Känn ingen sorg för mig, Göteborg (och ett benbrott)

Äntligen lite vår! (Bilden tagen strax söder om Minnesberg)

Nej, förkylningen har inte släppt än och därför håller jag mitt ord från förra
inlägget och ger upp mina planer på att springa Göteborgsvarvet den 20:e.

Har nu donerat mitt startnummer via Varvets ”donationstjänst” och hoppas någon annan glad motionär tar med nummerlappen på ett trevligt varv runt Götet. Jag låg ju på tre månaders träningsminus redan innan detta bröt ut förra lördagen så att kuta 21 km känns som en omöjlighet.

Jag får helt enkelr vänta med att ta nya tag – men i dag blev det i alla fall 5 kilometer gång i vårvädret längs den gamla banvallen mellan Minnesberg och Alstad. Och om några dagar går det nog att springa igen.

Minnesberg, förresten, här spelade jag fotbollsmatch en gång för länge sedan när en snubbe i mitt lag lade sig ner i gräset och ropade till sig domaren. ”Ring på ambulans”, sa han. ”Jag har brutit benet”. Men eftersom han inte verkade ha särskilt ont så var det ju ingen som trodde på honom – tills snubben (vars namn jag tyvärr glömt) berättade att han brutit benet en gång tidigare, när han åkte skidor, precis ovanför slalompjäxan, och så länge han bara låg still så gjorde det inte ont. Men så fort han rörde det minsta på benet…

Så där fick han ligga med en kopp kaffe och en cigg i väntan på att ambulansen skulle hitta ut till planen (byn ligger bokstavligt talat mitt ute i spenaten) och det gick bra tills ambulanskillarna skulle vända på honom…. Jäklar vad han skrek!

Min återkomst till byn och banvallen var desto trevligare!

RunTobyRun!

Gamla banvallen har blivit rid-, löp- och promenadstråk, här och var gömd i grönska.

2 reaktion på “Känn ingen sorg för mig, Göteborg (och ett benbrott)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 × 4 =