New York, New York

Fick just besked om att jag inte behöver boka någon flygbiljett till USA i november och det är väl kanske lika bra för egentligen har jag ju inte tänkt springa fler maror. Eller hur det nu var jag sa…

För när startplatslotteriet* öppnade till New York City Marathon kunde jag förstås inte stå mot frestelsen för det hade ju varit häftigt. Å andra sidan finns det ju gott om häftiga löpupplevelser på närmare håll. Som midnatts-sol-trailen på Island eller varför inte ännu ett mysigt lopp på Österlen.

Fast det är klart.. New York är världens största mara och det är en cool stad. Har varit där 1988, 1995 och 2000 (då vi gifte oss i Svenska kyrkan på Manhattan) så det hade varit kul att återse staden ihop med barnen. Den äldste blev förmodligen till där, bara en sån sak.

Samtidigt är 42 km väldigt långt. I går kom jag upp i längsta passet hittills efter skadan: 15 km. Det är typ 36 procent av en maraton. Så det är ju en bra bit kvar att springa… Å andra sidan är det lättare att springa långt om det inte är på löpband…

RunTobyRun!

(* förra gången var oddsen som svensk ungefät 1 på 6 att få en startplats via lotteriet)


Ljuset i mörkret. Långpass! Och sista timmen fick jag ha gymmet för mig själv, bara en sån sak!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

åtta − tre =