Man kanske skulle bli lite knasigare

Om du surfar runt en stund bland löpsidor och bloggar eller bland trådarna på forum som jogg.se så dröjer det garanterat inte många minuter förrän du hittar dem. Knasbollarna. De som gör oss matta eller fulla av beundran över hur de gör något utöver det vanliga av sin träning.

Vissa är extremt extrema. Som att få för sig att springa löpband i 48 timmar för att slå världsrekord, springa ett 25-milalopp i Grekland eller kuta vinmaran i Medoc utklädd till Nalle Puh. Andra sätter upp mål som kanske är lite lättare att nå, i alla fall för oss som inte längre är unga, smala och snabba.

Dit hör journalisten/författaren/föreläsaren och – nog så viktigt – löparen Hillevi Wahl, som också ställde upp i Sankt Olofsloppet i onsdags och, precis som jag, njöt av den idylliska stämningen ute på Österlen.

Wahl fyller 50 i år och bestämde sig för att fira detta genom att springa 50 lopp under ett år och 4.7-rundan i Sankt Olof var det 47:e i ordningen. På hennes blogg går det att läsa om alla äventyren, från korta lopp på vischan till den underhållande berättelsen om lopp nummer 43, en 25 kilometers-trail i franska pyreneerna med toppar på hög höjd och dessutom i högsommarvärme. Som en extra krydda visade det sig att arrangörerna med fransk logik placerat ut vätskekontrollerna på ”fel” ställen och att loppet förmodligen var några kilometer längre än vad man angett. Återstår nu drygt två veckor för Hillevi att beta av de sista tre loppen och klara sin utmaning. Starkt jobbat!

hillevi
Skärmdump från hillevi.nu

Berättade om hennes 50-utmaning för min fru, som försöker springa 2-3 gånger i veckan men aldrig känt sig sporrad av att ställa upp i något lopp, varpå hon konstaterade att det kanske vore något för mig att ta efter… Men nja, 50 lopp är väl att ta i. Dessutom fyller jag bara 48 i höst. Och man bör ju helst hinna träna lite också mellan varven… Men man kanske skulle bli lite knasigare och ge sig i kast med någon lite tuffare eller annorlunda utmaning?

Just nu består utmaningen av att undvika en förkylning och försöka ställa om träningen från rundor om 9-10 kilometer till ett par längre pass för att orka halvmaran i Veberöd den 15:e. Känner att det kommer att bli tufft att orka springa hela vägen utan att behöva stanna och gå, däremot borde jag få upp flåset till halvmaran i Köpenhamn den 13 september. Sprang loppet 2013, då med en delvis annorlunda sträckning, och var supernöjd efteråt. Helt klart mitt bästa lopp, taktiskt sett, när jag sprang in strax under 1:49. Det lär jag inte göra i Veberöd. Inte i Köpenhamn heller…

Men efter nyår kanske… Något knasigt och kul – fast problemet är väl att alla stora projekt kräver tid och resurser, som ibland kanske går ut över något annat (läs: familjen, jobbet eller ekonomin). Så vi får se om jag vågar släppa sargen och ta steget fullt ut och bli knasig på riktigt.

I dag blev det ett lugnt pass runt ”Pytonparken”, där de rustar för fullt inför lördagens stora 12-timmars-DJ-happening. Storheter som Axwell, Ingrosso och Afrojack har varit på ”Big Slap” tidigare år men i årets line-up är det väl egentligen bara Otto Knows som jag känner igen.

Tog det som sagt lugnt, eftersom jag är lite osäker på om det är en förkylning på gång. Men jag behövde ändå skaka loss kroppen efter en minst sagt stillasittande vecka på jobbet och loppet i onsdags – benen var lite möra – och kunde därmed räkna in ytterligare 10 km under juli, totalt 132. En bra månad!

En reaktion på “Man kanske skulle bli lite knasigare

  1. Är väl ganska lagom nu? Som mamma tycker jag inte att du ska bli knasigare. Har sett alltför många medelålders män (ja, ja du är snart där) som fått fnatt vilket sedan slutat med avslitna hälsenor och annat otrevligt. Så simma lugnt. Fast på landsvägen och löparbanan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

åtta + tre =