Måste alla vara så himla smala och snygga?

Ligger hemma med feber och känner mig alldeles matt. Inte över hostan eller över att det värker i hela kroppen utan för att jag ägnat en stund åt att bläddra i några nummer av två ledande tidningar om löpning: Spring (Löpning för alla) och Runner’s World där min gamla lumparkompis Mårten Klingberg skriver krönikor lite då och då.

Har ägnat 15 år av mitt liv som journalist (började jobba ungefär samtidigt som jag lade av med långdistansandet typ 1996, en paus som skulle vara närmare 16 år) och tycker givetvis att det är bra att vi har flera tidningar som kan ge tips och inspiration, varvat med ett och annat intressant reportage och personporträtt. Och det finns det förstås i båda.

Men måste alla modeller se så himla modelligt stajlade ut? Finns ju knappt en kotte på bild som inte är smal och snygg utan nästan bara vältränade atleter som ser ut som om de hämtats ur en reklamfilm och utan problem grejar milen under 40 minuter, knappt en enda motionslufsare som drömmer om att någon gång i livet gå under 50. Och de måste väl också vara en målgrupp?

Spring har förvisso mer variation på bilderna och i senaste numret ett uppslag där ett par högst normala modeller visar ett antal övningar men några sidor längre fram hittar ni tjejen överst till höger i kollaget. Runner’s World å sin sida illustrerar hur man blir snabbare uppför med en tjej som bevisligen inte behöver släpa på 90 kilo.

löptidningarna
Bilder från Runner’s World och Spring LFA. Bilden nederst till vänster är en annons, bilden nederst till höger är redaktionell men skulle också kunnat vara reklam – eller tvärtom.

Klart att mycket kan förklaras – men kanske inte försvaras – av att det blivit trendigt att kuta. Att träningsmodet flyttat från aerobicsen ut i skogen eller längs vägarna och att väldigt många lägger väldigt mycket pengar på att se bra ut. Kanske sminkar sig också, som tidningarnas modeller, vad det nu ska vara bra för.

Det är lite som när dottern ska prova jeans och ställer den högst berättigade frågan: varför gör de alla brallor så himla tajta så att det knappt går att komma i dem?

Själv springer jag för att må bra. För att det är skönt och för att sätta lite press på mig själv. Det kan vara att anmäla mig till ett lopp för att få en morot med träningen eller bara att komma ut tre gånger på en vecka när det är mörkt och vinter och det är skånskt pissregn på tvären. Stunder, som bara är mina, och allt annat än glamorösa. Men det kanske är för att jag inte är smal och snygg? Utan bara en gammal gnällspik…

RunTobyRun!

PS: Apropå litteratur så hade jag mycket skoj när jag läste Runner’s World-redaktören Kenneth Gysings kåserisamling Ett år av magiskt löpande. Åsså förstås klassikern Born to Run med den nästan skrönaktiga historien om den långlöpande indianstammen. Två böcker om att prestera – men där det inte är intressant hur man ser ut under tiden.

En reaktion på “Måste alla vara så himla smala och snygga?

  1. Och måste alla vara så unga? Också vi som inte klär i cerisefärgade tajts och har en liten mage som sitter i vägen borde väl åtminstone någon gång kunna identifiera sig med folk i sportbranschens annonser. Nämnda tidningar läser jag av förståeliga skäl inte men vill titta nästa gång jag kommer och hälsar på.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

4 × fem =