Uppäggad

Nej, det blev ingen löputflykt till Bohus Björkö i helgen, men det blev en ganska bra helg ändå – trots att vi blev utsatta för äggkastning strax innan midnatt…

Så istället för att åka till Bokskogen, direkt efter frukost, blev det till att ta fram en hink och en tvättsvamp för att sanera ytterdörren från det ägg som någon eller några roade sig med att kasta vid halv tolv-tiden i går kväll.

Ett ägg, tänker du kanske nu, är inte det ett rätt oskyldigt bus? Ja, det kan man kanske tycka så länge man inte själv blivit utsatt. Ägg kan nämligen vara extremt svårt att tvätta bort – via byns Facebooksida har jag läst om grannar som fortfarande ser spåren efter de där halloweenäggen förra året. Ett annat par har blivit utsatta minst fem gånger, varav tre gånger de senaste tre veckorna, men nu förmodligen lyckats fånga buset på film. Bra jobbat!

I vårt fall gick, tack och lov, det ganska lätt att tvätta bort och jag tror inte att det kommer att bli några bestående märken. Jag tar det heller inte personligt utan tror att vi blev måltavla för att vi lägger längst in på en gata, granne med en mörk cykelväg som förmodligen är en perfekt flyktväg. Men det är klart att man blir irriterad, arg, ilsken. Och det adrenalinet hade förmodligen räckt till att springa en mara idag…

Bokskogen – vacker även så här års!

Det här var ju helgen jag skulle åka tillbaka till Bohus Björkö för att springa 14 kilometer ”Björkö toppar” tillsammans med 39 andra löpare men förra veckan – när Skåne fick skärpta Coronarestriktioner – bestämde jag mig för att stanna hemma och göra någon på väntelistan glad. I slutändan blev det inget lopp ändå, eftersom restriktioner införts även i Västra Götaland. Trist på alla sätt och vis, men ett klokt beslut av Henrik och Daniel att ställa in tävlingen.

Efter att ha sanerat dörren satte K och jag oss i bilen för att köra till Bokskogen, där vi bland annat stötte på ett par hjortar:

På väg till skogen mötte vi ett par hjortar – bara 50-60 meter bort i betåkern men hopplösa att zooma in skarpt med mobilen.

Det blev ett kort varv i skogen tillsammans, 2.8 kilometer Run-Walk-Run, innan jag fortsatte vidare på den lilla landsvägen ner mot Skabersjö, Bröddarp och hem. Hälften asfalt, hälften grus och totalt drygt 14 kilometer vilket motsvarar den sträcka jag skulle sprungit på Björkö.

Kände att jag hade bra ork idag och att ryggen höll – dagens löpning var mer än dubbelt så lång som det jag tidigare sprungit som längst sedan ryggontet bröt ut förra månaden. Ska inte ropa hej än, ryggen gör sig alltjämt påmind ibland även om det inte smärtar utan känns mer som träningsvärk.

Jag fortsätter dock att skynda långsamt och regelbundet bygga på med styrka på gymmet. Går allt som det ska hoppas jag kunna greja minst en halvmara innan nyår.

RunTobyRun!

Är numera officiellt överflyttad till 2021 års lopp. Om det nu blir något…?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

19 − åtta =