Varför ska man springa ett lopp på hemmaplan?

Det har varit ytterligheternas vecka vid lunchbordet. Ena dagen bjöd på löplunch och drömmar till lopp i fjärran länder, nästa dag handlade om varför man ska springa lopp på hemmaplan.
– Vad ska det vara bra för? undrade kollegan.

Arbetsveckan började på bästa tänkbara sätt – med en ledig bonusdag – där jag samlade kraft och gav mig ut på en lugn joggingtur i blåsten. Vilket jag kanske inte borde gjort, eftersom det började ömma i hälsenan igen efter några kilometer. Detta kom lite oväntat, måste jag säga, eftersom jag trodde att det hade gått över och att jag inte hade några problem att springa 17.4 km på Österlen förra fredagen. Men nu ömmade det igen.

I tisdags lunchade jag med löp-Ola och drömde oss bort till allehanda lopp: Italien, Spanien, Libanon, Jordanien, Florida.. The sky is the limit – givetvis med vissa begränsningar vi form av pengar, tillgängliga semesterdagar, övriga familjemedlemmar och, sist men inte minst, hur mycket våra medelålders ben och fötter pallar med. Världsliga saker, förvisso, men det är ändå bra att känna sina begränsningar och därför kan jag redan nu lova att det inte kommer att bli något Great Wall Marathon i Kina. Och absolut ingen ökenstrapats i Des Sables. Däremot börjar det bli dags för en gemensam löpresa till något lagom varmt och trevligt ställe nästa vinter eller vår. Frågan är bara vart?

Men man kan ju springa på hemmaplan också och i onsdags fick jag ett papegojfärgat flygblad i min hand för Malmöloppet. Sprang dess föregångare Malmömilen för tre år sedan och tycker den nya banan känns både grönare och mer spännande, så vi får se hur det blir.

På lunchen tipsade jag en annan kollega om loppet. Han har alltid hållit på med idrott men först i vinter tagit tag i löpningen och börjar nu närma sig en mil. Så det här kunde väl vara en lämplig utmaning, tänkte jag, men han tittade bara frågande på mig. ”Varför det? Det är ju där jag brukar springa annars, så vad är det för poäng med att springa det loppet?”.

Försökte komma på ett bra svar om att det var en lämplig utmaning en kick att springa med andra, att det kanske händer kul grejer runt om, mycket publik och en bra möjlighet att slå personligt – det är ju så mycket lättare att göra det när man är i början av sin ”löparkarriär” och ännu enklare om det är första milen man springer. Men kollegan hann före:

”Alltså, jag fattar ju poängen med att åka till Monaco, som du gjorde. där resan blir en grej. Men varför ska man springa i Malmö?”.  Och visst har han en poäng, det kan jag känna även om jag själv bor utanför stan (har dock bott där i fyra år och jobbat där i ytterligare 15, så lite hemmaplan är det trots allt), Det är förstås en helt annan känsla att åka i väg och springa, det räcker med att åka över sundet till Köpenhamn. Eller till och med Trelleborg. Österlen, definitivt. Eller Florida…

Som motionslöpare har man knappast någon ”hemmafördel” av att springa i sina egna hoods, på sina egna gator. Däremot finns det förstås andra trivselvärden som att det är större chans att springa på någon man känner. I Malmö har jag sprungit Blodomloppet, Malmömilen och Malmö halvmarathon men det finns ett Malmölopp kvar på min ”bucket list” som jag verkligen skulle vilja göra, om det blir av igen, och det är att springa Broloppet över Öresundsbron. Det hade varit kul!

Härnäst om en vecka väntar Rainbow Run Trail runt Ring Knutstorp, på dagen ett halvår efter mitt förra besök där, när jag sprang fem lopp på en och samma dag och tog mitt livs första pallplats. Nu hoppas jag att hälsenan mår bra så att jag kan få en härlig 12 km-runda i vårgrönt landskap vilket helt klart blir en annan upplevelse än att springa på hemmaplan. Hur det blir med Malmöloppet får vi se, det avgör jag efter Göteborgsvarvet den 20:e.

RunTobyRun!

3 reaktion på “Varför ska man springa ett lopp på hemmaplan?

    • Känns inte som att tejp är lösningen, snarare att minska belastningen. I går sprang jag 6 km och joggade 6 km för att inte överanstränga den. Siktar på några till halvlugna pass innan Knutstorp så får vi se hur det känns sen

  1. Broloppet sprang jag 2010. Det var riktigt häftigt! Blir det av igen tycker jag absolut att du ska testa det. Särskilt med utsikten uppe på bron och upplevelsen nere i tunneln, där det ekade av tusentals fötter. Coolt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

3 + fjorton =