1200.4 – nu blir resten av året bara bonus!

Det var i slutet av dagens runda, någonstans på cykelvägen i höjd med byns järnvägsstation, som jag nådde årsmålet att träna 1200 km – så nu blir resten av året ren bonus!

Årets skörd innebär inte bara ett rejält lyft i statistiken jämfört med 2017, som ju slutade i moll, utan även rekord i flest träningspass under ett kalenderår:

2012: 552.6 km (69 pass x 8.0 km/6.5 mån)
2013: 
1 372.8 km (127 pass x 10.8 km)
2014: 1 353.2 km (120 pass x 11.3 km)
2015: 1 064.0 km (113 pass x 9.4 km)
2016: 1 463.8 km (144 pass x 10.1 km)
2017: 954.3 km (125 pass x 7.6 km)
2018: 1 200.4 km (147 pass x 8.2 km)

Får jag bara vara hel och frisk under 2019 är det inte omöjligt att jag kan komma upp i samma mängd som jag gjorde 2016  men det viktigaste är förstås inte mängden utan variationen. Nyårslöftet blir därför att anstränga mig ännu mera för att komma bort från de trista rutinpassen längs landsväg 101 eller runt byn.

Oavsett är det alltid trevligt när det ser välfyllt ut på träningskontot men det gäller att passa på och njuta nu – för på tisdag börjar räkneverket om på noll igen. Lika grymt varje gång…

Träningsmålet i all ära, men vad som känns ännu roligare är att det även kan bli ett fösta år utan DNS eller DNF, det vill säga att jag ställt upp och fullföljt samtliga 12 lopp jag anmält mig till under 2018. Fast det hänger förstås på hur det går på nyårsafton, då jag avslutar året med ännu ett Nytårslöb i Köpenhamn.

2013 klev jag av ett lopp i förtid och därefter har jag missat minst ett lopp per år på grund av skador eller sjukdomar och det är ju som det är, det är egentligen ingenting man kan göra något åt – i alla fall inte utan att riskera hälsan. Det är shit happens, men lika surt varje gång och extra surt var det att missa VM i halvmaraton 2014 och Göteborgsvarvet i fjol.

I år har det – ta i trä – gått som smort trots att det såg rätt knivigt ut i våras inför Lundaloppet och löparresan till Liverpool. Men knät höll tack och lov. Ja, det andra också, förresten. Det trodde jag inte i mitten av april när jag drabbades av ett bakslag efter all rehab.

På måndag väntar årets sista utmaning. Det är femte gången som jag ställer mig på startlinjen i Köpenhamn på nyår och facit hittills är tre halvmaror, varav jag klev av den senaste efter 15 km för att jag inte mådde hundra. 2015 var jag  hyfsat nyopererad (gallblåsan) och nöjde mig därför med att bara springa milen, räckte bra så.

Efter två nyår med krämpor har det nu äntligen blivit dags att återvända till detta trevliga lopp där stämningen alltid är upprymd och många springer utklädda innan man firar sin insats genom att skåla i bubbel inne i Spartahuset.

Med hänsyn till dagsformen kommer jag inte att sätta något tidsmål utan nöja mig med att ta mig runt. Inser att det kommer att bli väldigt svårt att toppa de tider jag gjorde i Helsingborg (1’56) och i Liverpool (1’59). Men jag får väl ändå ta sikte på den Run-Walk-Run-tid jag gjorde på Lund runt, då jag passerade 21.1 km på 2.06:47 – det vill säga runt 6 blankt per kilometer.

Hursomhelst, ser fram mot ett skönt nytårslöb på måndag och hoppas sedan få hålla mig hel och frisk hela 2019!

Bubbelhistorik i bilder:

2015: 10 km (50:43)

2014: klev av efter 15 km (1.18:44)

2013: halvmaraton (1.53:40)

2012: halvmaraton (2.06:51)

RunTobyRun!

2 reaktion på “1200.4 – nu blir resten av året bara bonus!

    • Tack!

      Inte lönt att sucka över att jag sprang mycket längre 2016, jag nådde ju målet. Och är hel och frisk – än så länge 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

nio + två =