betydligt trevligare ut och har redan passerat 1000 kilometer och börjar närma sig årsmålet på 1200 kilometer, som jag kanske når redan i mitten av februari. Men efter den fina hösten vill jag förstås nå betydligt längre – även om det viktigaste är att hålla sig hel och frisk – så vi får se vad det slutar på.

Årets första stora utmaning skulle varit Göteborgsvarvet den 22 maj, men det har nu blivit flyttat till september så jag hoppas på Copenhagen Marathon istället. OM det nu blir något lopp, vilket jag starkt betvivlar men annars får jag i alla fall tillbaka anmälningsavgiften. Alltid något…

Arrangerande Sparta brukar varje ”normalt” år erbjuda ett antal träningslopp fram till Copenhagen Marathon och detta upplägg kommer jag att försöka följa även i år – även om det inte blir några lopp. Det innebär att första ”formkollen” blir 10 kilometer den 24 januari, som jag satsar på att klara av i långdistanstempo (5:45/km). Inget supertempo, alltså, utan bara som ett litet delmål på vägen fram till maj. Senast jag sprang detta testlopp var 2019 då det tog 54:14, knappt sju minuter över mitt PB.

RunTobyRun!

Rövarekulan – årets sista långpass

Vädret var väl kanske inte det roligaste – gråmulet och duggregn – men det hindrade mig inte från att beta av ytterligare en etapp på Skåneleden innan nyår – SL2/11 mellan Höghult och Rövarekulan.

Kände mig lite osäker på formen idag – stel både i ben och rygg och bestämde mig därför för att ”sejfa” och parkera bilen i Löberöd, mitt på etappen. Vilket innebar att jag först gav mig av söderut mot Höghult, där jag vände senast, och sedan tillbaka igen i en lugn run-walk-run.

Efter en kort vätskepaus fortsatte jag sedan med trötta steg norrut mot det lilla naturreservatet Rövarekulan och sedan tillbaka igen till bilen. Rövarekulan, förresten, är ett extra kul namn eftersom det var så mina barns avdelning hette på dagis.

Den södra delen av etappen bjöd, ärligt talat, inte på något speciellt varken i naturväg eller löptekniskt. Ett par korta skogspartier men mestadels öppet landskap i form av grusväg, asfalt och några partier på gräs – lätt slippriga men framför allt ojämna och jäkligt jobbiga att springa på eftersom de sög musten ur benen och gjorde det totalt omöjligt att hitta rytm i steget.

Nej, det är den norra delen av sträckan som är värd mödan – den lilla ravinen Rövarekulan där benen får jobba både uppför och nerför, speciellt en dag som denna när det var geggigt och halt så det var säkrast att sänka tempot, göra fötterna så breda som möjligt och ta Kalle Ankaliknande steg för att inte riskera att rasa nerför branten och landa i bäcken. På sina håll var backarna förstärkta med trappsteg och det var nog tur det…

Planerar redan för att komma tillbaka hit igen framåt maj, när bokarna börjar spricka ut i grönt, för då kan det nog vara snudd på magiskt vackert. Testa du också!

Med detta sätter jag punkt för Skåneleden för i år – där jag lade ytterligare 17 pass till fjolårets 6. Totalt har det blivit närmare 22 mil, vilket motsvarar knappt 17 procent av den totala sträckan på leden. Så det finns gott om utflykter kvar att göra 🙂

RunTobyRun!

BILDER FRÅN ALLA ETAPPER LÄNGS SKÅNELEDEN HITTAR DU HÄR

Årets mest lästa inlägg

Så har det återigen blivit dags för den årliga sammanställningen över mina mest lästa inlägg på RunTobyRun, där statistiken toppas av den skräckblandade förtjusningen med ett maratonlopp och granskningen av årets stora bubblare, de virtuella loppen.

15 av årets inlägg har visats mer än 1 000 gånger, vilket är en klar minskning jämfört med fjolårets notering på 24. Å andra sidan har jag skrivit klart färre inlägg i år så procentuellt är det faktiskt inte så stor skillnad.

Samtidigt har det varit ett år då många löpbloggar verkar ha fortsatt tappa läsare – Coronan har förstås varit en bidragande orsak eftersom ”race reports” oftast går bäst, i alla fall på Jogg.se där jag parallellpublicerar mina inlägg och i år har det ju inte funnits så många lopp att skriva om. Sju av tio inlägg på topplistan är dessutom från tiden innan Coronan slog till på allvar.

