«

»

aug 30

LOMMA: årets lopp – bokstavligt talat

#68 – 200829:
Lomma Backyard Ultra, 5 varv/33.5 km
3.56:21 (7:02/km)

Det var 51 veckor sedan sist, men tack vare ett återbud fick jag igår chansen att springa ett lopp igen – med extra bonus att det dessutom var en backyard ultra i det lilla mysiga formatet: Lomma Backyard Ultra.

Årets lopp? Ja, för min del det blir det nog det – med betoning på ”årets” -eftersom det nog inte blir fler lopp i år. Lär komma besked vilken dag som helst om att VM-halvmaran i Polen i oktober ställs in så när det gäller tävlingar får jag nog leva på minnena från Lomma ett bra tag.

Parkerade bilen 30 meter från start, vilket innebar att jag kunde använda den som ”bas” med ombyteskläder och energi. Sedan dröjde det inte många sekunder förrän regnet började ösa. Några enstaka åskknallar hördes också, även om det inte var lika intensivt som nere vid Skanör-Falsterbo.

20 minuter till start. Blött, blött, blött…

Så det blev ett blött första varv, där vi kryssade fram mellan de enorma pölar, som bildades längs banan som till stor del går på grus eller en skön – men klafsig – stig i skogen. Passerade avprickningen, blöt som en dränkt katt, men kunde samtidigt konstatera att det såg ut som att solen faktiskt var på väg att titta fram. Och mirakulöst nog var jag fortfarande hyfsat torr om fötterna!

Bunkrade lite energi på servicestationen – föredömligt riggad med två ”linjer”, uppdelade efter startnummer, rikligt försedda med handsprit och med uppmaning till löparna att hålla avstånd. Bra riggat av gänget från Lomma Motion & Maratonklubb!

Servicestationen efter första varvet. Och solen börjar titta fram!
Varv två

Andra varvet blev desto torrare – i alla fall uppifrån – men innebar en hel del hinder längs banan (se bilden ovan) som vi blev tvungna att springa eller till och med gå runt. Alla verkade dock ta det med ro, trots allt spelar ju inte tiden någon roll på en backyard, så länge man klarar sig runt varvet inom en timme.

Banan går i en åtta, vilket innebär att man passerar servicestationen halvvägs in på varvet. Det är förstås smart, logistiskt sett, men är också lite lurigt för när tälten och LMM:s beachflagga dyker upp så är det lätt att slappna av och tro att man är ”i mål” – i alla fall gjorde jag det på några av varven. Men sen väntar å andra sidan en belöning i form av den bästa delen på banan, en väldigt trevlig och vacker slinga genom tallskogen i Habo Fure.

Vackraste delen på banan: mellan 4 och 5.5 kilometer.

Vid mina tidigare backyard ultror, BUS i Trelleborg 2018 och 2019, blev det fyra respektive fem varv och utifrån dagsformen satte jag målet i Lomma till att greja fyra. Det blev sedan ytterligare ett bonusvarv, där jag stannade av efter 4 km och gick resten – eftersom det ändå skulle bli mitt sista så fanns det ju ingen anledning att ta ut sig i onödan.

Första varvet – i ösregnet – gick lite för fort (44:02), därefter mer lagom tempo (46:48, 45:34 och 46:01) innan jag saktade ner på slutet till 53:56. Kändes bra i kroppen och jag är nöjd med min insats – visst, det hade varit roligt att greja ytterligare ett varv + 2 kilometer för att komma upp i maratondistans men hela året har handlat om att skynda långsamt efter skadorna och bygga på successivt så det hade bara varit onödigt.

Att jag hamnade i Lomma kan jag tacka en gammal kollega för. Hon är med i arrangörsklubben och tipsade förra våren om att de skulle dra igång en backyard i liten skala. Premiären 2019 krockade dock med uppladdningen inför Copenhagen Marathon så jag kunde inte vara med. Årets lopp skulle gått i början av maj men flyttades på grund av ”Coronan”, men med begränsningen att det skulle få bli max 40 löpare.

Provsprang banan i våras tillsammans med ett glatt gäng löpare och en hund och när det sedan dök upp ett återbud blev jag erbjuden att springa och det kunde jag förstås inte tacka nej till.

Blir kanske en ny start nästa år – såvida det inte är helgen innan Göteborgsvarvet som jag förhoppningsvis ska få springa för första gången – ett lopp man bör ha på sitt CV!

RunTobyRun!

Fotnot: I skrivande stund är Martin Scharp ute på sitt 25:e och sista varv. Det blir alltså nästan 17 mil för hans del. Ytterligare två snubbar grejade 24 timmar/100 miles. Bästa kvinna klev av efter 19 timmar. Starkt jobbat!

På väg mot målgång på femte varvet
Starten på sjätte varvet

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

tolv − elva =