Boost x 7

Sju ”femmor” – sju årsbästa. Redan nu!

I går kväll vällde stormen Malik in över Skåne så det var läge att stormsäkra studsmattor och andra lösa föremål och försöka hålla katten inomhus.

I dag blåser det fortfarande ordentligt utanför husknuten så det var skönt att söka sig inomhus för att ta en ”runda” på löpbandet. Det gick över förväntan – även om det fortfarande är långt till formen. Stundtals är det som att springa i uppförsbacke, speciellt när jag höjer tempot, men oerhört skönt efteråt att känna att jag grejade det.

Dagens pass innebar årets sjunde halvmil, årets sjunde årsbästa och att jag sänkt mig med över åtta minuter sedan den första, stapplande halvmilen som Run-Walk-Run: 36:45 (RWR) – 35:21 (RWR) – 33:52 (RWR) – 33:15 (RWR) – 30:22 – 29:20 – 28:21. Kan jag plocka ytterligare en minut eller så, då är det läge att fira med en Parkrun på Ribersborg i Malmö!

Jag nådde också mitt mål att springa minst 7 kilometer innan månadsskiftet – även det en boost – men det är fortfarande lång, lång väg kvar om jag ska kunna springa den där halvmaran i Berlin den 3 april. Det finns inga genvägar, bara att ligga på och träna och hålla alla tummar jag har för att hälarna håller. Det känns bra under passen, när jag springer, men i går hade jag lite ont så det är absolut för tidigt att ropa faran över. Det kan mycket väl bli ett bakslag så småningom när jag ökar på tempo och distans.

Allt faller givetvis inte med att springa i Berlin, men just nu är den där halvmaran en bra morot under de monotona passen på löpbandet. Som jag längtar efter att komma ut igen – kanske inte såhär, mitt i värsta stormen, men när det blir vår och höra fåglarna kvittra, se vitsipporna blomma och bokskogen få fnatt.

Bilden nedan är från en underbar runda i april 2020, alldeles i början av pandemin. Någon som trodde då att vi skulle leva med den här skiten fortfarande, nästan två år senare?

RunTobyRun!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

två + sex =