Hämnden är ljuv

Har nu kommit igång med träningen igen efter förkylningen med tre pass på fyra dagar och har tagit det medvetet lugnt (6.7 km/6:03, 7.8 km/5:34 och 9.1 km/5:17) och det känns bra, känns definitivt inte som att hostan eller snuvan skulle vara på väg tillbaka (ta i trä).

Uppsala1985
Uppsala 1985

Läste just Märtas blogginlägg på jogg.se om bästa löparminnet och skrev följande som kommentar till bloggen. Men jag postar det här också (copy/paste…):

I tvåan på gymnasiet skulle jag springa Vårloppet i Uppsala (8,2 km längs Fyrisån med målgång på Studenternas IP) och i startvimlet hittade jag min gympalärare, en kul snubbe som var arketypen för en äldre vältränad långlöpare, så jag tänkte att ”jag tar rygg på Calle”. 

Sagt och gjort, jag hängde på honom i 6-7 kilometer innan jag tyckte att det började gå för långsamt så jag gjorde ett litet ryck – och döm av min förvåning när jag märkte att han inte orkade svara. I mål var jag klart före honom och jag tänkte att nu får han väl höja mitt betyg (hehe). Så blev dock inte fallet, tror jag, däremot ruvade han på hämnd till avslutningen i trean i självaste Uppsala domkyrka, där han skulle tacka av mig som ordförande i skolans idrottsförening. Då kläcker han ur sig, mitt framför alla, att jag minsann lovat att springa Stockholm marathon nästa år. Hehe. 

Så kom det sig, att jag gjorde min första mara 1987 (och slog Calle då oxå, eftersom han blev magsjuk och aldrig kom till start). Det skulle dröja 26 år till min andra…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

arton − 17 =