Att träna med statistik

Träningsdagboken – ett superviktigt hjälpmedel för många löpare och en viktig sporre på vägen mot Det Stora Målet men som också kan bli ett tungt ok om halsen som tar död på spontanitet och löplust.

Jag vet vad jag talar om. Hösten 1996 tappade jag lusten att springa och det skulle dröja nästan 16 år innan jag tog upp träningen igen. Vad det berodde på? Ja, så här i efterhand inser jag att jag skulle ansträngt mig bättre för att variera träningen för att hitta nya ”kickar” istället för att mekaniskt trycka in mil efter mil i min anteckningsbok.

En mil om dagen, tre dagar i sträck, en dags vila. Och så på en mil igen..

När jag började springa igen 2012 så tog jag det medvetet väldigt lugnt. Klockan fick stanna hemma och den första rundan var bara 3 kilometer, det fick räcka, sedan ökade jag sakta men säkert på dosen i tre månader då jag gjorde min första mil i Skanör.

Vid det laget hade träningsdagboken blivit en självklar del av träningen och fylldes även på med tid och snittfart per kilometer. Jag vet andra löpare som registrerar variabler som väder och vind, puls, steglängd och skor men för mig räcker det bra med sträcka och tid, även sedan jag började registrera mina pass i communityn på Jogg.se.

Så egentligen är det nog inte träningdagsboken i sig som är hotet mot spontaniteten och löpglädjen utan det vi fyller den med, hur bra vi är på att variera oss och hitta nya vägar och utmaningar. Och där försöker jag själv bli bättre, för att inte gå i samma fälla som jag gjorde 1996. För jag vill ju fortsätta springa – i alla fall några år till..

distans

En funktion som jag gillar i Joggs träningsdagbok är att man kan lägga in och följa upp sina träningsmål på ett enkelt och överskådligt sätt. Jag har ju som mål att springa 10 mil i månaden – gärna mer – och grafen ovan visar just detta träningsmål under 2016 där målet (”farthålaren”) markeras av det vågräta strecket.

Där framgår det tydligt, att efter en okej start på löpåret drabbades jag av en förkylning, som kostade 10 dagars träning och vid det laget låg jag 33 kilometer back. Sen rullade det på rätt bra under februari, mars och april med ett antal pass över 20 km (syns som brantare backar i grafen) fram tills Sydkustloppet den 30 april. Vid det laget hade jag 52 kilometer i banken, men så fick jag ju ont i ryggen….

Just nu, med 219 dagar kvar på året, ligger jag 6.19 kilometer efter ”farthållaren” men hoppas gå ikapp innan veckan är slut. Sedan är det bara 750 km kvar till målet men, som sagt, det får gärna bli mer…

Förra våren hade jag som mål att klara Sveriges längd på ett år, men det har jag avskrivit eftersom jag insett att det vid min ålder kommer att bli svårt eller näst intill omöjligt att greja ett helt år utan sjukdomar eller skador (se bara på hur eländigt det var i höstas!). Som mest kom jag upp i 149 mil på ett år, då fattades det bara åtta mil till ”Treriksröset” men åtta mil är inte så bara…

RunTobyRun
(Nu även på facebook)

PS: Nästa runda blir #100 detta träningsår (räknat från den 19 juni) och det innebär ju att jag under 2015/16 varken kommer att nå upp till 120 mil eller 120 pass på ett år men det är inte så konstigt med tanke på hur hösten såg ut med sammanlagt 2 1/2 månads vila. Det var där det sprack – om jag bara hade hållit mig frisk…

Tittar jag i backspegeln över hur det sett ut under fyra träningsår, så noterade jag 2014/15 det hundrade passet redan den 15 mars. 2013/14 den 1 juni (det kommer jag i alla fall att slå i år – om än med bara några få dagar) och den bästa noteringen hade jag 2012/13 då jag nådde tresiffrigt den 13 mars. Så med den varannanårsprincipen borde 2016/17 bli ett jäkligt bra träningsår! DS.

4 reaktion på “Att träna med statistik

  1. Ja, såna där saker är svåra. Det är skitbra att skriva ner hur det kändes, vad en gjorde osv, men det blir lätt som det blev för dig, att det blir för mycket! Varierad träning är väl nyckeln, men det är svårt att hitta dit 🙂

    • Har det senaste halvåret prövat trail, att ta tåget en bit bort (typ 2 mil) och sedan kuta hem och lite annat smått och gott. Det behöver inte vara så märkvärdigt – ibland räcker det kanske att springa en invand runda åt ”fel” håll för att få en liten kick. Eller som igår, när jag hittade en för mig ny grusväg. Den var lika fin idag också – i värmen…,

  2. Det är rätt kul med träningsdagbok och statistik alltså. Ibland kan jag sitta hela kvällar och jämföra träningen år från år, från det att jag började registrera den 2008. Och kan mycket väl sitta och redigera pass i efterhand om jag har kommit på något nytt smart sätt att kategorisera olika typer av pass. Haha vadå nördigt?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

nio + två =