maj 23

Inget BUS i Trelleborg i år

Den 4 juli var det meningen att Sweden Runners skulle arrangera BUS i Trelleborg (Backyard Ultra Sydkusten). Men av detta blir det förstås ingenting och det är extra synd med tanke på att det är ett så trevligt lopp. Men BUS-banan finns ju naturligtvis kvar hela året om – redo för ett möte med dina fötter!

I morse blev det tre varv runt banan, varav de två första i långsamt BUS-tempo, det vill säga runt minuten långsammare än normalt träningstempo. Tredje och sista varvet körde jag som Run-Walk-Run, vilket bara var ett par minuter långsammare än varv två, 6.7 kilometer på 48:40.

Hade tur att få möta morgonen ihop med en räv, en jättetjock fasan, lammungar, svanfamiljer, en grodsymfoni av rang och så naturligtvis vildkaninerna längs gång- och cykelvägen tillbaka ut mot Albäcksvallen. Alltid vildkaniner!

Enligt Garmin förbrände jag ungefär 1800 kalorier under passet och det är ju jättebra – synd bara att jag sedan drabbades av okontrollerbara cravings och blev tvungen att återställa en del av de förlorade kalorierna medelst en milkshake. Så gott…

RunTobyRun!

(som sprang BUS 2018 och 2019 men inte skulle haft möjlighet att springa årets lopp eftersom det krockar med annat. Men jag springer gärna igen 2021!)

Räven hann jag inte få på bild men här är i alla fall flyktvägen.

maj 14

Ett tag till…

Njut medan det är gult!

RunTobyRun!

maj 09

I stället för LUNDALOPPET…

…blev det Lundaloppet på egen hand, där jag för första gången testade den långa banan – 10 kilometer genom ett vårvackert Lund – som jag sprang i ensamt majestät från start till mål. Blir garanterat fler att stångas med den 13 september, då loppet förhoppningsvis blir av i stället!

Nu på eftermiddagen var det meningen att det skulle dukas upp till folkfest på gamla Idrottsplatsen i Lund, men som det ser ut med ”Coronan” går det förstås inte att arrangera några större lopp så för några veckor sedan kom beskedet att loppet flyttas till september.

Själv skulle jag egentligen inte varit i Lund i dag utan i Nyköping för att se min dotter tävla, men det blev förstås också inställt så jag hamnade i Lund trots allt. Har anmält mig till det flyttade loppet i september, då jag för första gången ska ställa upp på milen. Sprang ju ”femman” både 2018 och 2019 men känner att det var dags för långa banan. Om inte annat så för att sätta min chef på plats…

Botaniska trädgården

Stora delar av banan är gemensam med ”femman” – första 2.8 går runt Stadsparken och Katedralskolan innan millöparna tar av på en loop via Hardebergaspåret, S:t Jörgens Park (min pappas nya favvis), ner runt Östervångsparken, genom Botaniska trädgården och förbi Universitetsbiblioteket, Universitetshuset och Domkyrkan innan man kommer fram till Mårtenstorget och sista 1.4 som är gemensam med korta banan.

Hade en liten karta med mig men lyckades ändå springa fel inne i Botan – skyller på att bansträckningen var dåligt skyltat idag – och hamnade sedan en gata fel innan jag hittade rätt igen men det spelar ju egentligen ingen roll, det blev ju en mil till slut i alla fall. Någon målgång på Idrottsplatsen blev det förstås heller inte så den får jag vänta med till september.

Eftersom jag varit lite orolig för min rygg genomförde jag detta träningspass som Run-Walk-Run med ett snitt-tempo på 6:15/km. ”Loppet” genomfördes också som en del av det virtuella loppet Coronamilen, men mer om det i ett kommande inlägg!

RunTobyRun!

Förra årets tröja kom äntligen till användning…


maj 04

Skräckblandad förtjusning?

