Taggarna utåt

Det var en sån där kväll man önskar att man låtit bli. En sån där kväll när det inte känns värt mödan längre, när det kanske finns vettigare saker att göra än att plåga sig.

Det var mörkt, regnigt och blåsigt och jag var trött, hungrig, borde gått på toa, luktade häst och kände mig fortfarande seg efter halvmaran i lördags. Så varför la jag mig inte bara i soffan och käkade ostbågar? Jo, för att jag behövde fylla på träningsdagboken och började känna mig rastlös efter fyra dagar utan löpning. Och trots allt är det ju de där passen, när man lyckats besegra hela ursäktskatalogen, som brukar kännas bäst efteråt. Men nu kände jag bara tomhet.

Försökte tänka på något roligare, som att jag sprang ikapp en igelkott häromdagen. De är rätt snabba, de där rackarna, på korta sträckor men knappast på 12.8 km så jag sa ”hej kotte” och sprang vidare utan att han hade någon chans att hänga på. Inte undra på att han hade taggarna utåt.

RunTobyRun!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fyra × två =