Rastlös noll-vecka

Har semester och all tid i världen att springa, ändå kommer det att bli en nolla i träningsdagboken denna veckan och det är så frustrerande.

Det är den ömmande hälsenan, som ännu inte vilat upp sig och det är självklart att den ska få göra det, dumt vore det väl annars. Samtidigt börjar jag känna mig rastlös eftersom min kropp påminner mig gång på gång om att den vill ut och röra på sig. Avskyr såna här veckor…

Det retligaste med hälsenan är att den inte gör ont, hela tiden, utan bara ömmar lite när jag går. Det är alltså ingen ”riktig” skada… Och den sade inte ifrån en enda gång i onsdags, när jag tillbringade hela kvällen stående på Coldplays konsert i Köpenhamn, inklusive två förband.

Den innebär att jag kommer att tappa åtminstone tre pass, varav ett långdistanspass och det är det senare som bekymrar mig mest. Jag behöver klara av detta viktiga pass senast nästa lördag för att inte hamna för mycket på efterkälken – trots allt är det bara åtta veckor kvar till Helsingborg Marathon och nedräkningen dit börjar ticka väldigt fort. Ungefär som matchklockan gjorde sista halvtimmen när England förgäves försökte kvittera mot Island i fotbolls-EM – och vi vet ju hur det gick… (heja Island!)

kopp

Nåväl, under tiden får jag glädja mig åt att hantverkarna är nästan klara med vårt nya kök och att de hållit tidtabellen så här långt. Samtidigt, så länge köket bara är nästan klart så kan vi inte flytta in våra prylar, inte laga mat eller korka upp renoveringsbubblet som ligger på kylning. Vilket vi ju så gärna hade velat göra i går kväll istället för att rastlöst gå runt på det nylagda klinkergolvet, känna på luckorna och konstatera att det här blir nog bra, nästa vecka eller så – ungefär som med min hälsena…

RunTobyRun!
www.facebook.com/runtobyrun

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 × tre =