KÖPENHAMN: Låt ballongen göra jobbet

danmark
#3 – 130310:
Marathontest 2, Köpenhamn  15 km

1.17:48 (5:11/km)

Under vintern lyckades jag besegra mörker och kyla och snö och blåst och fortsatte öka på min träningsdos, från cirka 10 mil/månad till en topp på 16.9 under den månad då vädret var som värst för löpning, även om vi i Skåne är lyckligt lottade jämfört med andra delar av landet. Jag tränade på flitigt så när som på en vecka som jag fick ta det lugnt på grund av en förkylning. Löpning hade blivit en vana, ett gift, och jag kände att jag helt enkelt var tvungen att ge mig ut och då var det inte så svårt att besegra ursäktskatalogen.

När jag började springa var det framförallt för att få fart på kroppen och orka mer, även på jobbet och hemma. Jag hade ingen tanke på att springa för att gå ner i vikt men när jag väl började komma upp i rundor på 8-9 km, då började det hända grejor på vågen. Från att ha visat drygt 100 kilo dröjde det bara några månader innan den stannade på osannolika 85.5. Detta bara genom att springa, jag har aldrig prövat någon som helst diet – och kommer förmodligen inte att göra det heller – möjligen hoppade jag över den där lilla trivselbiten som låg kvar i stekpannan och drack aningen mindre vin.

Tävlingsmålet för 2013 var redan avklarat – på nyårsafton – och jag började allt mer fundera på om jag skulle kunna orka en hel maraton. Den i Köpenhamn, i mitten av maj, låg förstås bra till både tidsmässigt och geografiskt och har dessutom fördelen att den inte har samma anmälningstryck som Stockholm, som brukar bli fullbokad redan i januari. I Köpenhamn går det i princip att anmäla sig samma dag som loppet går, alltså hade jag gott om tid att fundera på saken.

För att hjälpa deltagarna på vägen brukar arrangörsklubben Sparta ordna med gemensamma löpträningar runt Faelledsparken och ett antal träningslopp på olika distanser och jag tog nu sikte på ett av dem, 15 km.

Den senaste tiden hade jag börjat kolla allt mer på klockan under mina rundor – inte för att slå den senaste tiden utan för att försöka komma in i ett jämnt tempo, något som jag såg som en förutsättning för att klara längre distanser. Väl på plats tog jag sikte på en grupp farthållare med ballonger på ryggen, märkta med 5:10/km, och gav mig ut i det soliga men kyliga vädret. När vi efter några kilometer vände för att följa de så kallade ”Söerne” slog den isande motvinden till, rätt upp i ansiktet, och det var minst sagt uppfriskande.

Jag har aldrig tidigare sprungit med farthållare förut och har väl, i ärlighetens namn, tyckt att det sett lite fånigt ut men snabbt insåg jag fördelen att ha en bromskloss i börja av loppet, just för att förhindra att man dras med i ett allt för högt tempo. Så jag tog rygg på ballongerna i ungefär fyra kilometer innan jag tyckte att det gick lite väl långsamt och – i ett plötsligt utfall av övermod – började jdra och tog ett antal sekunder per kilometer. Vid 10-kilometerspasseringen låg jag gott och väl en minut före tidtabellen, vilket förstås skulle straffa sig… Jag började tappa tempo och någonstans mellan 12 och 13 km hann klungan upp mig och jag fick kämpa för att hänga på. Det gick – nästan – hela vägen men till slut tappade jag ungefär 20 sekunder på farthållarna. Det kändes förstås lite nesligt, men förhoppningsvis var det en läxa jag kunde lära mig något av till nästa gång…

5 km: 25:46
10 km: 50:57  (25:11)
15 km: 1.17:48  (26:51)

Betyg på insatsen: 4.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

16 + 2 =