Morgonmotstånd

Morgonträning och jag går inte ihop – speciellt inte på tom mage. Och framför allt inte så här års…

För några år sedan lyckades jag få till en kort runstreak under en semestervecka i Kroatien, men då var det varmt och skönt och resten av familjen hade sovmorgon, så jag kunde smita ut i lugn och ro och lubba en halvmil längs strandpromenaden.

Det kändes nästan som att vara huvudpersonen i något slags livsstilsreklam. Ni vet, solen skiner och fåglarna kvittar, man sveper ett glas nypressad juice, drar på sig skorna och ger sig ut med lätta steg, smidig och elegant som en antilop. Vinkar hej till någon annan morgonpigg löpare eller hundägare, ingen svett, inga insekter, bara ren och skär njutning.

Men så såg det absolut inte ut i morse vid halvsjutiden, när jag knallade mina 350 meter upp till gymmet. Det var inte särskilt kallt men det var mörkt, regnade och blåste snudd på stormbyar. Desto skönare var det inomhus, där jag sprang en kort ”runda” på löpbandet till bilder från några nationalparker i Kalifornien. Om man nu kan kalla det runda när det är på löpband, men bandet går i alla fall runt…

Jag önskar att jag orkade köra morgonpass oftare och egentligen har jag väl ingenting att skylla på – speciellt inte under pandemin, när jag inte behövt ställa klockan lika tidigt för att pendla till Lund. Men jag har ju varit så morgontrött, speciellt efter nyår… Så jag har ställt klockan så sent som möjligt för att hinna äta frukost och duscha innan det är dags att slå på jobbdatorn.

Kanske blir det lättare att komma till skott när det blir ljust – och passa på de dagar i veckan då jag fortfarande kommer att jobba hemifrån. För det är ju rätt skönt efteråt, att ha det gjort.

Synd bara att det ska vara så jobbigt…

RunTobyRun!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

14 + sjutton =