7-kilometersdippen

Den Långa Vägen Tillbaka – del 16: 

Så kom den igen, 7-kilometersdippen, både under långpasset i lördags och under gårdagskvällens normalare träningsrunda.

Ibland kommer den redan efter en halvmil men oftast är det vid ganska exakt 7 km som benen börjar kännas sega och andningen tung. Men hur är det egentligen – är dippen på riktigt? Eller är det bara något slags skämt eller prövning som kroppen själv hittar på?

Den 7 januari, då var den på riktigt, det vet jag med bestämdhet för jag hade för ovanlighetens skull runkeepern påslagen. Jag sprang först 10 km på cirka 54:30 och sedan ytterligare 4,5 i lugnare tempo och under den första milen basunerade den syntetiska rösten ut kilometertider som 5:13, 5:19 och 5:10 fram till 6 km, då det började gå lite långsammare. 6-7 km gick på 5:32, 7-8 km på 5:49 så där finns det bevis: dippen existerar.

Men bara en vecka tidigare, vid Nytårslöbet i Köpenhamn, var dippen en ren tankevilla. Vid 6.5-7 km kände jag att benen började krokna, men bevisligen hade jag ork kvar till att öka tempot och springa den andra halvmilen snabbare än den första.

En lustig detalj är att dippen verkar komma oberoende av tempo. Lördagens långpass lufsades ju i ett ganska lugnt tempo medan gårdagens 8.5-runda gick desto snabbare (första halvan på 5:20, andra halvan 4:56) men dippen kom där lik förbannat.

Ibland tror jag det är för att kroppen förväntar sig en belöning, som ”att gå i mål” – exempelvis utgår jag ofta från en runda som är 6.7 km och bygger sedan på den med några olika alternativ efter dagsformen. På den rundan blir sista 700 – efter pizzerian – en mental spurt oavsett om jag ska ”gå i mål” eller om jag ska vända utanför huset och ge mig ut på nytt.  Och blåst på belöningen blir det förstås tyngre att ”börja om”. Men så var knappast fallet igår…

Kanske finns det någon fysiologisk förklaring, som att kroppen skulle behöva ett energitillskott just innan 7 km för att klara av att prestera bättre? Hade onekligen varit spännande att få veta… Finns det någon forskare som brinner för att hitta gåtans lösning?

2 reaktion på “7-kilometersdippen

  1. Det är intressant det där. För min del är det alltid de första kilometrarna som är jobbigast. Oavsett hur långt jag ska springa. Efter en dryg halvmil börjar det lossna, och sen flyter det alltid på ganska lätt därefter. Men början av rundan. Puh! Jag har nog en halv mil lång dipp i början av varje runda 🙂

    • Jag var jättenöjd i lördags för, 7-kilometersdippen till trots, hade jag ett skönt flow nästan hela vägen (20 km). Var det måhända för att det – ovanligt nog – var nästan vindstilla? 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

13 + 1 =