Men det finns förstås ävem andra faktorer som hotar bloggarna, exempelvis konkurrens från andra kanaler som Instagram. Läs mina funderingar kring detta Vart tog bloggarna vägen (20/10, 501 visningar).

Sen spelar det förstås inte så stor roll om det är 300 eller 1500 som läser – det viktigaste är att du som gör det uppskattar det jag skriver. Det ger mig motivation att fortsätta ett tag till, typ över Berlin Marathon i september. Om det nu blir något lopp eller om min startplats flyttas fram ytterligare ett år… Fast i så fall vet jag inte om jag orkar vänta på Berlin utan förmodligen hamnar det väl i New York-högen med lopp som jag aldrig fick tillfälle att springa.

Maraton var för övrigt temat för årets mest lästa:

Årets etta – publicerades redan den 2 januari.

2269: Maraton – love to hate you (2/1)
Länk till inlägget
(172:e plats totalt av alla inlägg sedan 2014)

1965: 299 spänn för ett låtsaslopp (4/6)
Länk till inlägget

1862: Gott nytt (och ett bättre) löpår (30/12)*
Länk till inlägget

1641: Firar #1000 mellan Marathon och Athen (8/1)
Länk till inlägget

1593: Hur går det egentligen? (26/1)
Länk till inlägget

1527: LBU – istället för VM-debut (28/3)
Länk till inlägget

1494: Ny vecka – nya krämpor (14/3)
Länk till inlägget

1343: #999 – Slåneleden VII (6/1)
Länk till inlägget

1237: Sydkusten Marathon VI (25/7)
Länk till inlägget

1232: Tji New York (27/2)
Länk till inlägget

*publicerades egentligen 2019 men huvuddelen av visningarna har varit under detta året, tas därför med i statistiken för 2020.

Årets tvåa: kritiskt funderande över årets stora trend.

ALL-TIME HIGH:

8273: Lite ont 150412 (1)
7310: Varför ska man springa ett lopp på hemmaplan? 170422 (2)
6500: Fortsatta problem 150426 (5)
5883: Eländet som gjorde mig starkare 161011 (4)
5730: HELSINGBORG MARATHON: helnöjd med första 33 km 160904 (8)
5689: MIDNATTSLOPPET – äntligen en mil att vara nöjd med 170903 (-)
5622: Lätt på foten 151207 (-)
5549: Rapport från ett knä (som vill till Grekland) 171121 (-)
5542: Redo för en annorlunda utmaning 161022 (-)
5526: Avslutar träningsåret med dubbla pass i Småländsk terräng 160618 (9)

KURIOSA:

Inlägg med fler än 5000 visningar: 18
Inlägg med fler än 4000 visningar: 52
Inlägg med fler än 3000 visningar: 111
Inlägg med fler än 2000 visningar: 211
Inlägg med fler än 1000 visningar: 304

RunTobyRun!

Skåneleden: geggig runda förbi spökigt tv-slott

Geggigt på stigen, geggigt på vägen, geggigt på åkern, geggigt i hagen – ja, det finns säkert andra etapper på Skåneleden som gör sig bättre en blöt dag i december än SL2/12… Å andra sidan fick jag se massor av fåglar, sex hjortar och titta till ett ”spökslott” som alla julkalender-älskare känner till.

Dagens Run-Walk-Run startade vid fågeltornet utanför Silvåkra, som kändes betydligt gråare och blötare idag än när jag var här senast, i slutet av juli:

21 juli (dagen då jag äntligen kom upp på plus i träningsstatistiken, jämfört med mitt mål)

Planen för dagen var att följa etapp 12 en dryg mil norrut till nästa ”växlingspunkt” med intervallerna 4/1 (fyra minuter löpning, en minut gång) så jag gav mig av norrut längs den gamla banvallen. Löpningen första biten, upp till Harlösa, är inte särskilt utmanande, men fungerade perfekt som uppvärmning.

