Välkommen till RunTobyRun!

IMG_1299

Det här är en blogg om prestationer, inte om att vara bäst.

Det är en blogg om en passion, inte ett skryt utan ett försök att göra en annorlunda träningsdagbok kryddad med betraktelser om varför det är värt att springa. Som att stå öga mot öga med två rådjur längs vägen och sedan se dem springa iväg mot solnedgången i en ömsesidig koreografi. Eller något annat oväntat möte på träningsrundan.

Den handlar om mig, en helt vanlig motionär som efter 16 års uppehåll plötsligt fick lust att börja springa igen. Hur jag strök alla mina gamla personbästa från tiden när jag var ung, smal och snabb och om hur jag hittade tillbaka till löpningen. Hur jag gjorde för att undvika skador, hur jag funderade kring att sätta mål, när jag lyckades och när det gick mindre bra. Men framåt har det gått och efter elva månaders träning sprang jag min första mara på 26 år. På köpet har jag inte bara fått bättre kondition, jag blev också av med några onödiga kilon men det var ren bonus, ingenting jag hade räknat med eller eftersträvat med min löpning.

Jag har inget slutligt mål med min träning, även om jag skulle vilja göra fler maror och klara en halvmara under 1:45. Men jag är ju inte 20 längre, så målen kommer att anpassas efter ålder och träningsmängd. Man vill ju inte hamna på akuten!

Tiden från midsommar 2012 till september 2014, när jag startade bloggen, hittar du antingen som separata inlägg i början av flödet eller samlat kronologiskt under rubriken Innan bloggen. Du når dem också via rubriken Lopp.

Vad som händer sen… ja, det är ett oskrivet kapitel men det kommer att fyllas på efter hand. Ser du mig längs vägen eller på något lopp, peppa mig gärna. Jag kommer aldrig att försöka lägga mig i täten eller vinna några priser, men jag tänker ta mig i mål. För ibland räcker det att ha målet som mål. Fast gärna lite snabbare än förra gången…

RunTobyRun!

PS. Tider och sträckor är viktiga för många av oss som tränar, därför har jag skapat en flik med statistik från lopp och träning. Den ska inte ses som skryt utan snarare tvärtom, att jag är en högst normal motionär, ingen superlöpare som de första två löparåren kom upp i ett snitt på 10 pass och 10 mil per månad. DS.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fem + tolv =