Inspektionsjogg på Österlen

En vacker och asjobbig traildebut – precis så minns jag fjolårets Ekotrail på Österlen och ungefär så känns det idag oxå efter en lugn inspektionsrunda om 17.4 km längs Verkeån inför morgondagens lopp.

För egen del blir det ingen start i morgon och det är väl lika bra det med tanke på den krävande banan och den taskiga formen efter två månaders träningsmörker. Och när jag väl tittade in på hemsidan var det fultecknat – däremot fanns det möjlighet att vandra eller lufsa i dag under rubriken Eko-Hike.

Baktanken var givetvis inte att gå hela sträckan utan jogga mig runt stora delar av vandringleden, som innebar en runda på 17.4 km – 3.5 km kortare än Ekotrailen och medurs vilket innebar att jag fick pröva på att beta av några av backarna från ”fel” håll. Jag slapp också den första ”loopen”, väster om slottet, som jag tycker var den tråkigaste delen av banan.


HÄR hittar du rapport från Verkeåns Ekotrail 2016 (21.9 km)

Med tanke på den risiga formen .kändes det som en lagom utmaning att försöka jogga hela sträckan. samtidigt kände jag att måste jag gå några sträckor är det väl inte hela världen. Banan är ju ändå så pass kuperad att det på vissa ställen är snudd på omöjligt att springa…

Det har varit en dyster vår och nu när de sega förkylningarna äntligen verkar ha släppt (ta i trä, har två sjuka familjemedlemmar hemma…) dök det naturligtvis upp nya problem. Under lördagens runda börjde det ömma i hälsenan och det är ju bara så himla typiskt. Argh! Men jag kände att idag får det bära eller brista. Känns det bra så fortsätter jag i lagom tempo så långt jag orkar och börjar den ömma igen så får jag väl vända eller gå tillbaka, värre än så är det inte. Men stanna hemma, det fanns inte på kartan för jag ville verkligen ut i naturen nu när det är en så fantastisk årstid.


Nöjd trots extremt långsam passertid vid 10 km: 73 min.

Hur gick det då? Ja, det är ju 500 höjdmeter åt båda hållen så man kommer ju knappast undan några backar genom att kuta åt motsatt håll. Men det kändes ändå inte riktigt lika jobbigt som i fjol – kanske för att jag höll 30-40 sekunder långsammare tempo per kilometer. Eller för att vi denna gång inte behövde ta oss uppför de brutala slagghögarna i början av varvet som fullkomligen suger mjölksyra.

I dag var vädret perfekt för skogsmulle, i morgon säger prognosen att det ska komma regn (eller till och med snöblandat på kvällen) och det kan förstås ställa till det för alla löpare ***. Speciellt de som ligger lite längre bak i kön, där jag själv brukar hålla till, eftersom det kan bli lite kläggigt och upptrampat i slänterna.

Till dig som är anmäld till detta härliga lopp i morgon har jag följande råd: sakta ner när du ska upp och se upp när du ska ner – för det är riktigt brant på sina ställen.

RunTobyRun!

*** FOTNOT: Det blev mycket riktig kallt, regn och snö om vartannat under lördagens lopp, ett riktigt grisväder som ett stort antal tappra kämpar ändå betade sig igenom. Starkt jobbat!

Bilder från dagens Eko-Hike (klicka på ikonerna för visning i större format):

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

1 × ett =