«

»

jun 04

299 spänn för ett låtsaslopp?

Anmäl dig till virtuella Coronamilen – spring där du bor, i ditt eget tempo och på en tid som passar dig! Bara 299 kronor!

Vad sjutton är det här, tänkte jag när jag såg notisen på facebook… Vem vill pröjsa 299 spänn för att springa ett låtsaslopp? Ok, överskottet går visst till Radiohjälpen, men ändå…

  • Varför jag har svårt för virtuella lopp
  • Varför jag anmälde mig i alla fall
  • Hur loppet gick till
  • Konsumentanalys av loppet och ”goodiebagen”

Varför jag har svårt för virtuella lopp

Egentligen går jag inte igång på virtuella löptävlingar överhuvudtaget. De kan möjligen bli ett träningspass i mängden men aldrig bli ett ”lopp” eftersom det inte finns någon puls, ingen nerv, ingen draghjälp, ingen motståndare att kämpa sig förbi på krönet av en lång backe och känna ”in your face”.

Det är inte en fråga om resultatlistor eller nummerlappar, det är känslan av att vara där och då, tillsammans med x antal andra löpare och få svar på frågan om man valt rätt uppladdning veckorna fram till loppet eller om orken kommer att ta slut två kilometer från mål.

Är loppet virtuellt så är det skit samma om man kroknar, då är det bara att sakta ner en stund och sedan kuta vidare – men är det på riktigt så är det på riktigt och då finns det alltid, på något märkligt vis, någon undangömd extrakraft som gör att man orkar bita ihop till nästa lyktstolpe, nästa gathörn eller till nästa kilometermarkering. Eller att man tar i och spurtar så att man nästan kräks, något jag aldrig varit i närheten av på träning… Har du?

För mig spelar det heller ingen roll om starten på det virtuella loppet sker samtidigt på samma klockslag i hela landet eller om den är utspritt över en dryg vecka, som i Coronamilens fall. Det är inget lopp. Punkt. Och allvarligt talat, betala 299 spänn? I så fall kan jag väl lika gärna ge mig ut på en vanlig träningsrunda och sedan swischa in 50 spänn, eller vad jag nu känner för, till ett välgörande ändamål. Och hur kul är det att behöva vänta några veckor på att få sin låtsasmedalj och en tröja från ett lopp som egentligen bara är hittepå?

Varför jag anmälde mig i alla fall

Någonstans i bakhuvudet hörde jag också den gamla nyhetsjournalisten i mig tala: kan man verkligen vara säker på att pengarna går till välgörande ändamål istället för att hamna i fickan på någon suspekt lycksökare som försöker sko sig på alla löpares abstinens efter att få springa riktiga lopp i vårgrönskan?

Ja, du hör… Jag var lätt skeptisk till upplägget, men knappade mig ändå vidare från facebook till loppets hemsida (coronamilen.com). Efter lite funderande fram och tillbaka bestämde jag mig till slut för att anmäla mig, om inte annat så för att få ägna mig åt lite konsumentupplysning. Vad får deltagarna egentligen för pengarna? Hur länge tar det innan goodiebagen landar i brevlådan? Hur är kvaliteten på grejorna? Och – viktigast av allt – hur stor del av startavgiften landar till slut hos Radiohjälpen?

– Minst 100 kronor per deltagare, lovade en av arrangörerna när jag mejlade och frågade veckan innan loppet drog igång. Och, tillade han, att med det stora intresset för loppet hoppades han att det skulle bli ännu mer.

Detta innebär alltså, att om loppet lockade 1 000 deltagare skulle minst 100 000 kronor gå till Radiohjälpen och det är ju inte så illa. Det är dessutom en stabil och respekterad hjälporganisation som gjort massor av nytta genom åren och som jag har fullt förtroende för. Bra val!

Hur loppet gick till

Reglerna för loppet var enkla: spring var du vill, när du vill och i vilket tempo du vill och regga ditt ”lopp” i appen Race One, när som helst under perioden 2-10 maj. I mitt fall blev det den nionde, samma dag som Lundaloppet ursprungligen skulle arrangerats (se separat blogginlägg). Jag tog det lugnt, speciellt i uppförsbackarna upp mot Sparta, och hade en trevlig stund för mig själv men särskilt mycket lopp kändes det ju inte som utan det var ett träningspass. Punkt.

Men helt ensam var jag ju inte – läste någonstans att det var 8 000-9 000 andra löpare som sprang loppet, oklart om det var någon annan som sprang exakt samtidigt. Och det är ju fantastiskt i sig, inte minst för att det blev en jättepeng till Radiohjälpen men det hade förstås varit ännu mera folkfest om vi allihop hade värmt upp tillsammans och sedan trängts i startfållan utanför Svaneskolan till tonerna av The Final Countdown eller någon annan passande musik.

Visst, det var imponerande många som kom till start, men för mig är det en anonym massa utan ansikten, utan färgglada kläder, utan svett och stånk. De är lite som med den dagliga redovisningen från Folkhälsomyndigheten över hur många som smittats eller avlidit i Corona/Covid-19; så länge man inte känner någon som drabbats är det svårt att ta in, det är bara anonym statistik.

Konsumentanalys

Vad fick jag då för mina 299 kronor? Ja, lite kul kuriosa i sammanhanget är att när jag anmälde mig till loppet fick jag besked om att det var fulltecknat. Tänkte först ”läste jag rätt” – hur sjutton kan ett virtuellt lopp bli fulltecknat? Men det hade förstås en förklaring i att det förbeställda antalet tröjor och medaljer var slut och att vi som anmälde oss sent skulle få räkna med att vänta ett tag på våra prylar.

Dessa damp ned i brevlådan i dag, knappt fyra veckor efter ”loppet”: en funktionströja med ”Coronamilen” över bröstet och en medalj i inte allt för påkostat material – men vem vet, de kanske kan bli kult så småningom.

Men att vänta fyra veckor på en medalj är inte min grej, den vill jag ha direkt efter målgång. Den enda medalj jag med nöje skulle vänta på frivilligt är en ”six star” för att ha betat av de sex största maratonloppet i världen. Men det lär ju inte hända…

Framöver då, kommer jag att anmäla mig till fler virtuella lopp? Nej, knappast, speciellt inte om det kostar en massa pengar. Men jag kan förstå om andra vill göra det, exempelvis om man sprungit nio Göteborgsvarv och annars skulle missa chansen att springa sitt tionde i rad. I sådana fall tycker jag det vore juste om arrangörerna erbjöd en låg eller gratis startavgift, med möjlighet att betala extra för de som vill ha en tröja och medalj.

Men mest hoppas jag förstås att behovet av virtuella lopp ska försvinna – tillsammans med alla spår av Corona.

RunTobyRun!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

3 × två =