Inte nu igen…

IMG_1299

 

Förra gången var det träningen efter Blodomloppet, nu var det kvällen efter min euforiska utflykt i terrängen på Öxnehaga som det återigen högg till i ryggslutet, på exakt samma ställe som tidigare. Den här gången var det inte under en löprunda utan hemma i trädgården när jag skulle ta i och dra en trög gräsklippare över mosträvigt högt gräs. Kvällen därpå blev det ännu värre, efter tre rejäla nysningar. Då var det knappt så jag kunde stå upprätt efteråt och nu har jag ont på natten också, det hade jag inte innan.

Det är inte bara trist, det är förstås för jävligt. Och sabbar alla planer på att springa långt och mycket i sommar.

Samtidigt finns det förstås många människor i världen som har det värre. Som svälter, som inte har rent vatten, som utsätts för krigets alla övergrepp och med dem i åtanke så vad är väl lite ont i ryggen? Efter helgen ska jag till en sjukgymnast för att få min ”dom” och se hur allvarligt det är, om det räcker med att vila eller göra några enkla övningar för att stärka upp. Eller vad det nu är som krävs.

Lyckades ta mig ut på en promenad idag för att avsluta mitt tredje träningsår (det var ju den 19 juni 2012 som jag ”återuppstod” som löpare efter att ha legat lågt i 16 år) och även om jag tappade fart under april, maj och juni på grund av diverse skavanker, så blev det ändå  en klar ökning i träningsmängd:

2012/13: 1307.1 km (135 pass)
2013/14: 1107.3 km (106 pass)
2014/15: 1452.3 km (135 pass)

Räknar man halvår så kommer hösten (803.7 km) och våren (648.6 km) på andra och tredje plats i statistiken, brädade av våren 2013 (817.9 km).

Det här med statistiken är inte bara av akademiskt intresse, jag har ju dessutom ett löfte att under året skänka 1 kr per löpt kilometer och kvartal till organisationer som gör något bra, helt enkelt en extra morot för att komma ut och träna (inte något jag gör för att få goodwill). Förra kvartalet blev det en slant till Unicef, den här gången går pengarna till Skandinaviska barnmissionen men eftersom jag varit skadedrabbad kommer jag nog inte att nå riktigt ända fram till målet om 300 km under kvartal 2 – men det ska ju inte de behöva ”lida för” utan löparbidraget för andra kvartalet blir enligt målsättningen, det vill säga 300 kr.

Nästa kvartal går pengarna till Läkare utan gränser – och förhoppningsvis har jag kunnat springa ihop pengarna…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

18 − 2 =