Harlösa låter kanske inte så stort – och det är det inte heller, men kändes faktiskt betydligt större än vad jag minns från när jag var liten. Då kändes det som en sån där klassisk vildavästernstad med fyra gator som möts i ett kors, en gammal stationsbyggnad och några eternithus med skyltar som ”spannmål”. Men kanske blandar jag ihop det med någon annan ort på den skånska bystan… Oklart vilken. Hursomhelst kan jag inte säga att jag tycker att Skåneledens lilla omväg in genom Harlösa city tillförde något utan så fort jag kom ut ur samhället blev det roligare – även om det var i form av en lång, seg uppförsbacke med slipprigt underlag. Och slipprigare skulle det bli…

Marken intill bäcken var minst sagt blöt och kläggig. Och jag som avskyr att bli blöt om fötterna…

Efter kyrkan, som ligger uppe på en kulle, går Skåneleden ner i en liten dalgång där den följer en bäck genom några kohagar. Där nere var det väldigt blött och klafsigt och sedan tog det plötsligt stopp i form av ett nytt elstängsel som inte stod på samma ställe som ”klättertrappan”, så jag valde att inte leka med strömmen utan fortsätta längs landsvägen istället. Tyckte inte allt för synd om mig själv eftersom det var både mer lättlöpt och torrare om fötterna… Dessutom hade jag ju bättre utsikt ner över dalgången.

Fortfarande vackra färger i skogen.

Efter en rolig runda i skogen, som gick på en smal stig längs ett viltstängsel, kom jag fram till den lilla byn Hjularöd, vars slott är mer känt som ”Greveholm” i julkalendrarna från 1996 och 2012. Här har funnit slott sedan 1300-talet men det nuvarande, med sitt karaktäristiska runda torn, uppfördes i slutet av 1800-talet av kammarherren Hans Toll.

I julkalendern 1996 visade det sig att tornet i själva verket innehöll en gömd rymdraket, som väntade på att föra tillbaka prinsessan Dioda till sin planet. Vilket förstås löste sig till slut, men inte tack vare några vuxna (mammor och pappor i julkalendrarna brukar inte vara de klipskaste av människor utan snarare ha hög töntfaktor, oförmögna att rädda världen – eller julen). Vilken tur att det, i sådana här sammanhang, alltid dyker upp barn som fattar allvaret – i detta fallet Ivar, Lillan och Melitta, med viss hjälp av två busiga men i grunden snälla spöken.

Blött och kläggigt även på vissa av vägarna. Vändpunkten ligger i skogsbrynet.

Efter Greveholm, förlåt Hjularöd, fortsatte jag sedan in i ett nytt, klafsigt skogsparti och över en åker innan jag så småningom nådde vändpunkten. Tog sedan en något annorlunda väg tillbaka för att komma upp i mina planerade 21.1 km. I och med detta uppnådde jag två mål:

  • att greja en halvmara innan nyår som kompensation för mitt inställda VM i Polen i oktober (då jag ändå hade ont i ryggen) samt
  • ett nytt års-träningsrekord – med 200 meters marginal över det jag kom upp i 2016. Fast ska jag vara ärlig hade jag det året betydligt högre andel löpning, i årets total står löpningen bara för cirka 70 procent av sträckan, resten är i form av powerwalk i bra tempo. Funkar bra det också, som komplement!

RunTobyRun!

FLER ETAPPER FRÅN SKÅNELEDEN – BILDGALLERI

Efter Harlösa sjönk farten i en lång, seg och framför allt kläggigt hal uppförsbacke.
Hjularöd/Greveholm ligger ungefär ”klockan 2” i bilden.
Plötsligt var de bara där.
Firar nytt träningsrekord för ett kalenderår – med 200 meters marginal.

Lite jobbigare måndag

Det blev en rätt okej träningsmåndag ändå – trots att hårda vindar och en skum dagsform tvingade mig att tänka om och ta till ”plan B” istället för att springa som planerat.

Den ursprungliga planen var att ta tåget till Trelleborg och sedan springa en halvmara hem över åkrarna, men när det kom till kritan kändes det inte så värst lockande att springa genom det öppna Söderslättslandskapet i vindbyar på upp mot 16 sekundmeter.

Tog istället bilen ner till Trelleborg för att springa ”BUS”-rundan med justering efter vindriktningen, vilket innebar att jag sprang den bortre loopen åt motsatt håll för att få vinden i ryggen längs den utsatta rakan längs havet. Onekligen mycket trevligare än att behöva springa framåtlutad som en backhoppare i 1.5 kilometer…

Har hunnit gå några månader sedan jag sprang här senast och blev därför överraskad när jag upptäckte att kommunen varit framme och asfalterat grusrakan längs vattnet till ett jämnt och fint underlag – men som samtidigt innebär att det blir lite hårdare under fötterna för alla som tänker springa BUS (Backyard Ultra Sydkusten) framöver. Saknade faktiskt gruset lite – kunde de inte byggt bort vinden och all äcklig tång istället?

