«

»

jan 26

Hur går det egentligen?

Jo tack, träningen har gått rätt bra efter nyår – i alla fall fram till igår, då det började ömma i vänstra knät igen. Ryggen, däremot, verkar i alla fall må bra…

Vid det här laget borde jag lärt mig, att inte ta ut segrar i förskott när det gäller skador och skavanker. För det har ju hänt förr, att jag bloggat om att ”nu går allt bra igen” och så har det bara varit en tidsfråga innan jag råkat ut för något bakslag. Så även denna gång…

Började skriva på detta inlägg i går förmiddag, efter ännu ett pass på gymmet, och hade tänkte inleda texten med att konstatera att jo tack, träningen går faktiskt riktigt bra nu. Känner ingenting i ryggen (ta i trä) vare sig när jag springer eller styrketränar. Så nej, den är jag egentligen inte särskilt oroad över utan det känns som att höstens och vinterns styrkepass har börjat göra nytta. Däremot är jag lite oroad över vänsterknät, som började göra ont under mellandagarna och som kanske är kedjans svaga länk.

Ja, så hade jag alltså tänkt skriva… Och tametusan, bara några timmar senare började det ömma i knät igen. Inte akut-ont på något sätt utan litet och irriterande. Och det märkligaste är, att precis som i mellandagarna då jag vaknade på natten och hade ont, så kom det till synes utan anledning och mer än 24 timmar efter senaste löpning. Då gick det i alla fall över rätt snabbt. Skitskumt!

Extra surt är att det kommer nu, när jag äntligen hade börjat se ljuset i skadetunneln och lagt upp och påbörjat en plan med 35 träningspass fram till årets första tävling som – förhoppningsvis – blir av den 29 mars, IAAF World Half Marathon Championships i polska Gdynia.

De första tre passen gick i alla fall över förväntan:

  • 19/1: 8 km lugn löpning på Skåneleden
  • 22/1: Intervaller (totalt 9.2 km)
  • 24/1: 10,5 km i jämn fart

So far, so good, tänkte jag i fredags efter det blåsiga och blöta passet, lätt överraskad över att jag redan nu orkade springa milen på 57 minuter utan att känna av några problem.

Nu blir det lite halv-halt i planen, så jag får väl nöja mig med att träna styrka ett tag och kolla med Medicinmannen om det är läge för att köra en stötvågsbehandling eller något annat mysigt för att inte riskera att tiden springer i väg fram till VM. Vore ju onekligen jättesurt att missa ännu ett lopp som jag sett fram mot.

Årsplaneringen förresten, ja den rymmer – hittills – bara tre lopp:

  • 29/3 IAAF World Half Marathon Championship (VM) i Gdynia, 21.1 km.
  • 6/6 Björkö runt (bilden), cirka 23 km.
  • 27/9 Berlin Marathon, 42.2 km.

Det blir kanske ett eller två till så småningom – gärna en Backyard Ultra. BUS krockar dock med annat, Lommas likaså, men det skulle vara bra om jag lyckades tajma in en B-U någonstans innan Berlin så att jag får möjlighet att springa en bra distans utan att det sliter för mycket på kroppen. Plus att det ju är en fantastiskt kul tävlingsform!

RunTobyRun!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

16 + arton =