Aj!

Efter förra veckans positiva sammanfattning av träningsläget var det förstås bara en tidsfråga innan det skulle komma ett bakslag. Och mycket riktigt..

Det var under intervallpasset i torsdags som det plötsligt högg till i baksidan av låret, i slutet av den femte ruschen. Jag kände direkt ”aj” och ”vafan” och saktade ner – typiskt nog hände detta förstås längst bort på banan, så jag fick knalla ungefär 2 kilometer för att komma hem.

Egentligen skulle jag inte tränat alls den kvällen. Hade känt mig skum hela dagen, nästan lite bakis: huvudvärk, illamående och känt mig varm. Men framåt kvällskvisten hade allt utom huvudvärken släppt, så jag bestämde mig för att – trots allt – ge mig ut och känna mig för och eftersom det kändes bra under uppjoggen släppte jag loss… Och med facit i hand hade det förstås varit bäst att låta bli.

Lyckades promenera hem från ”aj-platsen” utan problem och kände redan samma kväll att det nog inte var så farligt, bara en ”sträckning light”. Det ömmade lite, både ovanför och nedanför knävecket men jag kunde gå utan problem och i helgen fyllde jag sedan på promenadkontot med ytterligare 10 + 5 km i bra tempo utan att känna någon smärta.

Och idag kunde jag ge mig ut och jogga igen, 5 kilometer i lugnt tempo. Flåset var väl inte det bästa och det ömmade lite grann i lårmuskeln sista biten men annars var det en härlig runda i solskenet. Knappt någon vind och därmed inte särskilt kallt om mulen.

RunTobyRun!

PS. Du vet väl att du även kan följa mig via Facebook? Sök ”RunTobyRun” eller klicka på länken HÄR. DS.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sexton + 12 =