”GÖTEBORGSVARVET” – alla vägar bär till Fuglie

Så var det äntligen dags för Göteborgsvarvet – men i form av en gråmulen sololöpning längs åkrarna norr om Trelleborg, ett nyttigt långpass som gav både mersmak och nya frågetecken inför Berlin Marathon om två veckor.

Morgondimman låg fortfarande som ett tjock täcke utanför fönstret, när jag tog på mig skorna för att gå ner till tågstationen. Men väl framme i Trelleborg hade tjockan tack och lov lättat så att det kändes lite säkrare att ge sig ut på småvägarna.

Målsättningen för dagen var att hålla ett så jämnt tempo som möjligt, runt 6 blankt per kilometer, för att simulera första halvan i Berlin. Kanske var det trångt i starten eftersom jag tappade 35-40 sekunder fram till 2-kilometerspasseringen, ett tapp som jag sedan behövde ytterligare 3 kilometer för att hämta hem – vilket samtidigt innebar att jag under dessa tre höll för högt tempo (5:45-5:50) vilket man kanske ska passa sig för.

Vid 10 kilometer hade jag 38 sekunder till godo – ett försprång som jag sedan tappade någonstans i höjd med Hallongården i Bodarp (gott fika, kan dock vara trångt om plats när det inte går att sitta utomhus) där vägen bjuder på några sega motlut – inte branta backar, direkt, men ändå fullt tillräckliga för att påverka steglängden och orken.

Gjorde ett 10-sekundersstopp vid kyrkan i Fuglie för att ta en selfie, en mental passeringspunkt ungefär i dignitet med Poseidonstatyn på det riktiga Varvet.

Fuglie, tänker kanske du, vad är det nu för speciellt med Fuglie? Förmodligen ingentng. Vi brukar bara skoja om att alla vägar på slätten leder hit. De har en fin kyrka, vars arkitektur och inredning känns tämligen oskånsk, och en slingrande bygata som på något märkligt sätt för tankarna till Midsomer. Kamske inte lika pittoreska hus, men man skulle säkert kunna hitta ett kvarglömt lik någonstans efter den lokala fågelholksklubbens årsmöte. Nej, nu skenar tankarna iväg…

Tyvärr gjorde inte benen detsamma för efter Fuglie började det gå tungt. Tyckte också att ryggslutet började göra sig påmint och är det någonting jag absolut inte vill så är det att få tillbaka mitt gamla ryggont. Så jag började gå, exakt 2 kilometer mellan 16 och 18, och det var ju knappast det genrep jag hade tänkt mig. Surt!

Första gång-kilometern gick på 9:20 – helt okej – så jag bestämde mig för att gå ytterligare en kilometer och sedan börja jogga igen vid stationen i Östra Grevie. Alla som varit i en liknande situation under långlopp vet att det kan vara jättesvårt att komma igång och springa igen, när man väl börjat gå. Men idag funkade det!

Noterade 7:00, 6:43 och 6:19 på sista tre, vilket jag ser som ett resultat av positivt tänkande och det får också bli det främsta jag tar med mig från detta genrep till startlinjen i Berlin. När det väl börjar ta emot, då ska jag försöka ta fram minnesbilden av hur jag sprang sista biten på cykelvägen från grannbyn.

I och med promenaden på 2 kilometer missade jag tidsmålet med ganska exakt tio minuter – varav jag tappade ungefär sju under gångpasset. För att skona kroppen valde jag också bort min ursprungliga plan, att fortsätta 4-5 kilometer efter ”Göteborg” för att få mer distans på banken. Vi satsar på vila istället!

Till sist: jag går ju egentligen inte igång på virtuella lopp, men eftersom jag ändå skulle ut och springa så reggade jag min runda i RaceOne-appen – och sen gick det inte många minuter förrän det trillade in en ”målgångsfilm” med pepp. Och en kul bild på tidtagningsbilen, visandes min tid på upploppet (bilden överst på sidan).

RunTobyRun!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

17 − 13 =