Ung, smal och hyfsat snabb

Uppsala1985

Jag har gjort mitt bästa för att förtränga alla gamla personliga rekord från tiden när jag fortfarande var ung, smal och hyfsat snabb. Men ibland händer det att det förflutna poppar upp som popcorn – som i starten på Sankt Olofsloppet i fredags…

Att andra springer snabbare må vara hänt – konstigt vore det väl annars – och vid det här laget borde jag lärt mig att inte bry mig. Ändå känns det fortfarande lika svårt att hitta mitt eget tempo i starten avett lopp, omgiven av en massa snabbfotade löpare. Såvida det inte finns farthållare, förstås, som bromsar.

Men några sådana fanns det inte i Sankt Olof, där den lilla flocken löpare satte av nerför backen mot kyrkan och sedan vidare ut på grusvägen ner till 1-kilometersmarkeringen vid den gamla bondgården. 4:35 visade klockan – gott och väl 40 sekunder snabbare än det utgångstempo jag hade planerat för att inte riskera att gå ut för hårt och det var förstås inte optimalt.

En gång i tiden var jag ung och smal och hyfsat snabb – inte så snabb att jag vann några lopp för de enda lopp jag någonsin vunnit är de jag gått mot mig själv – men faktum är att ju snabbare man kommer iväg i starten, desto mindre störd blir man av att andra löpare pinnar iväg i full fart, till synes helt oberörda av tempot.

Mitt gamla jag hade garanterat fortsatt ge järnet men med åren – och 16 års löpuppehåll – har jag insett att jag blir ju inte ung igen. Inte smal heller, förmodligen, och garanterat inte lika snabb som då: milen på 36 och halvmaran på 1:27, vilket är ganska exakt 10 respektive 20 minuter snabbare än vad jag mäktat med sedan 2012.

Men egentligen är det inte tiderna jag saknar mest utan att jag kunde träna 5-6 mil i veckan, 10 km åt gången och alltid gå på max utan att behöva oroa mig för skador eller träningsvärk (oj, vad skönt det hade varit…). Dessutom, springer man i ett tempo på 3:45-4:00 per kilometer i stället för 5:00-5:30 så kommer man ju också bevisligen fram mycket snabbare. Vilket är extra skönt de dagar det regnar, blåser eller bara är allmänt jobbigt här ute på Söderslätt.

Tro mig, jag har verkligen gjort mitt bästa för att försöka radera alla gamla personliga rekord och bara jämföra mig med nuet. Men ibland är det svårt att låta bli – som när man blir omsprungen i starten…

RunTobyRun!

En reaktion på “Ung, smal och hyfsat snabb

  1. Inre yngre, inte smalare och inte snabbare. Men klokare. Och det är väl bra?! Jag gillar mogna män som vet att inte tokrusa.
    Christina

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

8 + 14 =