Ser ljuset efter trista veckor

Har stapplat fram som en bajsnödig pingvin, grinat av smärta i bilen, suckat över min orörlighet och till råga på allt gått upp några kilo. I torsdags kunde jag äntligen börja träna igen – försiktigt – men någon mara på söndag blir det förstås inte.

Körde lugna pass på mjuk löparbana, både i går och i torsdags (4+5 km) och det kändes bra även om jag givetvis inte gick för fullt utan sprang en kilometer i stöten med vila emellan i ett slags lugna intervaller. Kändes bra i ryggen efteråt även om jag var lite stel igen i morse när jag klev ur bilen på stormarknaden, så helt 100 är jag inte än utan får fortsätta trappa upp träningen succesivt. Går allt bra hoppas jag kunna springa en mil nästa vecka och ett tvåmilapass innan skolavslutningen men jag får väl kanske ta ett extra snack med sjukgymnasten om detta. Problemet är bara att det kliar i fötterna, jag vill verkligen ut bland rapsfälten och känna dofterna, känna värmen

16 rehab
Efterlängtat första pass efter ryggontet

Något Copenhagen Marathon i morgon blir det förstås inte tal om – det loppet skrev jag av mentalt redan för två veckor sedan och är ingenting jag deppar särskilt mycket över även om det förstås hade varit kul. Jag sprang loppet 2013, det var min första mara på 26 år och var blött, blött, blött. Och jobbigt. Länk till racerapport

CPH MAR13
Maj 2013

I går fick jag en rolig inbjudan på mejlen till ”trappelöpet” i Trondheim, med start i källaren på Scandic Hotel och sedan full fart upp till 23 våningen. Antar att brevbärare och tidningsbud har viss fördel i den här typen av – minst sagt – annorlunda lopp:

Trondheim trapp

En ny utflykt till Trondheim hade ju varit trevligt, men hellre för att springa halvmaran i september än att springa 427 trappetrinn för det tycker jag låter både jobbigt och knasigt. Lär visst finnas något liknande uppför Empire State Building i New York och det är ju ännu högre = ännu jobbigare = ännu knasigare och definitivt inget för mig.Vad är det knasigaste du sprungit?

I kväll håller jag tummarna för min bloggande kollega Märta som tar sig an tjejultramaran i Stockholm. Jag är grymt impad. Kör hårt!

RunTobyRun!
(finns nu även på Facebook)

4 reaktion på “Ser ljuset efter trista veckor

  1. Tack för tumhållningen! (Är det ens ett ord?)

    Jag förstår din frustration över att inte kunna springa så mycket som du vill just nu. Denna tiden med rapsfälten som blommar, och hösten med alla röda löv, tycker jag är den bästa springtiden. Funkar det att cykla för ryggen? Ett bra sätt att avverka många rapsfält på kort tid.

    • Eller kan man ta tåget – garanterat många rapsfält på kort tid!

      I morgon hoppas jag kunna kuta en ny runda ut i rapsen, 6.5 km varav 4 på grus. I lugnt tempo, eventuellt med stopp vid hus som har kul skylt som varnar för katter och höns. Blir spännande. Hoppas det går bra!

      Och hoppas dina ben och fötter funkar hyfsat efter strapatsen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

1 + 12 =