Sankt Olof – loppet som förändrade mitt löptänk

stolofMysiga Kvarnvallen i Sankt Olof

Kan man bli kär i ett lopp? Ja, det var i alla fall så jag kände mig förra året när jag segade mig uppför sista sega backen och sedan sträckte ut på upploppet inne på Sankt Olofs välklippta fotbollsplan. För knappt hade jag passerat mållinjen förrän jag kände att ”hit måste jag komma tillbaka”.

Sagt och gjort, efter fjolårets härliga sommarupplevelse i Sankt Olof bestämde jag mig för två saker: att jag skulle försöka komma tillbaka och att dessutom börja variera min träning mer, att helt enkelt bli bättre på att försöka hitta nya löpspår och utmaningar istället för att alltid ge mig ut och gnugga asfalt. På samma sätt har jag i år försökt träna mer på uthållighet än snabbhet, även om det kanske inte blev riktigt så uthålligt som jag hade hoppats eftersom ryggen började krångla efter Sydkustloppet.

Sankt Olof öppnade också mina ögon för att det inte alltid är storleken som räknas. På loppen, alltså. Att ett litet charmigt byalopp kan vara en nog så häftig upplevelse som att ge sig iväg samtidigt som fem eller tio tusen löpare.

Sommarturnén, med fyra skånska terränglopp under fem veckor (Blentarp – Gyllebo – Sankt Olof – Rörum innan jag rundar av med en halvmara på asfalt i Veberöd) är också ett led i planen för att bli starkare och uthålligare, precis som mina Run-Walk-Run-pass, och förhoppningsvis kommer detta att betala sig under höstens båda stora asfaltsprövningar på Helsingborg Marathon (3/9) och Ring Knutstorp Rainbow Run (29/10). Även om jag måste medge att nedräkningen till Helsingborg börjar gå väldigt fort och att jag av olika anledningar inte är där jag hade hoppats formmässigt. Nåväl, den dagen, den sorgen…

Förra året slogs jag av hur kuperad banan run Sankt Olof var, speciellt andra halvan av de 9.2 km som till största delen går på grus- och asfaltsväg, vilket gör att den skiljer sig ganska rejält från profilerna i Blentarp och Gyllebo. Men trots backarna – och det faktum att jag bara hade kunnat träna för fullt i en månad – lyckades jag hålla ett bra tempo och så när nå mitt tidsmål att snitta 5 blankt. Det var sista backen upp mot idrottsplatsen som sabbade allt…

Jag tog mig i mål på 46:12 (5:01) och det är förstås en tid som jag skulle vilja slå den 29:e men jag inser att det kommer att bli tufft med hänsyn till formen.

Vågar jag hoppas på en tid under 50:30 (5:29)?

Sommarturnén:

  1. 29/6 Blentarpsmilen (10 km, 51:38, 5:10/km)
  2. 3/7 Gylleboloppet (8 km, 47:02, 5:41/km*)
  3. 29/7 Sankt Olofsloppet (9.2 km)
  4. 5/8 Kullaloppet (11 km)
  5. 20/8 Veberödsrundan (21.1 km)

*beräknat på distans enligt Garmin.

RunTobyRun!
Numera även på Facebook.com/runtobyrun

2 reaktion på “Sankt Olof – loppet som förändrade mitt löptänk

  1. Smålopp kan verkligen vara både mysiga och utmanande. Själv ska jag med dottern till S:t Olof, hon ska springa barnens hinderbanelopp, men där är jag bara publik precis som förra året. Men sen blir det Kullaloppet veckan efter, då ska jag själv springa. Så kan tänkas vi ses på båda ställena.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

3 × tre =