Ja, man kan förlora sitt ena löpsteg

I början av mars ställde jag mig frågan om man kan förlora sitt ena löpsteg – för det var så det kändes, som att höger ben inte ville hitta rytmen. Nu, efter mitt första besök på rehab är jag benägen att ta bort frågetecknet. Ja, man kan förlora sitt ena löpsteg även om det i mitt fall knappast handlar om att jag bytt till någon märklig slags passgång utan om att kroppen försökt kompensera för småskavanker i höger ben och att jag därmed överbelastat det vänstra och en muskel i ländryggen.

Det kan också bero på att jag suttit snett i bilen eller att jag, efter ergonomens besök på jobbet i våras, börjat stå allt mer vid mitt skrivbord och jobba men att jag kanske inte stått rätt. Eller något annat, som i kombination med träning och tilltagande ålder (= min slutsats) tagit ut sin rätt.

Nu verkar det – tack och lov – som att jag inte är något hopplöst fall utan att jag får göra några små övningar och fortsätta träna och succesivt börja jogga och springa. Jag fick några ”knäck” i ryggen av rehabkillen och behöver antagligen ett par omgångar till men det finns ingenting som säger att jag inte borde kunna springa en mil eller två så småningom.

Dessutom får vi nog se till att skaffa en bättre gräsklippare, så att jag vågar klippa gräset utan att riskera att det hugger till i ryggen igen…

RunTobyRun!

PS. Ser i statistiken att ett av mina blogginlägg, ”Att det ska vara så svårt” nu nått för mig snudd på osannolika 500 visningar på jogg.se (plus x antal visningar på denna sajt). Ytterligare 19 inlägg har haft över 200 visningar på jogg och det låter kanske inte så mycket jämfört med kändisbloggar som Blondinbella eller de mest lästa på jogg men för mig så är 200 visningar mycket och 500 en fantastisk siffra. Tack, tack!  DS.

 

En reaktion på “Ja, man kan förlora sitt ena löpsteg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

1 × 4 =