Avslutar träningsåret i Småland – igen

På måndag är det fem år sedan jag återuppstod som löpare efter 16 år av dåliga ursäkter. Avslutar detta femte träningsår precis som i fjol och i förrfjol, i terrängen utanför Jönköping.

Varför åka till Småland för att lufsa i skogen, tänker kanske någon, ja den främsta anledningen är förstås att jag för tredje året i rad agerar taxi för att köra sonen till Dreamhack. Och vad kan vara bättre sätt att slå ihjäl tiden på än att ge sig ut i skogen?

Det blev en halvmara i skogen vid Hallbystugan fast i raskt gångtempo eftersom jag varit öm i knäet även denna vecka (efter Malmöloppet) och ville känna efter hur det skulle reagera av lite lindrigare belastning än att springa. Funkar planen, ja då kan jag förhoppningsvis springa klart tredje etappen av Sydkusten Marathon på tisdag innan jag tar ett par veckors vila från löpningen. Ska sedan testa att springa lite lätt, men får jag ont igen efteråt får jag nog gå och kolla vad det är som spökar.

Dags alltså att summera träningsår fem, ett märkligt sådant. Hösten var härlig och problemfri, träningsdosen på 15-17 mil i månaden och jag hade ork att ta mig till mållinjen både i Helsingborg Marathon och Athens Authentic Marathon.

Sen bröt ryggontet ut på självaste julafton. Och sen förkylningarna och jaja, vi ska inte tugga det där en gång till, men alla hostor och skavanker gick förstås ut över träningen och hade jag inte varit envis och kämpat mig ut på alla substitut-gångpass så hade träningsdosen knappt letat sig upp över 100-milastrecket.

Nu blev det till slut 143 mil, klart bättre än mitt förstahandsmål på 120 mil, men inte i närheten av att nå Sveriges längd (157 mil) som var mitt andrahandsmål och som jag hade inom räckhåll, åtminstone till mitten av februari. Det är också bara 22 km från mitt ”rekord” på 1454 km under ett träningsår, vilket jag garanterat hade kommit upp i om jag inte hade fått ont i knäet på slutet.

RunTobyRun!

HALLBY – sprang här även i fjol men kände inte riktigt igen mig i början. Kan vara så att de dragit om slingan något eftersom det var nya banmarkeringar. Milrundan är skönt kuperad och bjuder in till ett sköntflow och bjuder dessutom på olika typer av underlag. Riktigt fint blir det efter 4 km när man kommer in i granskogen även om det var lite klafsigt på några ställen. Och rätt vad det var, på andra varvet, stod det ett brudpar i vägen för att bli fotograferade. Trevligt (även om det blev en suddig bild, tagen halvt i smyg…). Klicka på bilderna för att se dem i större format!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

14 − 1 =