Krispigt

De lurviga hästarna i hagen tittade nyfiket på mig och poserade glatt framför kameran – i alla fall två av dem – samtidigt som solen gjorde sitt bästa för att titta fram och skingra dimman. Vilken härlig långlunch det blev!

Det har varit ovanligt milt i november men i natt sjönk temperaturen raskt 7-8 grader. När jag gav mig ut på en lunchrunda var det fortfarande lite kallt och krispigt i luften samtidigt som solen försökte titta fram bakom dimman. Så klart att jag var tvungen att stanna halvvägs och fråga hästarna hur de hade det men jag fick inget vettigt svar. Inte ens på isländska.

-Ska du inte blogga snart, undrade min mamma och det slår mig att det gått tre veckor sen sist. Har det verkligen inte hänt något spännande alls med löparskor på fötterna? Jo, det har det väl. Eller inte… Jag har kunnat träna på utan problem och varvat styrketräning med snabba promenader och löpning – framför allt runt halvmilen men även ett par pass på 10 och 14 kilometer och det har känts bra.

Mixen har gjort att jag kunnat träna varje dag utan att det sliter för mycket på någon vital kroppsdel – det har dessutom känts nödvändigt att komma ut på luncherna, som i dag, för att kroppen ska orka med hemarbetet. Så himla trött på att sitta och häcka framför Skype!

De flesta passen har varit i närområdet men det har också blivit några vändor till naturen, både till Bokskogen och den mysiga rundan runt Törringelund – även om stigen var rätt så kladdig på sina ställen i söndags.

Ett annat skönt faktum är att jag inte kommer att jobba fler måndagar under 2020 – hade ett antal semesterdagar kvar att ta ut innan nyår, som annars hade frusit inne, så nu kan jag se fram mot några bonusdagar i skogen eller längs havet. Målet är också att greja minst 21 kilometer innan nyår.

RunTobyRun!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

8 − sex =