Skräckblandad förtjusning?

Nej, riktigt så illa var det väl inte men nog kändes det lite skumt att gå in på gymmet igen efter nästan åtta veckor. Helst hade jag förstås låtit bli men jag känner att jag måste ta tag i ryggen igen innan den börjar protestera för mycket.

I början av mars förnyade jag mitt gymkort – fast det gällde månaden ut – eftersom jag för ovanlighetens skull råkade ha plånboken med mig när jag tränade. Vad det nu skulle vara bra för? Bara några dagar senare slog Coronan till på allvar i Sverige och då kändes det där gymkortet som en rätt korkad investering…

Det var dock inte bara den allmänna rädslan för smittspridning som höll mig borta från gymmet utan även en misstänkt inflammation i axeln, som höll i sig i ett par veckor och där smärtan på något märkligt sätt tycktes flytta sig mellan axeln, nacken och överarmen. Och så, framför allt, det faktum att våren stod för dörren och med värmen minskar ju automatiskt lusten att träna inomhus.

Med andra ord: det såg ut att finnas goda förutsättningar för att skjuta upp nästa besök på gymmet till någon gång i höst, när det åter börjar bli mörkt och regna skånskt pissregn på tvären.

Men i lördags morse var det alltså dags igen – påskyndad av små varningssignaler från ryggslutet och är det något jag inte vill ha igen så är det ont just där så det var bara att bita ihop. Jag var dock nästan ensam så vi det var inga större problem att hålla distansen till andra under mitt korta pass. Så även i morse, då jag började dagen med att gymma lite för att få en bra start på hemma-arbetsdagen.

Konstaterade snabbt att jag på denna relativt korta tid hunnit tappa en del styrka i högra armen – den där inflammationen satt. Styrka är uppenbarligen en färskvara…

I lördags gjorde jag även en övning för vaderna – stående vadpress – vilket kändes rejält efteråt, även om träningsvärken inte var riktigt lika illa som i höstas när jag testade den här maskinen för första gången och sedan knappt kunde gå på flera dagar…

RunTobyRun!

2 kommentarer

  1. Tror att det här med hemmajobb inte alltid är optimalt för ryggen. Jag (och många fler) har inte någon ordentlig kontorsstol/vettig arbetsplats hemma och de senaste veckorna har det känts som att det är läge att styra upp det snart, annars kan det vara ett ryggskott på gång. Därav blev det första gymbesöket för mig också i helgen som gick, det första sedan nyårsafton.

  2. Samma här. Har fått ta hem en extra skärm så att jag i alla fall slipper böja på nacken när jag skriver på laptopen men det blir inte samma sak som att jobba på jobbet, där man kan hissa upp och ner skrivbordet efter behov. I dag, var det allmänt grått ute och då tycker jag det även blev problem med belysningen.

    Sen gäller det att se till att vara duktig och sträcka på benen. Jag går varje morgon till tågstationen och tillbaka, cirka 10 minuter, för att intala mig själv att jag går till jobbet, sen borde jag göra det på lunchen också och för att ”gå hem” men det blir aldrig av… Tur att det finns kaffe….

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

3 × 3 =