Nej, riktigt så illa var det väl inte men nog kändes det lite skumt att gå in på gymmet igen efter nästan åtta veckor. Helst hade jag förstås låtit bli men jag känner att jag måste ta tag i ryggen igen innan den börjar protestera för mycket.

I början av mars förnyade jag mitt gymkort – fast det gällde månaden ut – eftersom jag för ovanlighetens skull råkade ha plånboken med mig när jag tränade. Vad det nu skulle vara bra för? Bara några dagar senare slog Coronan till på allvar i Sverige och då kändes det där gymkortet som en rätt korkad investering…

Det var dock inte bara den allmänna rädslan för smittspridning som höll mig borta från gymmet utan även en misstänkt inflammation i axeln, som höll i sig i ett par veckor och där smärtan på något märkligt sätt tycktes flytta sig mellan axeln, nacken och överarmen. Och så, framför allt, det faktum att våren stod för dörren och med värmen minskar ju automatiskt lusten att träna inomhus.

Med andra ord: det såg ut att finnas goda förutsättningar för att skjuta upp nästa besök på gymmet till någon gång i höst, när det åter börjar bli mörkt och regna skånskt pissregn på tvären.

Men i lördags morse var det alltså dags igen – påskyndad av små varningssignaler från ryggslutet och är det något jag inte vill ha igen så är det ont just där så det var bara att bita ihop. Jag var dock nästan ensam så vi det var inga större problem att hålla distansen till andra under mitt korta pass. Så även i morse, då jag började dagen med att gymma lite för att få en bra start på hemma-arbetsdagen.

Konstaterade snabbt att jag på denna relativt korta tid hunnit tappa en del styrka i högra armen – den där inflammationen satt. Styrka är uppenbarligen en färskvara…

I lördags gjorde jag även en övning för vaderna – stående vadpress – vilket kändes rejält efteråt, även om träningsvärken inte var riktigt lika illa som i höstas när jag testade den här maskinen för första gången och sedan knappt kunde gå på flera dagar…

RunTobyRun!

apr 30

Skåneleden (del 10): våren har tagit paus

Att våren skulle ta paus lagom till Valborg/Siste april var väl i och för sig ingen högoddsare, det har den ju gjort förut. Men i år slipper vi i alla fall stå uppe på Backarna vid Jiddebjer och huttra medan scouterna tänder bålet och den lilla orkestern spelar sin trudelutt innan alla småjoggar hem för att få upp värmen igen – lätt inpyrda av röklukten.

Nej, som du hör är jag ingen större fan av att frysa uppe vid Valborgsbålet, men vad gör man inte för sina barn? När de var mindre så var ju ”alla” där, så det var bara att bita ihop – helst i en grillad med bröd – och låtsas vara lite social ett tag.

I år är det som bekant social distansering som gäller. Det hindrar dock inte scouterna från att båla själva och streama elden på facebook och vem vet, nu när det inte går att samla en mass folk vid eldarna på grund av ”Coronan”, då blir 2020 kanske året då jag drabbades av en akut längtan efter att stå däruppe och huttra… Men det hinner nog gå över till nästa år…

Start och mål

Hursomhelst, inledde Valborg med ytterligare en etapp på Skåneleden, min fjärde i år och tionde totalt. Började vid ”The Lodge” på Romeleåsen, där jag förra våren hade vändpunkt på min allra första etapp längs leden (2019-03-29).

Eftersom jag haft lätta känningar i ryggen har jag den senaste veckan tagit det säkra före det osäkra och kört gång istället för löpning. Dagens taktik var därför att börja med gång och sedan, om det kändes bra, ta mig tillbaka genom R-W-R (run-walk-run) och så fick det bli.

Sträckan gick först längs en grusväg, sedan nerför en lång asfaltsraka, genom den lilla byn Björnstorp – där man bland annat kan hyra en dressin och sedan trampa österut mot Veberöd – och sedan uppför en rejäl backe, fortfarande på asfalt. Inte allt för spännande, men sen gjorde leden en liten omväg genom ett litet barrskogsområde, som bjöd på lite oväntad terränglöpning. På några ställen låg det även nedfallna träd och blockerade stigen, vilket gav lite extra krydda till löpningen.

