Sydkusten marathon (del 1)

Hett eftertraktade badhytter på Falsterbonäset, ett bunkerslag bort från golfbanan.

Inspirerad av gerillaloppet Sydkusten Marathon, som går ut på att ta sig till fots från fyren i Falsterbo till dess ”kusin” i Smygehuk, antar jag nu utmaningen fast uppdelad på tre etapper: 11 + 17 + 14 km.

Gillar initiativet men orkar inte springa hela vägen, speciellt inte en dag som denna när termometern visade upp mot 24 grader. I stället ser jag möjligheten att få tre bra träningspass i nya miljöer, nära naturen och havet och dessutom på allehanda roliga underlag.

Dagens runda startade vid Skandinaviens äldsta kända fyrplats, i Falsterbo, ett tillhåll för fågelskådare och golfare – ja för att komma ner till fyren måste man korsa ett par fairways vilket innebär fara för flygande golfbollar.

Turen går norrut längs sanddynerna och Skåneledens orange markering, ömsom gräs, ömsom sand och efter 1.6 km inser jag att jag tappat stolparna ur sikte, springer upp bland badhytterna och ser en välgrusad väg som leder norrut mot Skanörs hamn.

Genom Skanör går rutten på asfalt och någonstans bakom ICA villar jag bort mig lite bland husen där jag tror att det ska dyka upp en stig, parallellt med genomfartsgatan men det gör den inte. Konstaterar nöjt att charmen med den här typen av lopp eller utmaningar är att det inte spelar någon roll om man tappar en minut här eller där, det vore väl konstigt annars med tanke på att det inte finns någon fast bana utan man kan löpa lite på känn. Vill man ha teknisk löpning i dynerna eller på stranden kan man välja det, vill man spara på krutet kan man leta rätt på en stig eller väg lite längre upp på land, det viktiga är att man följer havet österut och gör man bara det så är målet i Smyge svårt att missa.

Efter Skanör följer ännu en lång grusväg, som går på en gammal banvall. Jag passerar ett naturreservat, med ljunghedar som tidvis kan locka till sig en och annan främmande fågel, följd av hundratals fågelskådare beväpnade med kikare och långa kameraobjektiv i hopp om att kunna bocka av sin sibiriska pipsångare. Men i dag är det lugnt på fågelfronten, däremot ser jag en flock får och några lurviga hästar, som står och betar i en hage intill det gamla stationshuset i Ljunghusen.

Kommer upp på bron över Falsterbokanalen och konstaterar att jag är nära mitt mål; 11 km i 5:44-tempo, inte så illa med tanke på formen och den lite jobbiga inledningen bland sanddynerna.

Nästa etapp blir den längsta, från kanalen till Trelleborgs station. En del av utmaningen går ut på att utnyttja kollektiva färdmedel. I dag tog jag bilen till kanalen, buss ner till Falsterbo, promenerade drygt 2 km till fyren och tog sedan bilen hem efter avslutat pass. Nästa gång räknar jag med att enbart använda mig av kollektiva färdmedel som tåg och buss.

När det blir? Ja, det beror lite på hur knäet mår i morgon eller övermorgon men än så länge känns det okej!

RunTobyRun!


Dagens etapp bestod i runda tal av 6.5 km grusväg, 3 km asfalt och 1.5 km sandig strandstig. Nästa etapp blir inte bara längre utan borde även vara tuffare löptekniskt sett. Vi får väl se 🙂


Fler bilder (klicka på ikonerna för att se dem i större format!):

3 reaktion på “Sydkusten marathon (del 1)

    • Hej du!

      Gerillalopp kan antingen vara att man ordnar ett inofficiellt lopp, typ Sydkustloppet som blev inställt i år men där ett 40-tal löpare samlades vid golfklubben och sprang sträckan i alla fall, den dag loppet skulle gått. Utan banmarkeringar, nummerlappar, vägvisare, avspärrningar, vätskestationer, funktionströjor eller medaljer. Jag vet att något liknande arrangerades i Malmö för några år sedan som en protest mot dyra startavgfter – ett antal snubbar och snubbor gav sig själva ut och kutade två eller fyra mil.

      Gerillalopp kan också vara som i det här fallet; att man uppmuntrar folk att kuta en sträcka som är UNGEFÄR 42 km, beroende lite på hur man väljer att springa den. En del springer själva, en del springer i grupp och fullföljer man sträckan kan man skicka in data från sin klocka och få tiden registrerad i ”Hall of fame”. Men, egentligen är det inte tiden som är det intressanta utan att man gör något själv efter eget huvud. Vill man kuta i sanddyner gör man det, vill man hellre kuta asfalt så gör man det.

      Eller, som det står på Sydkustenmarathon.se: ”Det är en utmaning som du kan ta dig an precis när det passar dig och dina vänner. Det är en otroligt vacker sträcka från fyren i Falsterbo till udden i Smygehuk och som råkar vara i stort sett lika långt som en mara.”

      Och den ligger där och bara väntar på dig – inte som Stockholm Marathon som du i princip bara kan göra en gång om året (springer du nattetid för att undvika trafiken lär du knappast bli insläppt på Stockholms stadion…)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

arton − åtta =