Inte sannolikt att det blir någon expedition till Nord-Polen

Den 17 oktober, det vill säga om bara 66 dagar, är det meningen att jag äntligen ska få göra min efterlängtade VM-debut i halvmaraton i polska Gdynia – men det troligaste är att det inte blir något VM den här gången heller…

Tidigare idag kom beskedet från Frankfurt Marathon, som skulle gått helgen efter VM i Gdynia, att ännu ett stort lopp ställs in. Trist förstås, för de som sett fram mot att springa, men knappast någon överraskning.

När det gäller IAAF World Half Marathon Championships har de polska arrangörerna utlovat besked om hur det blir senast vid månadsskiftet, men med tanke på att Coronasmittan nu tagit fart och noterat rekordnivåer i landet så är det väl ingen högoddsare om även detta lopp ställs in – i alla fall för oss som inte ens i den vildaste fantasi kan kalla oss elitlöpare.

Min gissning är att man kommer att försöka göra som på Tokyo Marathon och bara låta eliten springa för att göra upp om ära och berömmelse och ädla medaljer.

Vi andra 25 000, som skulle göra festen i Gdynia till den största halvmaran i Polen någonsin, lär få boka av våra resor och se fram mot någon annan löprunda den helgen.

I mitt fall kanske jag tar tåget ner till Trelleborg för att sedan springa hem via Hallongården och ÖG. Blir 21.1 kilometer det också. Fördelen blir ju att jag kan göra halvmaran i mitt eget, lugna tempo. Även om jag får rita min egen medalj, om jag nu vill ha någon…

Men det är som det är. Vi är alla drabbade av detta på något sätt och då hjälper det inte att deppa ihop över en världslig sak som att få springa ett VM.

RunTobyRun!

Fotnot: var anmäld till det första öppna VM-loppet i halvmaraton, 2014 i Köpenhamn, ett lopp som jag missade på grund av sjukdom. Frågan är om det blir några fler chanser. Nästa mästerskap 2022 ska, enligt planerna, gå i kinesiska Yangzhou och dit tänker jag inte åka.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

sju + 1 =