Jodå, det blir ett försök till…

Ska jag ge maran one more try – eller hålla mig till kortare lopp framöver? Ja, det var den stora frågan efter min misslyckade mara i Berlin i september. Sex veckor senare har jag inte bara hunnit ladda om utan även funderat färdigt: detta blir mitt mål 2022. 

Jag var verkligen besviken på mig själv efter Berlin Marathon – speciellt som det inte var benen som svek utan skallbenet; att jag inte lyckades förmå mig själv att ens försöka springa efter 25 kilometer. 

Där och då kändes det som en riktigt usel dag och att det nog var dags att ge upp min fåniga dröm om att en gång i livet få till en riktigt bra mara. Trots allt är jag ju 54 och lär knappast bli yngre. Kanske var jag väl hård mot mig själv, men faktum är att jag inte kan komma på när jag senast var så besviken på mig själv som den kvällen, morgonen därpå och under resan hem. Det är väl fullt naturligt, antar jag, när man sett fram mot något så mycket och så blir det inte som man hoppats.

– Strunta i tiden, sade K klokt. Du tog ju dig runt, det är mer än vad många andra klarat av.

Och visst har hon rätt. Jag tog mig runt, jag fick medalj och även om det kanske inte var med stilpoäng kan jag ändå se mig själv i spegeln och säga: check på den. Min första ”major”.

Målet: Staten Island, Brooklyn, Queens, the Bronx och Manhattan – 6 november 2022.

Och nu då?

Och nu har jag funderat färdigt – jag tänker satsa vidare ytterligare ett år och försöka bygga vidare på det flyt i träningen som jag trots allt haft under pandemin med målet att springa New York City Marathon om exakt ett år idag: 6 november 2022.

Vägen dit kommer bland annat att gå via tre halvmaror i Berlin (2 april), Göteborg (22 maj) och Helsingborg (3 september) och utifrån den ”önskelista” jag formulerade på bloggen några dagar efter bottennappet – se nedan.

Att den fortsatta resan går via just Berlin känns extra bra – halvmaran där blir ett perfekt tillfälle för mig att ta revansch på mig själv och besegra stadens gator på ett förhoppningsvis raskare sätt än jag gjorde i september. Det är dessutom en spännande stad på alla sätt och vis och snudd på nästgårds, från Skåne sett. Men fram till dess väntar förstås en massa mil längs skånska åkrar i mer eller mindre glamoröst väder. 

Önskelistan – vad jag behöver förbättra:

New York är oxå speciellt – var ju över för två år sedan men fick följa loppet från åskådarplats eftersom ryggen spökade, vilket förstås bidrar till att det lockar extra mycket att springa just där. Men för att lyckas 2022 måste jag se över hela ”paketet” och komma ännu bättre förberedd. Utöver den ökning i träningsmängd jag redan gjort under pandemin skulle det exempelvis kunna vara:

* att gå ner några kilo, i alla fall de som uppstått under distansarbete hemifrån. Ligger just nu på minus 3 kilo (jämfört med innan Berlin).
* att behålla mixen med löpning och powerwalk – men öka andelen löpning. Har funkat hittills,
* att fortsätta styrketräna, minst en gång i veckan. Har funkat hittills.
* att regelbundet lägga på ”ett varv till” på träningspassen för att träna psyket att bita ihop, att inte ge upp i förtid. Har oxå funkat hittills.* att få till ordentligare mängd långpass med start ett halvår innan maran.

och väl där:

* ta det lugnt dagarna innan loppet, inte som i Berlin där jag i fredags kom upp i nästan 22 000 steg fast jag åkte en massa tunnelbana. Detta är onekligen en stor utmaning om loppet går i en stor stad men oerhört viktigt.
* samt att tänka till bättre kring mat och dryck innan start, vilket är nog så viktigt i alla sammanhang men kanske speciellt i New York, där det kan ta många timmar från hotellrummet till startlinjen.

Just nu är det lite småförkylt så det blir lite extra vila. Men sen…

Håll tummarna och peppa mig längs vägen om vi ses – till exempel på Lund runt om två veckor. Om vädret är okej. Och jag är frisk…

RunTobyRun!
www.runtobyrun.se 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

sexton − 15 =