Klockan & jag

dec14

Mitt gamla jag sprang alltid mot klockan. Oftast samma runda, fyra varv runt ett lätt kuperat elljusspår och lätt att hålla koll på mellantiderna vid respektive 2.5 km-passering. Var det under 10 minuter per varv så var det okej – och målet var alltid att springa fortare än jag gjorde gången innan.

När jag började springa igen, 2012, så valde jag med flit bort klockan. Och det var jätteskönt! Men sedan dess har klockan – och ibland även runkeepern – varit med mig på rundorna och exempelvis inför Köpenhamnsmaran (maj 2013) så hade jag stor nytta av tiden i örat för att nöta in ett lagom lugnt, och framför allt jämnt, tempo för att ha en chans att klara loppet.

Men annars… egentligen spelar det ingen roll om jag springer en runda på 5:10 eller 5:20, men klockan kan ibland vara en värdemätare på hur formen egentligen är – speciellt om jag tränat hårt och kört många pass på kort tid. Då kan det kännas tungt och slitigt, men ändå gå överraskande fort. Och tvärtom, när det känns bra men tiden ändå rinner iväg, ja då kan det kanske vara ett tecken på att en förkylning är på gång.

Oftast stämmer den upplevda och den faktiska tiden ganska bra överens, men i går hade jag en sådan där dag. Kroppen var tung och jag bestämde mig för att ta det lugnt, vilket brukar innebära ett långdistanstempo på omkring 5:30 och att 10.9-rundan borde ta ganska exakt 1 timme. Vilket den faktiskt gjorde – sånär som på 8 sekunder. Men det hade lika gärna kunnat rinna iväg  tre, fyra eller fem minuter på klockan utan att jag känt någon skillnad. Skumt, det där…

På fredag avslutar jag mitt träningshalvår och det kommer att bli min överlägset bästa träningshöst hittills: drygt 800 km (jämfört med tidigare höstar: 489 och 577 km) och det bästa av allt är att jag hållit mig fri både från skador och snörvel. Det var väldigt trist i våras, när jag fick skippa fyra veckors träning, men sånt får man vara beredd på. Eller att överanstränga någon vital kroppsdel.

Det var efter maran i Barcelona som den envisa förkylningen slog till och träningsmånaden mars/april är mitt absoluta all-time-low – endast 6.7 km! Den sticker också ut rätt tydligt i diagrammet ovan där jag lagt in längsta respektive kortaste runda från juni 2012 och fram till nu. Fast ska man vara petig så fattas det en kilometer eller så på en av staplarna, den för Köpenhamns Marathon 2013. Där är nämligen inte uppvärmningen med…

kortochlång

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

3 + 9 =