Barfota

I grunden är löpning bland det enklaste man kan göra efter att gå – ändå finns det de som känner att de måste göra det mer komplicerat än nödvändigt.

Jag har till exempel aldrig förstått mig på poängen att springa barfota. Bredvid mig i startfållan i Marathonas stod en kompakt grekisk kille i löparlinne och coola löparbrillor redo för start – barfota.

Utgår givetvis från att det inte var första gången han sprang barfota – vore ju korkat att göra premiären på över 4 mil asfalt – så det är möjligt att hans fotsulor är hårdare än sulan på ett par Converse. Men ändå. Känns ju som att minsta sten eller glassplitter eller annat skit längs vägen måste kännas. Aj. Oj. Aj…

ath13

Så har vi gängen som alltid klär ut sig, springer i militäruniform med marschkängor och packning eller utklädda till en gul Pokémon. Som om det inte räcker med att kuta 21 eller 42 kilometer, det är förstås ännu coolare att göra det iklädd hjälm, mantel, spjut och en sköld som de spartanska krigarna jag sprang ikapp efter cirka 3 kilometer och som tog sig i mål på drygt 5.15. Visst, maskeradfolket väcker glada miner längs vägen, både hos andra löpare och bland publiken, men ändå… Varför göra det ännu svårare för sig?

Nåväl, krigarna hade i alla fall något på fötterna 🙂

RunTobyRun!

PS: Vill man nu nödvändigtvis klä ut sig så rekommenderas tydligen vinmaran i Medoc, som är ett enda stort maskeradparty. Låter rätt festligt. DS.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fjorton + 20 =