2021 – ännu ett märkligt år

Det har blivit dags att sammanfatta ännu ett märkligt år och det var ju som fan – vi blev inte av med den här skitpandemin i år heller.
Av förklarliga skäl blev det inte så många lopp och de jag ställde upp i gick inte som jag hoppats. Men jag skrec i alla fall en bok. Alltid något!

Länge såg det ut som att 2021 skulle bli ett riktigt bra löpår. Jag tränade på i lugn och ro och noterade några av mina bästa träningsmånader hittills och sprang som mest 192 mil under en 12-månadersperiod – klart över årsmålet på 120 mil och fjolårsnoteringen på 152. Men så, i mitten av november, började hälarna ömma och så var det slut på det roliga.

Egentligen var det väl kanske inte så konstigt att någon del av kroppen skulle börja protestera förr eller senare. Trots allt fyllde jag 54 i början av november och har ökat på träningsmängden under pandemin, så rent statistiskt borde det ju hända något – speciellt en höst med udda siffra i året då det alltid skiter sig:

  • hösten 2015: missade sju veckors träning på grund av långdragen hosta och fick sedan operera bort gallblåsan
  • hösten 2017: ömmande ledband i vänster knä, innebar ett halvårs rehab
  • hösten 2019: problem med ryggen/stora sätesmuskeln
  • hösten 2021: hälarna


Återstår nu att se när jag kan vara up and running igen, på allvar. Just nu känns det tyvärr som att det kommer att dröja ett bra tag, är egentligen inte så mycket mer att göra än att hålla tummarna…

Årets höjdpunkt

Det blev många fina löprundor, inte minst längs den skånska kusten på Österlen. Den där Skåneleden, den är verkligen en guldgruva! Men höjdpunkten under året var givetvis inte någon löprunda utan mitt boksläpp i början av maj: PDF-utgåvan av RunTobyRun.

När jag tog mig an utmaningen att skriva en bok hade jag ingen riktig bild av hur det färdiga resultatet skulle se ut, men så småningom växte det fram 164 sidor text och bild om detta jag brinner för. Projektet innebar även ett detektivarbete för att få tag på ett stort antal fotografer som tagit bilder i samband med lopp, både i Sverige och andra länder – viket faktiskt gick över förväntan! På bara några veckor fick jag tag på alla tilltänkta fotografer, så när som en. Och alla utom en delade frikostigt med sig av sina bilder, helt gratis. Fantastiskt!

PDF-boken fick draghjälp genom en stor artikel i Magasin Springs sommarnummer, men eftersom jag bara har ett epa-räkneverk på sidan – som måste läsas av varje vecka – har jag ingen koll på hur många som gick in på sidan för att läsa eller ladda ner boken. När jag tappade räkningen var det uppe i ungefär 1 900, så en inte allt för kaxig gissning är att det blev någonstans mellan 2 500 och 3 000 besök. Jättekul!

Självklart hade det varit ännu roligare om jag hade tjänat en hundralapp på varje, men det var liksom en del av projektet att släppa den gratis – med en uppmaning till läsarna om att gärna swischa en tjuga eller femtiolapp till någon av alla dessa organisationer som gör nytta ute i världen.

Loppen

Jodå, det blev lopp igen, även om de flesta stora arrangemang ställdes in eller fick hållas ”virtuellt”. För egen del blev det ett par Parkrun och två större utmaningar – Backyard Ultra Sydkusten och ett efterlängtat Berlin Marathon – men tyvärr blev resultaten inte de jag hade hoppats på.

Berlin var en besvikelse men ändå fantastiskt. Det var det första stora loppet i världen på ett och ett halvt år – upp mot 24 000 löpare, som iklädda munskydd fick visa upp sina vaccinationsbevis för att komma in på Marathonexpon vid Tempelhof och få ut sitt startkit. Det kändes verkligen speciellt att få vara där, på plats och mitt i havet av löpare, som fick behålla munskyddet på ända fram till startlinjen och sedan fick ett nytt direkt efter målgång, i många fall innan de ens fått sin medalj.

Det var en udda upplevelse och samtidigt en påminnelse om att det finns annat i världen, som är viktigare än att springa lopp. Det var också imponerande bra arrangerat och helt klart ett minne för livet, även om jag personligen hade en dålig dag.

Bloggen

Det känns som att nedgången för bloggarna fortsätter – och RunTobyRun är tyvärr inget undantag, det stora intresset kring PDF-boken till trots.

Jag når fortfarande huvuddelen av mina läsare via communityn på Jogg.se, där jag parallellpublicerat mina inlägg sedan 2014. Då upplevde jag ett helt annat flöde av inlägg och att det var ganska många löpare som bloggade – nu känns det som att vi inte är lika många längre.