Vilket stuuuuuuup?

Men det är på slutet, när man passerat under riksväg 11 och genom något slags hästgård, som löpningen är som bäst. Genom en kuperad hage leder stigen upp på baksidan av det gamla stenbrottet som med sina spektakulära klippor bjuder på en tämligen oskånsk utsikt. Efter många år av tjuvbadande kapitulerade kommunen och markägarna till slut och idag är stenbrottet en officiell badplats. Nere vid den lilla stranden har jag också, för några år sedan, sett en grymt bra konsert med Weeping Willows.

Efter stenbrottet öppnar sig bokskogen som en katedral, där det sakrala förstärktes av att jag hade Pink Floyds Signs of Life som soundtrack i hörlurarna. Inne i den magnifika grönskan väntade min planerade vändpunkt, vägskälet där leden går åt tre håll. Väljer du att springa åt höger fortsätter NS-leden i nordostlig riktning via Torna Hällestad mot Krankesjön och ett helt annat landskap. Du kan också välja att springa antingen vänster eller höger på den fina ”Skrylleslingan” (etapp 13A) som är knappt 15 kilometer och som Ola och jag sprang i slutet av maj förra året. En utmärkt löprunda, som jag varmt rekommenderar!

6 grader i luften och lite duggregn emellanåt – ja, det var kanske inte det kuligaste vädret. Men det var i alla fall ingen snö i luften… Och vi slipper ju som sagt stå uppe på kullen och huttra…

RunTobyRun!

Sammanfattning av mina etapper på Skåneleden och bildgalleri hittar du HÄR

Knivsåsen

apr 25

Vad är det folk inte förstår?

Kolla in rapsen på bilden! Visst skulle den kunna få Rapshälsomyndigheten att jubla? Äntligen någon som fattat det här med social distansering!

Huvuddelen av denna text skrev jag ursprungligen som svar på ”Mackan” Nilssons blogg om löpare, som väljer att träna eller till och med träningstävla i flock – detta trots att all logik talar för att risken att bli smittad av Covid-19 minskar om man undviker att träffa andra människor i onödan. Ja, till och med Donald Trump verkar ha fattat detta men alltså långt från alla löpare.

Nu handlar detta förstås inte bara om löpare. Tidigare i dag mötte jag en klunga om 40 cyklister på den krokiga landsvägen, fyra eller till och med fem i bredd (glad jag inte låg bakom den här flocken, för då kan det i värsta fall dröja flera kilometer innan man kommer förbi).

Normalt sett brukar jag se på de första klungorna med cyklister ungefär som jag gör på påskliljor, lövsprickning och igelkottar – det vill säga som vårtecken (ja, jag försöker tänka positivt även om jag fastnar bakom en klunga med sammanbitna snubbar i tajta byxor – även och det innebär att jag förlorar en eller ett par minuter på kuppen…). Men den här gången tänkte jag bara ”vad är det för fel på folk, vad är det de inte fattar?”.

Samma sak på golfbanan intill där vi bor. Golf borde ju, precis som löpning, kunna vara en perfekt sport för den som vill distansera sig till andra människor. Så vad gör folk? Står 15 stycken i en klunga och jämför sina scorekort (eller vad de nu gjorde)… Behöver jag dessutom säga att de flesta i just det gänget verkade vara minst 65?

Själv gick jag en halvmil längs den gamla banvallen i Minnesberg tillsammans med K. Den var vårvacker idag också! Plus att vi hade den helt för oss själva (om man bortser från tre katter). Vågade inte springa eftersom jag känner mig lite skum i ryggslutet och vill förstås att undvika en upprepning av höstens elände, så det blev till att sejfa och skjuta upp det planerade långpasset ett par veckor. Har ju ändå inget lopp inbokat….

