När löpningen behövs som allra mest

träning

Brr, det har blivit kallt. I går kväll var det bara 2 plusgrader ute och blåste snålt så det var dags att leta fram mössan och vantarna igen. Men vi ska väl inte klaga, här i södra Skåne har det varit ovanligt milt i november och det är först de senaste dagarna som tempen sjunkit ner mot nollan.

Det har också varit ovanligt mörkt och det är väl kanske det som känns tyngst just nu, att det kanske är fyra månader tills vi får se solen igen… Nja, riktigt så illa är det väl inte – får vi hoppas – men det är lätt att få den känslan när man går in i det mentalt tyngsta träningskvartalet där det kommer att vara mörkt, kallt, blåsigt, skånskt regn på tvären eller i värsta fall snödrev. Men det är bara att bita ihop…

2012-13 fick jag under perioden december-februari ihop 405.6 km – trots att det många gånger var riktigt vinterväglag där jag pulsade fram i snön. Förra året blev det ”bara” 302.2 km, vilket precis räckte till att klara målsättningen om 100 km/månad men jag kände på maran i Barcelona (16/3) att det fattades 20-25 mil i benen. Å andra sidan är det inte säkert att loppet hade gått bättre för det…

Under november fick jag ihop 132.1 km, vilket är godkänt och innebär två saker: att jag för sjätte kalendermånaden i rad lyckats höja träningsdosen jämfört med i fjol samt att jag redan klarat mitt ursprungliga årsmål – detta trots att det är en månad kvar och att jag missade nästan en hel månads träning i våras.

Samtidigt känns det svårt att höja ribban ytterligare. Kroppen känns lite sliten och det händer en massa saker runtomkring som suger energi, men kanske är det just då som löprundorna behövs allra mest för att rensa skallen – eller helt enkelt komma på smarta lösningar på andra problem. Och för att må bra!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

7 + sex =