En bortkastad månad

I träningsdagboken för april summerar jag 14 pass och 118 kilometer och det ser ju helt okej ut – men det är några av mina sämsta kilometer någonsin. Jag har haft omväxlande ont i vaden, i knät, i magen och mått illa och det är bara en handfull av träningspassen som jag kunnat springa, resten har jag gått.

Och vad värre är: det känns som att jag helt tappat orken, i dag tog krafterna slut redan efter 3 kilometer. Efter en stunds vila lyckades jag kuta 3 till och sedan ytterligare en bit innan jag fick ge upp, genomsvettig och illamående.

Kanske borde jag vilat helt under april, men jag har tvingat ut mig på de där (tråkiga) promenaderna för att inte bli rastlös. Nu, med facit i hand, inser jag att jag lika gärna hade kunnat låta bli. Känner ingen ork, ingen motivation och är rädd att jag håller på att tappa glädjen med att träna.

Nåja, säger du kanske nu och skakar på huvudet, lite motgångar måste jag väl ändå klara av? Självfallet, men det är ju så här års som man ska få sin belöning efter vinterns kamp mot ursäktskatalogen, sträcka ut längs rapsfälten och njuta. Och så börjar kroppen strula…

Blir absolut inget Sydkustlopp på söndag, får försöka samla ihop mig till Blodomloppet den 12:e, sedan har jag inget planerat lopp förrän i mitten av augusti.

Lika bra det…

2 reaktion på “En bortkastad månad

  1. Tråkigt att höra! Du kanske skulle kolla så att du inte har nåt skit i kroppen, som järnbrist, lågt blodtryck eller något annat som kan smyga sig på utan att man egentligen känner sig sjuk men som drar ner en rejält vad gäller löporken?

    • Får försöka ta det lugnt. Hade det varit november hade valet varit enkelt: skippa löpningen helt ett tag och göra något annat (simma, gå på gym) men det känns fel så här års…

      Blir det inte bättre så får jag väl gå och kolla

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

12 + 6 =