Springa, gå eller sitta stilla?

Med bara 10 dagar kvar till Helsingborg Marathon är det många tankar som snurrar i mitt huvud: Ska jag ställa upp? Ska jag hålla mig till min plan att testa Run-Walk-Run? Eller är det bara dumt? Bättre att sitta hemma och ta det lugnt?

Det som spökar är förstås ryggskadan i maj, som kostade mig tre veckors träning och sedan minst lika mycket för att försöka komma ikapp. Det där tappet har förföljt mig hela sommaren och även om träningen gått jättebra i juli och augusti så är det fortfarande ett stort steg att gå från ett 27 km-pass till att springa 42.

På halvmaran  i lördags kände jag efter 13 km att ”nu skiter jag i Helsingborg”, det kommer ändå aldrig att gå. Men redan en dryg timme senare, när jag hade gått i mål och sedan fortsatt jogga 4.5 km började det kännas bättre. Helsingborg, varför inte? Det värsta som kan hända är förmodligen att jag tvingas bryta…

Alltså: har jag inte åkt på någon skada eller förkylning innan den 3:e så tar jag tåget upp till Helsingborg och gör ett försök. Men som det ser ut just nu kommer jag inte att försöka följa min planerade taktik (Run-Walk-Run) utan försöka springa i ett måttligt tempo.

Problemet är, att även om jag testat RWR vid sex tillfällen så känner jag mig inte säker på vilket tempo jag ska hålla när jag springer. Det är helt enkelt för stor risk att jag går ut för hårt efter varje ”walk” (45 sekunder vid varje kilometerpassering) och att det blir något slags intervallpass av alltihopa och att jag bränner mer energi och ork än jag lyckas återhämta genom att gå.

Som sagt: vi får se hur det känns om en vecka…

RunTobyRun!

5 reaktion på “Springa, gå eller sitta stilla?

  1. Vad du än väljer: sitt inte stilla! Det är allt stillasittande som gjort, och gör, att sådana som din mamma (för er som inte känner oss så är det jag som är Christina) har haft sådana enorma problem med ryggen. Man ska röra på sig om det så bara är frågan om en promenad i stilla mak (eller vad det nu kan heta på skånska). Ser fram mot att vara hejarklack vid Kung Björn-loppet i Uppsala 17/9.

  2. Lycka till på lördag, om det nu inte dyker upp en sådan där läglig inför-lopp-förkylning som det ofta gör. Jag tror inte heller på att sitta stilla sista veckorna. Hålla igång benen i lagom tempo brukar kännas bra, men jag hade inte gärna klämt in några backintervaller eller nåt sånt hårt den sista veckan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tre − 2 =