Bloggen 1 år! Host, host!

THOBBEVINTER

Mitt gamla jag tävlade alltid mot klockan. Jag sprang min milrunda fem till sex gånger i veckan, fast besluten om att springa snabbare än jag gjorde dagen innan, kollade mellantider efter vägen för att ständigt jaga sekunder och regelbundet fylla min träningsdagbok med miltider på 39-40 minuter. Jag var i bra form och följde mitt schema i ur och skur och någonstans på vägen  tappade jag löpglädjen, det blev för statiskt.

Ja, så började min presentation i det allra första inlägget RunTobyRun och i helgen fyller bloggen ett år – vilket jag hade tänkt fira med att springa Copenhagen Half Marathon men det lär inte bli så mycket med det. Skrällhostan vägrar att ge med sig och jag har inte kunnat springa en meter på tre veckor och även om jag – hypotetiskt – skulle vara i sådant skick att jag kan ge mig ut på en löprunda på torsdag så lär orken knappast räcka till att springa en halvmara i helgen.

Så det är bara att bita ihop och vänta och verkligen unna sig själv en eller ett par extra dagar innan jag ger mig ut försiktigt och sedan sakta trappar upp träningen igen. Ungefär som jag gjorde efter min lilla ryggskada och inte riskera något.

Just Copenhagen Half är förstås synd att missa eftersom det var samma historia förra året – då i slutet av mars när loppet hade VM-status och då kändes det verkligen surt att behöva stanna hemma. Men trots allt så är det bara ett lopp.

Bloggen ja, den kom till som en kul grej, att jag kände att jag behövde skriva av mig. Visst hade jag en förhoppning om att kunna inspirera åtminstone någon annan, som kanske likt jag hållit upp med träningen på tok för länge, men jag hade inget mål om att få si eller så många läsare och därför blir jag lika överraskad varje gång jag kollar besöksstatistiken på jogg.se (har ännu inte kommit på om det går att få fram samma sidstatistik på moderbloggen www.runtobyrun.se så tyvärr vet jag inte hur många visningar det är totalt.)

Som mest har det på jogg.se varit 751 visningar – helt otroligt! Här är topp-10:

BLOGGENETTÅR

Jag valde med flit att inte starta bloggen i ”nuet” utan genom att ”backa bandet” så att den redan vid start hade ett gäng inlägg för att illustrera hur jag på mindre än ett år gick från en soffpotatis på 102 kilo till marathonlöpare på 85 kilo. Men det har inte bara varit en framgångssaga, vikten har sakta men säkert klättrat upp igen och jag har haft problem både med hälar, knän och rygg och ett par långa perioder då envis hosta hindrat mig från att träna.

Det har varit många och långa pass i mörkret och blåsten på den skånska slätten, ibland i ett fantastiskt skojigt skånskt pissregn på tvären. Det har varit stora lopp som Barcelona marathon och små mysiga som S:t Olof eller Veberöd. Vissa har gått bra, vissa mindre bra och några gånger har jag varit riktigt nöjd efteråt – som Copenhagen Half 2013 eller Trondheims halvmarathon 2014.

Nu laddar jag för år 2 med bloggen, mitt fjärde år sedan jag återuppstod som löpare. Mitt stora mål är ”Riviera Classic” den 13 mars, mellan Ventimiglia i Italien och Monaco. Häng med du också!

RunTobyRun!

PS. Världen slutar som bekant inte att snurra bara för att just jag dragit på mig en seg förkylning. Finns ganska många i världen som har det värre, inte minst alla syrier på flykt undan krig och elände. Varje kvartal lägger jag en krona för varje sprungen kilometer till organisationer som gör något bra för de som inte har det så bra som vi. Kvartal 1 var det Unicef, kvartal 2 Skandinaviska barnmissionen och detta kvartal går pengarna till Läkare utan gränser och målet är att komma upp i minst 300 km/kr under kvartalet.

Den här gången var jag redan uppe i 220 km/kr när jag började hosta och har nog missat i runda tal 10 mil under de här veckorna. Men oavsett, skulle jag inte komma upp i 300 innan den sista september så skickar jag 300 i alla fall. Enligt ”budget”… DS.

 

2 reaktion på “Bloggen 1 år! Host, host!

  1. 1 kr per kilometer till organisation som gör något bra för människor som inte har det lika bra som vi i Sverige är en föredömlig grej. Själv är jag Världsförälder hos Unicef samt månadsgivare till två andra organisationer som verkar för fred och demokrati.
    Hoppas fler följer ditt tips. De flesta av oss har råd med dessa hundralappar oavsett om vi löptränar eller inte.
    Hälsar trogen bloggläsare i Uppsala

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

3 × fem =