Första varvet gick väl okej, precis under 6 blankt per kilometer, även om benen kändes rätt tunga. På andra varvet sänkte jag tempot något och bestämde mig sedan – mitt ute på den berömda ojämna ängen – att skrota planerna på att göra en halvmara och istället avrunda passet efter två varv. Med lite jogg efteråt blev det 15 kilometer idag – helt okej – och som kändes betydligt bättre än att tvinga sig runt ytterligare ett varv ”bara” för att det var tänkt så.

Efter den svaga våren, där jag hämmades av diverse krämpor, trodde jag ett tag att det skulle bli svårt att klara årsmålet om 1200 kilometer men efter att ha pinnat på bra under sommaren och början av hösten kunde jag bocka av det målet redan i slutet av oktober och nu ser det till och med ut som att jag kan komma att slå mitt årsrekord på 1463.8 kilometer från 2016.

Det vore i så fall rätt anmärkningsvärt – tittar man på grafen ovan så syns det en tydlig bottennotering i slutet av juni, där jag var hela 22 mil efter (rekordet är markerat som linjen ”0”). Ett gap som jag nu alltså lyckats hämta hem och i nuläget fattas det bara 72 kilometer till rekordet, vilket jag borde greja med god marginal om jag bara får vara fortsatt hel och frisk. Förhoppningsvis kan jag sedan öka på träningen ytterligare för att komma riktigt bra förberedd till nästa stora mål som är Göteborgsvarvet i maj. Om det nu blir något…

Detta innebär också att jag under andra halvåret tränat mer än någonsin – räknat både per månad, kvartal och halvår. Och snart även kalenderår?

RunTobyRun!

Fotnot: är ledig från jobbet årets fem sista måndagar för att tömma de semesterdagar som annars skulle riskerat frysa inne, därav ordet ”träningsmåndag”. Känns ju mer meningsfullt att träna dagstid än att besöka något läskigt köpcenter…

En bra dag!

Gymmet, promenad längs havet och sedan löpning i skogen – det blev ju en riktigt bra måndag! Men när jag tittade ut i morse tänkte jag

…att var sjutton kom det där från, det vita, frusna som låg på marken? Kom inte det lite otippat? Men det såg ju rätt vackert ut där det låg som ett tunt tyst lager på gräset och trädgrenarna längs min väg till gymmet.

Vi är ju inte så vana vid den här typen av prydnadssnö här nere i Skåne för när det väl snöar, typ en eller ett par dagar om året, brukar det komma hemulskt mycket – inte sällan i kombination med kraftiga vindar – som gör det minst sagt chansartat att ge sig ut i trafiken. Förra året kom det dock lite lagom med snö den 23 december innan allt smällte bort på juldagen. Men vi fick i alla fall en vit jul…

Efter ett mellanmål styrde jag kosan mot Lomma, där jag mötte upp Löp-Ola och hans hund för en promenad söderut längs havet på Skåneleden. Tempot blev kanske lite långsammare än jag brukar, hundens nos behövde ju också jobba, men det kompenserade jag sedan i Habo Ljung där jag kunde sträcka ut i ett behagligt löptempo i skogen – totalt 7.3 km plus 4.5 i hundnosfart. En bra dag!

Lediga måndagar för träning är ju faktiskt ingen dum idé…

RunTobyRun!

Krispigt

De lurviga hästarna i hagen tittade nyfiket på mig och poserade glatt framför kameran – i alla fall två av dem – samtidigt som solen gjorde sitt bästa för att titta fram och skingra dimman. Vilken härlig långlunch det blev!

Det har varit ovanligt milt i november men i natt sjönk temperaturen raskt 7-8 grader. När jag gav mig ut på en lunchrunda var det fortfarande lite kallt och krispigt i luften samtidigt som solen försökte titta fram bakom dimman. Så klart att jag var tvungen att stanna halvvägs och fråga hästarna hur de hade det men jag fick inget vettigt svar. Inte ens på isländska.

