Kortvarig glädje

Maj är snart till ända och jag hade hoppats kunna skriva att jag fortfarande njuter av den där härliga ”vinnarkänslan” från Blodomloppet och att jag kunnat ge mig ut på några härliga, problemfria pass bland de knallgula rapsfälten.

Men på fredagen, tre dagar efter Blodomloppet, högg det till i ryggslutet efter 6.2 km och jag hade inget annat val än att promenera sista biten hem. Vilade några dagar och gav mig ut på en lugn runda och det kändes som en tidsfråga innan det skulle hugga till igen och i lördags blev det till att promenera igen, 6.7 km. Och det är ju så jäkla tradigt! Jag hade ju verkligen sett fram mot att komma igång igen efter att ha brottats med olika skavanker under april och maj.

Men nu blir det till att ta det fortsatt lugnt och till att skippa planerna på en sen anmälan till Malmömilen – där jag sprang riktigt bra i fjol trots att jag även då hade en tung vår med först fyra veckors förkylning och sedan nästan två månaders återhämtning innan jag fick upp fart och ork igen – lagom till Malmömilen.

Det är bara att inse faktum: börjar bli gammal 🙁

2 reaktion på “Kortvarig glädje

  1. Fan vad tråkigt med mer motgångar. Hade ju hoppats på att det hade vänt nu… Om det sen är åldern eller nåt annat, det kan ju diskuteras.

    • Tror i alla fall inte att det beror på för mycket träning. Ryggen kan ju bero på många olika saker: allmän felbelastning, inflammation eller brist på styrketräning. Får ta det lugnt helt enkelt (=surt). Tack för supporten!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 + arton =