«

»

apr 30

Skåneleden (del 10): våren har tagit paus

Att våren skulle ta paus lagom till Valborg/Siste april var väl i och för sig ingen högoddsare, det har den ju gjort förut. Men i år slipper vi i alla fall stå uppe på Backarna vid Jiddebjer och huttra medan scouterna tänder bålet och den lilla orkestern spelar sin trudelutt innan alla småjoggar hem för att få upp värmen igen – lätt inpyrda av röklukten.

Nej, som du hör är jag ingen större fan av att frysa uppe vid Valborgsbålet, men vad gör man inte för sina barn? När de var mindre så var ju ”alla” där, så det var bara att bita ihop – helst i en grillad med bröd – och låtsas vara lite social ett tag.

I år är det som bekant social distansering som gäller. Det hindrar dock inte scouterna från att båla själva och streama elden på facebook och vem vet, nu när det inte går att samla en mass folk vid eldarna på grund av ”Coronan”, då blir 2020 kanske året då jag drabbades av en akut längtan efter att stå däruppe och huttra… Men det hinner nog gå över till nästa år…

Start och mål

Hursomhelst, inledde Valborg med ytterligare en etapp på Skåneleden, min fjärde i år och tionde totalt. Började vid ”The Lodge” på Romeleåsen, där jag förra våren hade vändpunkt på min allra första etapp längs leden (2019-03-29).

Eftersom jag haft lätta känningar i ryggen har jag den senaste veckan tagit det säkra före det osäkra och kört gång istället för löpning. Dagens taktik var därför att börja med gång och sedan, om det kändes bra, ta mig tillbaka genom R-W-R (run-walk-run) och så fick det bli.

Sträckan gick först längs en grusväg, sedan nerför en lång asfaltsraka, genom den lilla byn Björnstorp – där man bland annat kan hyra en dressin och sedan trampa österut mot Veberöd – och sedan uppför en rejäl backe, fortfarande på asfalt. Inte allt för spännande, men sen gjorde leden en liten omväg genom ett litet barrskogsområde, som bjöd på lite oväntad terränglöpning. På några ställen låg det även nedfallna träd och blockerade stigen, vilket gav lite extra krydda till löpningen.

Vilket stuuuuuuup?

Men det är på slutet, när man passerat under riksväg 11 och genom något slags hästgård, som löpningen är som bäst. Genom en kuperad hage leder stigen upp på baksidan av det gamla stenbrottet som med sina spektakulära klippor bjuder på en tämligen oskånsk utsikt. Efter många år av tjuvbadande kapitulerade kommunen och markägarna till slut och idag är stenbrottet en officiell badplats. Nere vid den lilla stranden har jag också, för några år sedan, sett en grymt bra konsert med Weeping Willows.

Efter stenbrottet öppnar sig bokskogen som en katedral, där det sakrala förstärktes av att jag hade Pink Floyds Signs of Life som soundtrack i hörlurarna. Inne i den magnifika grönskan väntade min planerade vändpunkt, vägskälet där leden går åt tre håll. Väljer du att springa åt höger fortsätter NS-leden i nordostlig riktning via Torna Hällestad mot Krankesjön och ett helt annat landskap. Du kan också välja att springa antingen vänster eller höger på den fina ”Skrylleslingan” (etapp 13A) som är knappt 15 kilometer och som Ola och jag sprang i slutet av maj förra året. En utmärkt löprunda, som jag varmt rekommenderar!

6 grader i luften och lite duggregn emellanåt – ja, det var kanske inte det kuligaste vädret. Men det var i alla fall ingen snö i luften… Och vi slipper ju som sagt stå uppe på kullen och huttra…

RunTobyRun!

Sammanfattning av mina etapper på Skåneleden och bildgalleri hittar du HÄR

Knivsåsen

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

1 × två =