RunTobyRun!

apr 25

Statistikhörnan (avdelningen kuriosa eller värdelöst vetande)

Kalkbrottsloppet 2017

Bläddrar igenom bloggen och får massor av flashbacks av alla roliga upplevelser med löparskor på fötterna. Passar samtidigt på att kolla upp under vilken av årets månader jag sprungit flest lopp – för det kan ju vara bra att veta…

67 lopp har det blivit sedan 2012 – plus fyra inofficiella – väl spridda över året med flest starter i september (12) följt av augusti (11) och mars (9). Det innebär också överlägset flest lopp under kvartal 3 (30).

Det visar sig också att det tidigaste datum på året som jag sprungit ett lopp är den 3 februari, vilket innebär att jag sprungit lopp under elva av årets månader – men alltså aldrig i januari. Bucketlist 2021?

Kollar man sedan in datumen är det tre som sticker ut: 31 december (5 starter), 19 maj (3) och 29 juli (3). Nyårsafton är ju inte så konstigt, eftersom jag haft som tradition att avsluta året med en löprunda. Starterna den 29 juli har alla varit i Sankt Olof, vilket heller inte är så konstigt eftersom Sankt Olofsloppet alltid avgörs denna dag (Olofsdagen). 19 maj, slutligen, har inneburit två starter på Copenhagen Marathon och en i Liverpool.

Vad jag nu ville få sagt med detta…

RunTobyRun!

apr 22

Nicht Berlin men shortspremiär

Nein, det blir ingen marathon i Berlin den 27 september – loppet ställs in men inte ”direkt” på grund av Covid-19-pandemin utan utifrån staden Berlin och delstatens beslut att inte tillåta några arrangemang med fler än 5 000 åskådare förrän tidigast i slutet av oktober.

Beskedet kom igår kväll och det återstår nu att se hur arrangörerna kommer att hantera årets anmälningar och avgifter – för min del får de gärna flytta över alla startplatser till hösten 2021. Återstår också att bestämma hur jag själv ska göra i september… Mycket möjligt att jag och min kompis åker ner i alla fall och vem vet, vi kanske gerillaspringer maran den 27:e. Vilket vi väl i så fall inte kommer att vara ensamma om…

Annars har jag just kommit hem efter en vända till Minnesberg, där jag återknutit bekantskapen med den gamla banvallen. Extra fin så här års och några veckor framåt när naturen exploderar.

Bilens termometer visade på 17 grader när jag stannade till för att byta om och ge mig ut på en lugn och rätt tung runda – men vacker och trevlig ändå. Så det blev faktiskt shorts-premiär!

Jaha, tänker kanske du? Det var väl på tiden… Finns ju vissa som började med shorts och kortärmat redan i januari… Ja, det gör det säkert, men du som följt bloggen vet att jag inte är sån utan gärna byltar på mig en tröja för mycket. Men i dag fick i alla fall långbrallorna ligga kvar i bilen!

RunTobyRun!

apr 10

Skåneleden (del 9) till öde flygplats

Årets tredje löpning på Skåneleden – min nionde totalt – tog mig från Eksholm till en öde flygplats, där allehanda skyltar lockar med flyg till Kanarieöarna och andra spännande ställen. Men på landningsbanan och vid gaterna är det helt tyst…

Desto mer action i naturen, där vitsippor och andra blommor slåss om en plats i rampljuset. Där fasaner, lärkor, gäss, hundar, hästar och bräkande får bidrar till soundtracket. Till slut bröts lugnet av ett litet propellerplan – ett av tre som syntes över Skåne just då på min flightradar-app. Till och med på Kastrup stod alla plan stilla. Märkligt.

Läs mer om mina etapper på Skåneleden och se bildgalleri HÄR.

RunTobyRun!

apr 04

Löpning när den är som allra bäst

Egentligen är det inte så svårt… Ut i friska luften, ut i skogen, följ en stig där vårtecknen står i kö. Inte för varmt, inga insekter, bara riktigt skön löpning. Svårslaget!

RunTobyRun!

Tidigare inlägg «