Dessutom gjordes sajten om för ungefär ett år sedan, vilket innebar att inläggen fått en mer undanskymd placering på sidan. Bland annat tog de bort listan med ”mest lästa just nu” – en funktion som jag personligen gillade eftersom den gav bra överblick över vad andra bloggare hade för sig. Att toppa listan innebar också ett kvitto på att någon faktiskt läste det jag skrev!

Men oavsett hur bloggarna exponeras på sajten handlar det förstås i slutändan om att fortsätta skriva bra och personligt och sticka ut. Och det var ju precis där, som jag kände att skon klämde för ett år sedan, att jag saknade inspiration och kände att jag behövde en ny utmaning – vilket blev att stöpa om över 500 inlägg och race reports till en sammanhängande berättelse. Hur det blir med inspirationen nästa år återstår att se, det hänger i mångt och mycket på hur lång tid det tar innan jag kan träna normalt igen. Ständiga skaderapporter blir ju tjatigt – både att skriva och läsa.

Hursomhelst blev det i år bara tre inlägg som passerade 1000 visningar på Jogg, vilket är klart färre än tidigare år:

  • 1/5: Nu är boken klar! (1 824 visningar)
  • 1/1: Nere på noll igen (1 650 visningar)
  • 7/3: RunTobyRun – snart som bok (1 092 visningar)

Topp 10-listan över flest visningar på Jogg.se, från starten, ser ut som följer. Det är gamla inlägg som fortsätter att ticka på, oklart om det beror på att de fiskas upp i någon google-sök eller om det beror på andra anledningar – som att löpare letar rätt på gamla race reports som förberedelser inför något lopp de tänker springa. Men det är ju kul att de ”lever vidare”!

  • Lite ont (2015, 8 578 visningar)
  • Varför ska man springa lopp på hemmaplan? (2017, 7 589 visningar)
  • Fortsatta problem (2015, 6 780 visningar)
  • Eländet som gjorde mig starkare (2016, 6 076 visningar)
  • Midnattsloppet 2017 (6 014 visningar)
  • Helsingborg Marathon 2016 (5 988 visningar)
  • Lätt på foten (2015, 5 899 visningar)
  • Rapport från ett knä som vill till Grekland (2017, 5 850 visningar)
  • Redo för en annorlunda utmaning (2016, 5 762 visningar)
  • Avslutar träningsåret med dubbla pass i Småland (2016, 5 722 visningar)

2022 då?

Innan hälarna började protestera tyckte jag att jag hade en bra plan för nästa år, med sikte på tre halvmaror under året som förberedelse inför Chicago Marathon (ursprungsplanen var New York, men jag ändrade min föranmälan till Chicago i början av november).

Den där maran har jag dock bestämt mig för att strunta i och istället försöka sikta på halva sträckan under 2022. Blir det någon mer mara i framtiden får den i så fall bli på hemmaplan, inte någonstans dit resan kostar en förmögenhet – med risk att inte kunna springa och behöva se loppet från sidlinjen. Ett dyrt nöje.

Och så hoppas jag självfallet att vi håller oss friska och att 2022 blir året då vi äntligen kan lägga den här skitpandemin till handlingarna.

God jul och ett Gott nytt och skadefritt löpår!
RunTobyRun!

3 kommentarer

  1. Jag har bloggat sedan 2002, blogg intresset har gått upp och ner, men det gäller att synas på facebook, instagram o. s. v för att få besökare. Jag har läst din blogg med stor glädje, tror inte jag missat någon post inklusive boken, jättebra läsning! En post som var intressant var bling bling, vem är löpar-ola? Jag har själv sprungit en del lopp, har mest lagt dom i en låda, nu har jag tagit upp lådan och börjat sortera. Jag kommer läsa mer på din blogg, då vi är grannar….. Jag bor i Blekinge, ett lopp jag rekommenderar är Blekinge river trail, som år längs Mörrumsån, något för dig med kanske? KRAM Från Karlshamn

    1. Hej!

      Löp-Ola är min kompis, som jag bland annat sprungit med på Färöarna och i Liverpool, så det är inget varumärke eller namn på en blogg. Och just nu är han mest skadad…

      Tack för tipset om River trail, ska kolla upp det (sen får vi se om det blir några lopp i sommar, hoppas det….). Har även läst om Blekingeleden, verkar också fint!

      Viktigast just nu är att få ordning på fötterna och bygga upp grundkondisen igen, även om det sker inomhus. Men snart…

      Lycka till med dina egna utmaningar!

    2. River trail påminner lite om Österlen Spring Trail vid Christinehof. Väldigt trevligt lopp och vackert!

      Tyvärr ligger River trail veckan efter Göteborgsvarvet så det får nog bli ett annat år. Lycka till om du ska springa!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

tjugo − 16 =