Rekordmånga fubickar

Jag är inte den som brukar reta upp mig på bilister, i alla fall inte när jag springer. Men i kväll svor jag friskt åt alla helljusfubickar.

Där kom jag på cykelvägen jämte landsvägen, iklädd reflexväst och med pannlampan på och med en två meter bred dikesren som skydd mot själva landsvägen. Och så fort jag mötte en bilist så tryckte hen upp helljuset i mulen på mig. Okej, jag kan förstå att man reagerar om man ser en reflexväst glimta till och inte är säker på om löparen är på vägen eller vid sidan om den, men när man väl konstaterar att löparen förmodligen inte tänker hoppa upp och slå något hårt i vindrutan, då kan man väl vara hygglo och blända av? För det är väl samma människor, som surnar till bakom ratten om en mötande bilist inte bländar av?

Löpningen då? Gick inget vidare. Tog det lugnt för att inte halka för efter ett par veckors mildväder så dök det plötsligt upp lite underkylda isfläckar längs 11-kilometersrundan.

Fubbick? Jo, det är ett av mina skånska favoritord (jämte mög) och beskriver en allmänt otrevlig tryp, dryg eller egoistisk. En person som gärna tränger sig före med sin prestigebil och tar den sista lediga parkeringsplatsen. Eller låter sin hund bajsa på trottoaren utanför ditt hus utan att ta upp efter hunden. Det är en fubbick. Eller en jävla fubbickajävel…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fjorton − tre =