Dåliga vibbar inför S:t Olof

I morgon är det dags igen för ett av mina favoritlopp, S:t Olofsloppet, men formen är allt annat än på topp – vilket innebär att det kommer att bli en synnerligen tuff uppgift att ta sig runt och beta av alla backarna på 9.2-rundan.

Det har varit några sega veckor efter Österlen TrailRun den 10:e och därmed ganska dyster läsning i träningsdagboken; typ 25 km gång och 6 km jogg i korta etapper. Inte mycket att hurra över alls…

Jag har varit trött och seg och det har ömmat här och var i kroppen, bland annat i vänster knä (fast annorlunda än det gjorde under maj) och flera gånger har det känts som att jag haft en förkylning på gång. Med andra ord är det inte så konstigt att jag fått ställa in mina planerade distans- och tempopass för att istället gå ut och känna mig gammal och trött och till och med fundera på att lägga av med springandet för att det bara strular hela tiden. Men så tog jag mig i kragen och gick och köpte ett par nya skor, klart att jag inte ska ge upp – än…

Frågan för dagen är förstås hur det kommer att kännas i morgon. Kommer jag att kunna kuta? Ja, det är förstås svårt att svara på just nu men det lutar åt att vi sätter oss i bilen – har för första gången lyckats övertala K att anmäla sig till ett lopp – och sedan prövar att värma upp och känns det för tungt får jag helt enkelt sadla om från löpare till hejaklack. Eller kanske kolla om det går att byta klass och göra K sällskap på den kortare rundan, 4.7 kilometer, i stället för att till varje pris plåga mig runt den långa. Det kommer ju ändå att gå betydligt långsammare än i fjol och förrfjol.

Hursomhelst, väderprognosen talar inte längre om regn så det kan bli riktigt bra löpväder. Eller publikväder…

RunTobyRun!

Läs mer om tidigare utflykter till S:t Olof:
S:T OLOFSLOPPET 2016 (46:22)
S:T OLOFSLOPPET 2015 (46:12)
S:T OLOF – LOPPET SOM FÖRÄNDRADE MITT LÖPTÄNK

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tio − 8 =