Blöt katt

Så dyker han upp igen i köksfönstret och trycker sin rosa nos mot fönsterrutan. Två stora ögon, ett ynkligt mjau. Jag öppnar dörren och han kommer fram mot mig och buffar mot handen med sitt huvud. Jag stryker honom över pälsen och känner att han är blöt. Tusan också, jag som precis skulle snöra på mig skorna och ge mig ut på en runda…

Sebbe Katt går ett varv och nosar kring matskålen och sätter sig sedan vid köksdörren igen och tittar vädjande mot mig för att bli utsläppt. Ah, tänker jag, då kan det väl inte vara allt för jävligt ute för i så fall hade han nog gått och lagt sig på soffan i stället. Men jag antar att han vill ut och försvara sitt revir för där var två dumma katter i morse som försökte göra sig märkvärdiga – ingen tvekan om vad som är på gång när man hör det där speciella skriket. Slagge på gång.

Snör på mig skorna, tar på mig reflexvästen och letar rätt på en mössa. Inte för att jag är särskilt sugen på att springa, egentligen, för kroppen känns trött och seg. Men jag har jobbat två kvällspass i veckan och inte kunnat springa sedan i lördags, så jag måste komma ut för att börja få upp flåset igen. Hoppas bara att knäet håller.

Kliver ut genom ytterdörren och inser att det inte bara regnat. Det blåser också, men vad f-n. Ger mig ut längs cykelvägen i ett lugnt tempo, viktigt att inte ta i för mycket och sabba rehabiliteringen av knäet. Efter en kilometer ungefär brukar det ömma till lite, men bara tillfälligt, och det gör det nu också. Några hundra meter senare börjar det regna igen, en rätt kraftig skur. Gissar att Sebbe Katt har hoppat upp på fönsterblecket igen för att bli insläppt, själv måste jag bita ihop några kilometer till.

Det är en sån där runda som inte går till historieböckerna som den snabbaste, den skönaste, den häftigaste eller den intressantaste i mannaminne, inte på långa vägar. Den var bara blåsig och blöt och jäkligt jobbig – en sån där runda som man bara vill klara av så fort som möjligt för att få komma in och ställa sig i duschen. Fast särskilt fort går det inte, 5 kilometer i 5:50-tempo, så det tar ett tag innan jag får min belöning.

Katten? Han har gått ut igen…

RunTobyRun!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sju − 4 =