Att kastas mellan hopp och förtvivlan

Årets andra förkylning är här – en snörvlig variant som får mig att konstatera att det är rätt skönt, ändå, att jag inte behöver springa 23.8 km i säsongspremiären den 12:e mars utan ”bara” 10 km.

Jag hade stora förhoppningar på vintermånaderna, att sakta men säkert kunna bygga upp formen igen men de senaste två månaderna har bjudit på det ena strulet efter det andra och tvära kast mellan hopp och förtvivlan.

Det började med ryggskottet på julafton, som ”kostade” 15 dagars löpning. Sedan gick det bra några veckor innan första förkylningen (6 dagar), sträckningen i låret (blev tack och lov bara 4 dagar) och så denna omgång snuva, som nu är inne på femte dagen och är långt ifrån över.

Från julafton till och med i dag är det 59 dagar. Av dessa har jag missat 30 chanser att träna och det känns lite bittert. Men ändå: det kunde varit värre. Och det är lite tur i oturen att arrangörerna i Monaco valt att ställa in Riviera Classic den 12:e av säkerhetsskäl – för i ärlighetens namn känner jag mig inte riktigt i form för 23.8 km. Även om det förstås är jättesynd att loppet ställts in, det var onekligen en av mina höjdpunkter under förra löpåret.

RunTobyRun!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fem × ett =