Behövlig boost!

Blev pepp av att se hjortens graciösa skutt uppför ”Gåbacken” innan start.

Efter ett par tunga veckor lossnade det rejält idag i samband med utmaningen ”Sweden Runners’ Virtual Winter Backyard Ultra”, som jag valde att springa på BUS-banan i Trelleborg.

Egentligen har jag svårt för virtuella hittepålopp, men anmälde mig ändå till detta arrangemang för att det låg bra till tidsmässigt och innebar en möjlighet att få årets första tvåmilare i benen – det vill säga springa tre varv.

Hade någon frågat mig tisdags, när benen var sega som sirap, så hade jag nog svarat att den där målsättningen, den får nog ses över. Ett varv, max. Men sedan lossnade det lite grann i onsdags, då det gick betydligt lättare att springa, så jag tänkte att två varv, det klarar jag nog, kanske till och med tre.

Och minsann, det blev faktiskt tre varv över den gamla soptippen, genom Albäcksskogen (där det var lite kladdigt) och sedan den långa, långa rakan längs havet – där jag tack och lov hade medvind. Varvtiderna blev 45:56, 47:58 (inklusive toabesök) och 46:11. Sprang sedan ett nedvarvningsvarv på 1500 meter som bonus – vilket var en skön känsla. Hade det knipit – eller varit ett riktigt lopp – så hade jag utan tvekan klarat ett fjärde varv på en timme, men knappast mer.

Det är en eloge till backyard-konceptet där man tar det överdrivet lugnt med vila mellan varven; idag hade jag inte grejat att springa en halvmara i ett ”vanligt lopp”.

Man ska förstås aldrig ropa hej i förtid, men det känns som att segheten lämnat kroppen och att dagens pass blev en välbehövlig boost. Fast i själva verket var det kanske hjortens förtjänst, den jag mötte bakom fotbollsplanen i morse och som sedan tog ”Gåbacken” i några eleganta skutt. Orättvist! Men jag tror att mötet peppade mig!

Lika roligt var det inte efteråt, när bilen vägrade starta. Vilken tur att jag förnyade assistansförsäkringen häromdagen!

RunTobyRun!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

2 × 3 =