Ödet kan spela spratt

SMYGE04
Annat söndagsnöje i Smygehamn.

Nej, det blev förstås inget Sydkustlopp i söndags, vilket du som är trogen läsare redan hade räknat ut. Det var förstås trist, speciellt som solen sken och det var en strålande försommardag på Söderslätt – även om jag gissar att det blåste en hel del motvind på halvmaran mellan Trelleborg och Smygehuk.

Nu ville inte ödet att jag skulle springa något lopp – och det var bra det – men jag hamnade i Smygehuk/Smygehamn ändå för att se dottern spela seriepremiär i fotboll. På vägen dit såg jag skyltarna som markerade 19 km och 20 km, de där som brukar kännas så härligt sköna att komma fram till. För då är det nära, oavsett hur trött man än är så ger i alla fall tvåmilaskylten lite extra energi. Fast just den här gången, oförmögen att starta, var det förstås inte så kul att se skyltarna.

På eftermiddagen lufsade jag 9.1 km i lugnt tempo, med två stopp längs vägen och lite ont i knäet. I veckan kommer jag därför att ta det lugnt, men hoppas komma till start i Blodomloppet i Malmö nästa tisdag tillsammans med fyra andra på mitt jobb.

Målet, ett normalt år, skulle vara att göra milen under 48 (även om det lär vara rätt trångt runt Bulltofta, knappast en bana att försöka slå PR på) men med de senaste veckornas dåliga form – och skavanker – kommer jag att ha ett helt annat mål framför mig på tisdag: att springa hela vägen. Jag bryr mig inte om det tar 52 eller 58 minuter, men tar jag mig runt utan att behöva gå längs vägen så kommer det att kännas som en seger i alla fall.

PS. Som bekant publicerar jag denna blogg dubbelt, det vill säga både på min egen blogsite och på communityn jogg.se. Där noterar jag nu för första gången att ett av mina inlägg passerat 350 visningar och att det näst mest lästa står på 347. Därtill kommer alltså ni som läser bloggen på denna plats. Tack alla! DS.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

13 − fem =