Domen


Re:boot:2018 – del 2

I dag fick jag äntligen tid hos Medicinmannen, som undersökte mitt ömmande knä och konstaterade att jag har en lättare utnötningsskada på ledbandet. Men det kunde varit betydligt värre och med lite tur kan jag vara up and running redan inom fjorton dagar.

Han är fantastisk, Medicinmannen, det har flera vänner redan konstaterat och jag kan inte göra annat än att hålla med. Han är inte bara duktig, han är rolig också och vissa grejor känns som rena trolleriet.

Som när jag fick ligga på rygg med benet stäckt uppåt i 45-graders vinkel och skulle hålla mot när han pressade neråt, vilket jag fick kämpa för att klara – men det gick. Sen tryckte han lite på bäckenet och sa åt mig att göra om samma sak en gång till – och då var benet som en mjuk spaghetti, plötsligt fanns det inte den minsta kraft kvar. Så tryckte han någonstans igen innan vi prövade en tredje och sista gång och då kunde jag, lika plötsligt, hålla mot igen. Visst, det handlar om att lura hjärnan men ändå…

Så ledbandet är överansträngt, men det är ingen allvarlig skada utan en nötning som förmodligen beror på att den långa muskeln upp genom låret är lite för svag, vilket i sin tur förmodligen beror på att korsbenet i ryggslutet är lite snett – vilket i sin tur kan bero på att mitt ena par löpardojjor är lite för mjuka och de bör jag nu undvika att springa i. Däremot kan jag fortsätta springa i det färskaste paret, de Jamaica-färgade och Bolt-snabba med fastare sula som jag köpte i somras och det känns bra för de trivs jag mycket bättre i.

Håll nu alla tummar och fötter för att nästa rapport blir desto gladare!

RunTobyRun!

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

20 − ett =