-Ska du inte blogga snart, undrade min mamma och det slår mig att det gått tre veckor sen sist. Har det verkligen inte hänt något spännande alls med löparskor på fötterna? Jo, det har det väl. Eller inte… Jag har kunnat träna på utan problem och varvat styrketräning med snabba promenader och löpning – framför allt runt halvmilen men även ett par pass på 10 och 14 kilometer och det har känts bra.

Mixen har gjort att jag kunnat träna varje dag utan att det sliter för mycket på någon vital kroppsdel – det har dessutom känts nödvändigt att komma ut på luncherna, som i dag, för att kroppen ska orka med hemarbetet. Så himla trött på att sitta och häcka framför Skype!

De flesta passen har varit i närområdet men det har också blivit några vändor till naturen, både till Bokskogen och den mysiga rundan runt Törringelund – även om stigen var rätt så kladdig på sina ställen i söndags.

Ett annat skönt faktum är att jag inte kommer att jobba fler måndagar under 2020 – hade ett antal semesterdagar kvar att ta ut innan nyår, som annars hade frusit inne, så nu kan jag se fram mot några bonusdagar i skogen eller längs havet. Målet är också att greja minst 21 kilometer innan nyår.

RunTobyRun!

Uppäggad

Nej, det blev ingen löputflykt till Bohus Björkö i helgen, men det blev en ganska bra helg ändå – trots att vi blev utsatta för äggkastning strax innan midnatt…

Så istället för att åka till Bokskogen, direkt efter frukost, blev det till att ta fram en hink och en tvättsvamp för att sanera ytterdörren från det ägg som någon eller några roade sig med att kasta vid halv tolv-tiden i går kväll.

Ett ägg, tänker du kanske nu, är inte det ett rätt oskyldigt bus? Ja, det kan man kanske tycka så länge man inte själv blivit utsatt. Ägg kan nämligen vara extremt svårt att tvätta bort – via byns Facebooksida har jag läst om grannar som fortfarande ser spåren efter de där halloweenäggen förra året. Ett annat par har blivit utsatta minst fem gånger, varav tre gånger de senaste tre veckorna, men nu förmodligen lyckats fånga buset på film. Bra jobbat!

I vårt fall gick, tack och lov, det ganska lätt att tvätta bort och jag tror inte att det kommer att bli några bestående märken. Jag tar det heller inte personligt utan tror att vi blev måltavla för att vi lägger längst in på en gata, granne med en mörk cykelväg som förmodligen är en perfekt flyktväg. Men det är klart att man blir irriterad, arg, ilsken. Och det adrenalinet hade förmodligen räckt till att springa en mara idag…

Bokskogen – vacker även så här års!

Det här var ju helgen jag skulle åka tillbaka till Bohus Björkö för att springa 14 kilometer ”Björkö toppar” tillsammans med 39 andra löpare men förra veckan – när Skåne fick skärpta Coronarestriktioner – bestämde jag mig för att stanna hemma och göra någon på väntelistan glad. I slutändan blev det inget lopp ändå, eftersom restriktioner införts även i Västra Götaland. Trist på alla sätt och vis, men ett klokt beslut av Henrik och Daniel att ställa in tävlingen.

Efter att ha sanerat dörren satte K och jag oss i bilen för att köra till Bokskogen, där vi bland annat stötte på ett par hjortar:

På väg till skogen mötte vi ett par hjortar – bara 50-60 meter bort i betåkern men hopplösa att zooma in skarpt med mobilen.

Det blev ett kort varv i skogen tillsammans, 2.8 kilometer Run-Walk-Run, innan jag fortsatte vidare på den lilla landsvägen ner mot Skabersjö, Bröddarp och hem. Hälften asfalt, hälften grus och totalt drygt 14 kilometer vilket motsvarar den sträcka jag skulle sprungit på Björkö.

Kände att jag hade bra ork idag och att ryggen höll – dagens löpning var mer än dubbelt så lång som det jag tidigare sprungit som längst sedan ryggontet bröt ut förra månaden. Ska inte ropa hej än, ryggen gör sig alltjämt påmind ibland även om det inte smärtar utan känns mer som träningsvärk.

Jag fortsätter dock att skynda långsamt och regelbundet bygga på med styrka på gymmet. Går allt som det ska hoppas jag kunna greja minst en halvmara innan nyår.

RunTobyRun!

Är numera officiellt överflyttad till 2021 års lopp. Om det nu blir något…?